Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Förtrollningen häves, och personen återfår sin mänskliga gestalt.
Förr i världen kunde de trolla, och då hände sig ofta, att de blevo trollade till vargar, men om man kunde säga namnet på honom, som hade blivit trollad, blev han till folk åter. Så hände sig också en gång, att en käring såg en varg stå bredvid trappan sin och lura genom dörren. Käringen menade då: »Om jag sku veta, att du är Matte, så sku jag giva korven åt dig». Och när hon hade sagt det, blev vargen till folk, och så var det hennes egen son, som hade varit trollad till varg.
Troll
Det var en som skulle till julottan, och då red han förbi Sjögareds berg. Då kom det ut en trollkäring med en balj och gav honom att dricka ur, men han slog ut det, och då gick lôa bort på hästen. Så var det en käring i ett annat hål i berget, som ropade: "Ri på akern den håle å ge gata den snåle". Käringerna blev oense, hon som hade blivit av med sin balj ropade, att alla skulle kom- ma ut, halta och blinda "och ajnbajningen mä". "Ja velle lana di raka å sopa te jula, å de feck ja inte", sa den andra trollkäringen. Men han som skulle till kyrkan, fick ha sin julotta på åkern. Balja blev sedan kalk i Töllesjö kyrka. (Sofias dotter-dotter inföll efteråt: "Mormor sa inte, / hur det kom sig, att han klarade sig på åkern, det har hon sagt förr. Det var det, att åkern var plöjd åt ett håll och harvad åt ett annat. Uttrycket "ge gata den snåle" förklarade Sofia vara "ge vägen åt den laje".) Det var en käring i Morghult, som hade sin säd mogen, och inte visste hur hon skulle få av den. Hon lovade bort någonting, och då kom en trollkäring och skar säden under natten. "Neppa och skär, neppa och skär", sa hon. Det stycket kallas "Neppakern" än i dag. (En 69-årig blind Töllesjökvinna på ålderdoms- hemmet i Alingsås ger formeln följande lydelse: "Neppa och skär, neppa och skär, bussa och lägg i band, bussa och lägg i band".) I Bossgårds kvarn var det eld var ä- veli tomasmässe natt. Trollen kom dit och hade ett barn liggande på kvärnastånna, och så dansade / de och rogade sig. "Snart e de dager å ljus då ska de ell i varendaste knut", sjöng de. Men då var det en skytt, som låg i kvarnkupan, och han sköt ett skott, och då bar det i väg med dem. Trollen fick inte bytt riktigt som de skulle. De hann med att lägga sin barnunge, men så blev lju- set tänt, och då kunde de inte ta den andre. Folket på stället visste inte, vilken som var deras, så de tog in ormar och firfôtter, och då blev deras rädd. Den and- re sopade de ut tre torsdagsmorgnar, och den tredje torsdagsmorgonen kom det en yxa farande ur yxastabben och höll på att träffa henne som sopade. Och så kom trollet och sa, att så illa skulle hon inte ha gjort vid deras barn.
Troll
Jag vet inte, vilken bonde det var, som körde förbi Boberg en kväll före jul och hörde, att nån sa: "Be nabon gå hem, för det var henna barn, som i elden föll." När han kom hem, talte han om det för hustrun, och då kom en trollpac- ka fram under sängen och sa: "Vaj, vaj, det är mitt barn, som i elden föll," och så skyndade hon i väg. Hustrun hade inte kunna begripa, vart hennes väst tagit vä- gen, men den fann hon under sängen. Den hade troll- packan glömt.
Troll
När bonden i Bergagården varit till kvarnen efter mjöl och körde hem förbi Boberg, hörde han att det ropade: "Säg till nabon, att hon kom- mer hem, för hennes barn föll i elden!" (Se Karl Persson)
Troll
Håbergsgubben var smed. De bar till honom järn och pengar, så smidde han åt dem. Han visade sig aldrig.
Troll
Det var en gubbe, en kvacksalvare, häruppe, som talte om, att han var ute och plockade kåda till sina plåster. Så kom han till en glänta i skogen och träffade på en hög så stor som en höstack med gamla sönder- slagna lerfat. Han tyckte det var konstigt och slängde yxan mitt i högen, för eggjärn skyddar mot trolldom. Så gick han efter sin bror, men när de kom till- baks fanns varken yxa eller lerfat. Det var naturligt- vis bergatroll, som hade ute sitt guld till vädring. En annan gång hittade han en ormhög, stor som en höstack. Han slängde åter yxan, gick efter brodern, men det gick på samma sätt. En gång såg han en stor hög gärdsgårdshan- kar av gull. Han gjorde på samma sätt, som vid de föregående tillfällena, men det gick likadant.
Troll
Det var en bortbyting på ett ställe, som sa, att han var så gammal "som toppen på risven och rota på den andre ven."
Troll
I Bratteberg är ett hål, som jag kunde hoppa in i ett styc- ke, när jag var pojke. Far talte om att utanför Brattebergs håla var en grön fläck. Far till Anders Andersson i Väster- gårn hade haft sina kreatur på bete där. Men när de kom hem om kvällen, var det en ko, som inte var med. En pojke blev skickad ut i markerna för att ta reda på henne. Han kom till Brattebergs håla, och då satt likasoom en pojke utanför hålan och åt på en smörgås. Det var en trollpojke. Han talade om var kona gick, och där fann pojken henne.
Troll.
Det var mycket bergaskram i Brosjöberget vid Halland- gränsen och vid Eksjö. Eksjötrollen var de värsta. De för- villade fiskare på sjön och förstörde näten för dem. En gång när far var på sjön och fiskade, fann han inte vakarna. Då ljöd det uppifrån bergen: "Hm , det sack." - Ibland som bergatrollet som en and på vattnet. Och hon då fick tag i en eka, kunde hon dra ner den. Bergatrollen kunde också göra om brudståten för ett brudpar. Det skedde borta i Horred på ett ställe. Brudpa- ret åkte i en riktig vagn, men det såg ut för skådarna, som om de for i en matsked. Somliga i följet tycktes rida på kattor och andra på höns.
Troll.
Snödala skall vara en gård neråt Veddige till. På det stället blev husbondfolket var julafton körda ur huset av troll len. Men en julafton kom det en karl med en björn och bad att få husrum över natten. Det fick han, men bonden och hans familj gav sig av. Mannen band björnen framme vid ombänken. Så kom trolltyget in. "Här luktar kristet blod", sa en av dem. Men de hittade inte mannen. I stället tog de fram mat och åt och grejade. Efter en stund började björ- nen att brumma. Då slängde de en korv till honom och sade: "Velt du ha körv, Kisa ?" (kisse) Efter en tid mötte trollkäringen en av folket i Snödala. "Lever Snödals onda kisa än ?" frågade trollet. "Ja, ho ligger på ommel å har kettlat sju killingar, som ä värre än hon." svarade mannen. "Aldri", sa Blå, "ja kommer där aldri mer".
Troll.
En karl, som hörde hemma i Horred, var på väg hem från Kinna. Då mötte han ett konstigt följe. Där var somliga som red på rakor, och andra red på sopor. "Vad måtte detta här vara ?" ropade karlen. Då svarade en i sällskapet: "Vet I inte, att pilten i Ramnås (Berghem) har hämtat piga från Hylte sten (Öxnevalla). Det var allt trolltyg, som var i farten.
Trollen
Vid en plats i V. Frölunda som heter Kanne- bäck, voro några jägare komna fram till ett berg och komna in i berget utan att de visste hur det gått till. Inne i berget kom ett trollfruntimmer fram och bjöd gröt på dem. Gröten hade hon på trästickor. Jägarna vågade icke äta av gröten, utan började istället att sjunga på en psalmvers. Då kommo de åter ut ut berget. Detta har min mormor talat om.
Troll
Det hände på en gård inte långt härifrån - det var hos i Risa- att en juldag när folket var i kyrkan, då kom det tattare dit och gick in och åt upp mycke´ mat och tog med sej resten. Men se´n sa´ di, att di trodde det var bergatroll, som hade tattét.