Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
I Tortorp bodde troll förr. När de bakat, kom trollen dit och skulle steka. Så kom där en man dit och hade en björn med sig. Så sa de till honom, att han inte kunde få bo där, för det kom troll om natten, men det var han inte rädd för, sa han. Frampå natten kom trolltyg dit och stekte korv. Björnen låg där på golvet. Så slängde trollen en varm korvbit till honom, och björnen brände sig på den och blev rasande och gjorde rent hus. En annan gång kom trollen igen och frågade, om de hade den store kissekatten kvar: "Ja, nu har vi två", sa käringen, och så blev det slut med trollens besök där.
Troll
En gubbe härifrån var ute o körde mycket tidigt en lussemorron, han skulle till kvarnen. Då for han om de höga bergen härborta, Klintabergen, de hör till Mölltorps sn. När han kom dit, ropa det: "Lussenatt i natt, Lasse lille!" "Ja vet dä, din gamla skälm", sa han. Och då skratta det till oppe i berget.
Troll
De fick ett barn på ett ställe, som inte talade o inte gjorde någonting. Då lärde de dem där att brygga dricka i ett äggaskal. Då sa' han, att så o s mycket hade han sett, men aldrig hade han sett, att de bryggde i ett äggaskal. Så han var mycket gammal. Men förut hade han ej kunna tala alls.
Troll
I Klintabergen här i Mölltorp bodde troll, Klintafrun o Klintagubben tala de om. Klintafrun var så finer. I Vaberget här var också en trollfru, o hon sa' till husmodern i gården Vaberget att om "ja får låna en kake-lacka (vanlig kaka) av däj, så ska du få e puffe- luffa (stor kaka) å mäj." Min svärmor här tala om, att när hon valla husdjuren oppe i Tivedsskogarna, hörde hon trollen, hur de skramla med grytegrepar i berget. Vargarna var ej heller långt borta då, sa hon, o då fick hon blåsa i sitt horn. / Om korna blev "bergtagna", sköt de över bergen, o då kom korna tillrätta.
Troll
Så har jag hört talas om bergtagna barn. Troll som födde barn, gick och bytte med kristna barn i gårdarna. När jag var i Vänga, fanns det ett barn där, som de sa var en bortbyting. Jag såg pojken flerfaldiga gånger. Inte kunde han gå, och inte kunde han tala, och han såg ut, som han var uthuggen av en träbit. Han var en femton, sexton år, när jag flyttade därifrån. De fick aldrig igen sitt riktiga barn.
Troll
Bergatroll bodde i Huberg i Huda (Hudene sn.)bodde trollpac- kor, och de sprang fram på Holmen efter dricka. En gång sto- ja det i berget att den ene barnungen brände - då sprang troll- packan ifrån en silverkanna; den hittade de i drickakaret, och den fick de behålla, för hon kom aldrig efter den.
Troll
Så var det en gubbe, som for till Borås en påsknatt. När han kom till Lämmingabäcken mellan Hov och Skölvene, blev hästen rädd och stegrade sig. Det satt en konstig varelse på en sten. Då sa' gubben: "Din förlossare lever", och då försvann varelsen, och det blev ett riktigt eldsken. Gubben trodde, att det var ett bergatroll. Det var i medlet på 1850-talet.
Troll
I Schörskaberga här i Sinnle såg de gubbar och käringar, som gick och rusckla. Ibland spelade de. Det var bergatroll, som bodde där. Längre bort i markerna finns ett annat ställe, där det ock bodde bergatroll. De var ute och red ibland, och då hade de körtar att sätta sej på. Det var en karl, som blev bjuden på dricka av ett bergatrol. Men han slog det på hästen, och då gick löa av. (Lotta kan ej mer av denna sägen)
Trollen
I ett brant berg som hette Vases bodde det troll. Ofta kunde man få se trollkärringen komma gående, bärande sin unge på ryggen, hon hade så stora bröst, att hon kastade brösten bakåt över axlarna när hon gav sin unge di. Vid ett starkt åskväder slog åskan ned i berget som splittrades och bitar av berget kastades vida omkring och det blev en tjock rök stående omkring berget så att man icke på lång stund efter kunde se något där. Min far som hade en potatisåker strax nedanför berget fick all- deles förstört sina potatis där av kringflygande bergstycken, som sletos loss av berget när åskan slog i det. Sedan dess har man aldrig sett några troll mera i berget Vases.
Troll
I Tämta fanns bergatroll. De käringera spann åt folk. Gum- man i Kruse la' ull bakom en stor sten och bröd och sugel i- jämte till betalning. Några dar efter kunde hon hämta ullgarnet bak stenen. De spann så bra.
Troll.
Några barn var ute på ett berg. Då kom det en unge och lekte med dem. De trodde det var ett vanligt barn. Men så tog åskan till att gå. Den främmande ungen träffades av blixten. Då förstod de, att det hade varit en trollunge.
Troll
Bergatroll kom å lånte dricka på ett ställe, för di torde aldri' neka dom. Å när dä va' leet en ti', kom trollet å betala igen 'et. Då sa' dä: "Drick ur ölet å bränn upp karet å smi' om järnet, för ingen man i Bôlum känner sitt kar i kôlum." Trollet hade la' stulet dä i Bolum, antar ja'. Å ena natt hade ett bergatroll kommet fram å böstat upp en tor- pare. Då hade dä en gres på röggen å ville byta gres mä torparn'. Dä ä sån't som mor talte om.
Trollen
Vid Sävenäs är en stor gård som kallas Smörslottet. Icke långt därifrån, ungefär mitt- emot Kviberg, är ett berg som kallas Valen. Berget är på Nordgårdens ägor i Torpa. En dag då folket i Smörslottet satt omkring bordet och åt middag, kom en stor, le kärring utanför fönstret och bankade på och ville låna bröd. Men hon fick inget bröd. Då blev hon rasande och försvann så det susade efter det. Kärringen hade stora bröst, så hon lagt dem upp över axlarna och de hängde nedåt ryggen på henne och man trodde att det var en trollkärring som bodde i Valen. Ofta på nätterna hördes skrik och oväsen i Valen och det var allmänt tal, att där var rackartyg i detta berg.