Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
De sa att här skulle vara troll uppe i Linnareberg. Det var en som gick och bryggde till jul. Då kom ett troll in och sa nånting, jag minns inte vad, men då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. Hon var ihålig där bak. När vi var barn hade de för sig att det fanns troll i Stegelåsen.
sjukdomar och läkemedel
En gammal till Torstens i Hammar - Adolf mamma - var dok- torinna för kreaturen (Ber. av Axel Johansson, Åkered, 40 år) När någon blev sjuk, så smälte man bly genom ett brödkakehål i vatten. Så många krumelurer det blev av blyet, så många troll hade kramat den sjuke. (Ber. av Nils Johansson, Kannebäck, 30 år) När någon var sjuk, så skulle han bita i en kniv och sedan spotta tre gånger och svänga kniven tre gånger över huvu- det. Sedan skulle han stoppa den under kudden och sova på den, så gick sjukdomen bort, hur svår den än var. (Ber. av Gunnar Pettersson, Näset) Om någon blir sjuk, så skall han kasta en eldglo mellan linnet och kroppen, för då är han trollkramad. (Ber. av Elsa Johansson, Näset.)
Troll
Det var i min mors barntid i Tvärred. I Svinkullaberget fanns troll, men det skulle åskan slagit ihjäl sedan. En gång hade de bryggat i Alamon i Tvärred och satt ut vörtakit- teln på gården till svalning, och rätt som det var hade kit- teln försvunnit. Då kom en gammal käring, som hette Sti- na dit, och hon var en sån där trollkäring. "Kan du ställa hem vår vörtakittel, så ska du få riktig dricka till jul", sa de till henne. Hon sa, att det säkert var Svinkullakäringa, som hade tagit kitteln. "Hôt, hôt, hôt, ell i min räv, vörta ska komma hem!" ropade Stina. Nej, jag tror inte att trollet kom tillbaka med drickat. Stina hade en egen stuga på min morfars ägor. Hon var krokig så att hon gick som en vinkel, men veckorna innan hon dog blev hon rätt igen.
Troll
Det bodde en trollfamilj i trakten av Vristulven, dessa troll voro hyggliga och levde sams med folk i när- heten. En gång behövde de låna en pojk från granngården nere i Låstad och fick så, men när pojken kom dit så bad de honom gå ner till sjön och hämta bunken med vatten, men pojken sprang hem och berättade, att de ville skicka honom att hämta vatten i en balja som var större än deras saltebalj, de sände honom tillbaka och då fick han order att gå och sta och hämta en liten spann vatten och detta ärende uträttade pojken ordentligt, men som han satte spannet ifrån, så fick han se att han ändå hade haft den store lakesån och hämtat i fast han blivit "förvillader".
Svartkonst
"Stenbäcka-gubbe" bodde i Undenäs sn. Han kunde trolla han. De sa, att om de blivit av med något o gick dit, kunde han visa i en vattenså, vem som tagit det. En som mist en gris, gick dit, o han visade fruntimret, som tagit grisen. "Vill du, att ja ska göra henne nåt illa?" sa' gubben. "Ja, inte annat än hon kunde mista ögat," sa' den, som förlorat grisen. Och då tog Stenbäcka-gubbe en strumpsticka o stack till i ögat på bilden, o sen börja ögat värka på henne o värkte ut. Och han tala om precis var grisen var, "han ä flådder," sa' han. Den låg i en grop o var styckad o saltad, detta var före jul.
Koxhallegubben. Hobergegubben. Jättar
I Koxhall bodde förr en gubbe, som folk fick köpa smör av. Om man lade en kaka bröd vid Koxhall om kvällen, så kun- de man gå dit på morgonen och hämta smör. Det skall vara förnämt att ha Koxhallegubbens smör. På alla bröllop i Fjärås hade de sådant. Prästen skulle breda sig första smörgåsen av Koxhallegubbens smör. - Det var väl ett troll, för jätten kan inte ställa fram något. På den tiden de slog med liar, så dög bara Hobergegubbens. Det fanns inga liar, som bet som hans. Gubben bodde i Hoberget bortom Surteby kyrka. Folk lade dit en korv på kvällen och gick hem.Följande morgon kunde de hämta två liar på platsen.
Kyrkor och kyrkklockor
Det är strax här nere i ån. Klockehôlja kallas det. Det var trollen naturligtvis, som hade dragit dit klockan. Det var några, som skulle dra upp henne en gång. De fick lov att vara så tysta. De hade fått upp henne på kan- ten, men då var det en, som sa: "Nu ä dä gjort." Då föll hon tillbaka ner i hôlja. I Dalum var det ock en kyrkklocka. som de höll på och arbetade med att ta upp. Det var så tyst och lugnt. Men så kom en stor gumma med ett halmlass, som hon hade spänt ett par höns före. Så säger hon: "Knalla på, mina pul- lor små, vi ska te Stockholm innan kvällen." Då sa en av karlarna: "I ska så i helsicke heller!" Då sjönk klockan tillbaka. Förut hade de kunnat se henne vid lågt vatten, men sedan har de aldrig sett henne.
Kyrkklockor
Trollen tog en klocka här i Fredsbergs kyrka o sänkte den i ån, o den hålan kallas "Klockehölja". Det var några, som skulle ta opp den här klockan, o de hade blivit lärda att de skulle ta ett par tvillingoxar o ta opp den med. De hade den också nästan oppe, då de fick se en ryttare på en häst. Efteråt kom en halt höna med ett halmlass o sa: "Hinner ja den som rir?" "Å f-n gör du heller?" sa' en av dem som skulle dra opp klockan. Men då sjönk hon igen. De andra klockorna i kyrkan säger: "Bim, bam, klockan sjöng / syster ligger i Nybro." Detta har de gamla här i Fredsberg berättat. Och sedan efter detta sjönk klockan mycket djupare, så att det var omöjligt att ta opp den sedan.
Kyrkor
Här var trollen svåra, när de skulle bygga kyrkan. Var de bjöd till att tomta, så om natten var tomterna uppe igen. Strax vid vägen till Tokhult på Torsbo ägor hade de börjat, men det blev nedrivet. Sen försökte de vid Höghult på en bergknalt, som kallas Hynnekullen. Lika galet blev det där. Så fick de veta, att om de kunde få tag på ett par tvillingstutar, skulle det gå an att bygga där de lade stocken. Om hösten var sjöarna lagda men inte säkra. Stutarna klämde av upp till södra änden av sjön. Det var en gubbe, som sprang före och skulle hugga i isen och undersöka, om han var stark. Han hade brått och högg till, och yxan gick igenom isen. Då fick sjön heta Öxasjön. Och den gamla kyrkan blev byggd där stutarna stannade.
Husligt arbete
De hade för sej de fick trollsmör, när det inte blev annat än småknuttrigt när de kärna. Då fick fruntimren ta av sej vigselringen och lägga i kärnan, så skulle det hjälpa så de fick smör. Det hade de för sej trollen hade varit framme och förtrollat grädden eller också nån människa, som kunde lite mer. Om de hitta ett helt säakorn i brödet, skulle de ta det och sätta över dörren. Den förste karlen som då kom in, det namnet den hade, det skulle den ha, som det fruntimret som hade satt dit det där kornet, skulle bli gift med. Det skulle den ena käringen lära den andra, hur hon skulle göra, så att inte korven skulle spricka. De skulle ta korven i näven och slå den i skorstenen i sotet och så skulle de säja: "Hårt som horn, och segt som felta; korven ska hålla och aldrig spricka"
Troll
1. Jag hörde tala om en bortbyting, men jag vet inte var det var de hade'n. Han växte inte. Så sa modern: "Detta är en bort- byting, jag ska steka'n." Hon eldade upp ugnen och skulle just slänga in bortbytingen, men då kom trollet med det rätta bar- net och sa: "Du har skött mitt barn illa, men jag har skött ditt väl." 2. En bondhustru hade bryggat. Då kom ett troll och ville låna hela karet med dricka. Hustrun ville inte släppa till det, men trollet tog det likaväl. Några dar efteråt kom trollet tillbaka och hade med sej ett ännu större kar med ännu bättre dricka i, än det hon hade lånat, och sa: "Snir upp gjolen och bränn upp karet, för karet är gjort i Bôkern (- det ligger i Östergötland), och ingen känner sitt igen i kôkern."
Husdjur
Knivar eller liar sattes över lagårdsdörrarna som skyddsmedel. En ny häst skulle allra först gå runt om muren inne i stugan om det gick, åtminstone skulle han in i köket. En nyfödd kalv bruka många ta in i köket o ha den där några dygn först. När de varit borta med en ko till betäckning, skulle de linda repet, som de lett henne med, om hornen på henne, o det skulle sitta på så den dagen. Och så skulle de nypa / till dem ett tag över ryggen, när de skulle till att le hem dem efter betäckningen. Och när de sålde mjölk, så tog de tre små saltkorn o hade i mjölken innan de släppte den från sig. Det var väl för att ingen skulle trolla bort mjölken. Det såg jag e här som gjorde där vi köpte mjölk ibland.
Djur
Bli gökasketen kunde man, om man gick ut fastande den tiden göken gol – man blev nervös eller så där. Det är inte bra om göken gal på höstacken – det blir fodernöd och kreaturen blir magra. Nola gök ä döagök. östa gök ä öagök västa gök ä säagök söder gök ä ? ? Göken har med sej en liten sparv, det har jag gett akt på. Göken – schäcker man efter honom, bloar tungan på honom. Göken blir sparvhök till slut. Vargarna jagades ut – de hade skallgång och drev dem fram- för sej och tog dem i garn och stack ihjäl dem eller sköt dem. Vet ej att någon trollat bort dem. / Man kunde möta maskar i en lång rad – de kallades för dragmaskar. Var de på väg till ens gård, så drog de till en, men gick de från gården, drog de ifrån en. (Känner ej till spiritus.)