Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
troll.
Det var så litet tal om troll. Det hörde jag sällan de talade om. Uttryck tydande på troll: "Ho ä som ett troll" (gammal kutig käring, elak, ful etc/. "Fali som ett troll, rik som ett troll, trôlsk /= förförisk/.
En sjunken kyrkklocka
I huljen sör om kyrkan / Tråvad / ska det finnas en kyrkklocka, har de sagt. Och den har trollen kastat i. Det var förstås på den tiden det fanns sådana. En gång skulle de bärga klockan. Det skulle gå, hade de sagt, om de kunde få fatt på "tvelingabrör å tvelingastuta". Och det fick de. Men när de i det närmaste fått klockan upp land, så fick de se ena gammel käring komma körande med ett stort halmlass, och hon hade bara ena höna som drog. Då kunde den ene tvelingen inte hålla sig för skratt. Men då föll klockan ner i huljen igen, för det var tillsagt, att ingen fick skratta eller tala så länge bärgningen pågick.
Troll
En dräng gick och plöjde med ett par oxar på en hög ås. Plötsligt blev han sömnig och gick och lade sig på renen som gick utmed åkern. När han vaknade, fann han en sprucken grissla vid sin sida. Bredvid låg en syl, en risp och något att binda ihop med. Han lagade grisslan och föll därefter åter i sömn. Det var omöjligt för honom att hålla sig vaken. När han åter vaknade, fann han bredvid sig ett lågabröd , ett sådant bröd som steks före det andra brödet. Kakan var ännu varm. — De trodde allmänt att det bodde troll i det berget. Det kallades Åsen och ligger i Idala.
"Svartkonstboken"
På prediktstolen i Rådene gamla 1865 rivna kyrka låg ett talarebord i form av en uppslagen svartfärgad bok av trä, som folk kallade "svart- konstboken". Man trodde nämligen, att man kunde lära sig trolla, om man bara förstod att tyda det, som möjligen stod där att läsa. Men det var inte många givet att kunna detta. På den tiden bodde det i Rådene en gammal gubbe, kallad "Locken". Han ville gärna gälla för att kunna mer än andra. Han stal den där träboken en gång, men det måtte ej ha blivit mycket bevänt med "svartkonsten", ty en tid efteråt hittades "boken" bortkastad på Rådene herrgårds gärde.
Veckodagarna
Fredagen hade ett dåligt anseende jämfört med de sex övriga dagarna. Den dagen kallades t.o.m. av de gamla för förkastelsedagar. De som voro födda på en fredag kunde aldrig påräkna att få någon stor tur här i livet. Om man skall raka eller klippa sig, skall man ej göra det på en fredag för då får man utslag. Klipper man naglarna den dagen får man kartnagel. Torsdagarna var ej bra att baka eller brygga för trol- len drog musten ur matvarorna då. Den dagens em. fick i stället tjänstfolket ledigt för att lappa och laga åt sig självt. Efter kl 4 lördag efterm. fick ingen spinnrock surra eller vävstol slå för då hade vilodagen ringts in.
Bergväsen
Det var en ifrån Rya i Härry, som blev intagen i ett berg, och han var där i tre dar. Då det ringde i kyrk- klockorna på söndag, så kastade trollen ut honom. De bjöd honom på mat inne i berget på en så grann bric- ka, men då han nämnde jern natten, så blev det bara hoppe- tåsser och groer och sniglar. Då de hade gett honom maten, gick de undan baklänges, för i ryggen var de i- håliga som baktråg. Hade han ätit maten, så hade han måst bli i berget. (O.B.) Trollen i Granås berg tog in skorpe-Lars i ber- get. Han blev bjuden på de finaste rätter, men han åt inte, och när han nämnde jern natten, blev det ormar och hoppetåsser. När det ringde i kyrkan, släppte de ut honom igen. (A.B.J.)
Kyrkor.
När de byggde på sin kyrka i Selltorps socken i Hal- land, så var trollen där och rev ner om nätterna det som blivit byggt på dagen. Slutligen kunde inte folket lida det längre utan gick till en klok gubbe och bad om råd. Denne sade, att man skulle lägga ett par stenar på en kärra samt spänna för ett par tvillingoxar. Därefter skulle man låta dessa gå dit de ville, och där de stannade skulle man bygga kyrkan. Rådet blev följt, och fastän oxarna stannade i en sumpig ####, blev kyrkan uppförd på den platsen. Den sten som blivit liggande på den tidigare tom- ten vågade ingen människa röra. Den ligger fortfarande mitt i en åker.
Mara
De sköt skator och hängde i taket borta i lagården, för att inte maran skulle komma åt kreaturen. Det kunde kreaturen stå i lagården och svettas; då hade de för sej maran red dem. Mara, det skulle vara nån slags troll eller sånt där. Ja, det är en del folk med som kan vara såna och inte veta om det, vara marer. Då kände de sej på trötta. Kannte, på morgonen när alla står upp och är "vila", då är de så trötta för då har de varit å på natten och varit såna där marer. Folk kan ha ont av maran med. Det har jag t.o.m. varit utför. Man tog till att svettas så förskräckligt, och så var det nånting tungt som la sej på en. Men tog man och la nåt järn – nåt eggjärn – under putan, så hörde det aldrig på.
vattenväsen.
16-17 I Öxabäck finns en sjö, och där ligger en söndersla- gen kyrkklocka. Min far och en kamrat var där för att fiska, men ingen skulle få veta, att de fiskade där, för då fick de inget. Så sa kamraten:" Sicka fru, där går och hänger upp klä- der." - "Tig bara," sa far, och då fick de se, att hon var som ett baktråg i ryggen. Det var inte många troll i sjön, och de hade tagit klockan och slagit sönder den. Jag kände en pojke, som gick där och fiskade. Han fick fiskar, som var så stora och gula under buken, men han ville inte tala om, var han tagit dem. Modern var enträgen och ville veta det, och slutligen frågade hon, om han var i Klocke- sjön "Jaa", sa han. Sen fick han aldrig nån fisk där mer.
Troll
Det var en som hette Trickare-Sven. Han hade arrenderat en gård intill Brättefors. Det var litet smått för honom, och barn blev det ock. Så var det en gång i rågbärgningen, så blev hans gumma barnsjuk och fick barn. Han hade fått folk till hjälp med rågbärgningen, men han hade ingen, som kunde laga mat åt dem. Då tänkte han att han skulle gå till Brättaforsfrua och be henne, att hon tog av rågen åt honom. Han gick till berget och uträttade ärendet. Han såg ingen, men det svarade: "Det skall jag hjälpa dej med". Frampå natten vaknade han och hörde, att det vasade i rågen. Då tog han på sej och gick ut, och då hörde han någon som sa: "Nippa, Nippa, gör bånn!" Och på morgonen var all rågen avtagen och stukad och åkern var rakad. — Nippa var ett av de två trollen.
Husdjur
Det var en del kanaljer förr, som sade sig kunna motverka att trollen skadade kreaturen. Dessa tog sig för att göra upp eld i kostallarna. Det skulle också bli trevnad i ladugården, om man lade en levande orm i tröskeln, där korna går ut och in. En finnmora, som förr bodde i dessa trakterna, vågade ingen förtreta. En gång kom hon till mitt hem och ville ha brännvin. Hon tog alltid sådant med sig i en flaska, när hon kom på besök. Vid ett tillfälle hade vi inget att ge henne. Strax efteråt blev korna sjuka för oss. När finnmoran kom nästa gång, fick hon sitt brännvin. Då sa hon: "I har haft otur med era kräk, men det skall vi blåsa bort".
Troll
När bruden och brudgummen gick hem från sitt bröllop, stod alla trollen utanför berget och tittade. Då sa brudgummen: "Den där tösa ska bli min andra grötakokerska." Några år därefter dog hans hustru, och då kom trollgubben och sa: "Står du vid vad du sa, att min dotter skulle bli din andra grötakokerska?" Ja, han blev tvungen att gifta sig med henne, och hon var snäll och bra, men han var stygg vid henne. Så skulle de sko en häst en gång och hästen var arg. "Jag blir tvungen att gå efter smen", sa karlen. Men hon betvang hästen och gjore det mesta arbetet själv. "Det är underligt att du inte har tatt livet av mej", sa karlen, "för jag har varit stygg mot dej". "Jag har kommit ihåg vad jag lovade, när vi vigdes", sa hon.
Bergväsen
I Koxhall bodde förr en gubbe, som folk fick köpa smör av. Om man lade en kaka bröd vid Koxhall om kvällen, så kunde man gå dit på morgonen och hämta smör. Det skulle vara förnämt att ha Koxhallsgubbens smör. På alla bröllop i Fjärås hade de sådant. Prästen skulle breda sig första smörgåsen av Koxhallsgubbens smör. Det var väl ett troll, för jättar kan inte ställa fram något. På den tiden de slog med liar, då dög bara Hobergsgubbens. Det fanns inga här, som bet som hans. Gubben bodde i Hoberget bortom Surteby kyrka. Folk hade dit en korv på kvällen och gick hem. Följande morgon kunde de hämta två liar på platsen.