Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det var en kväll en man var ute och red på sin häst. Då träffade han på en stor skara troll, och där- ibland ett troll som hade ett horn och en pipa. Hor- net användes att dricka i, och pappan att samla hop trollen med. Riddaren stannade och lyssnade. Då sa trol- len: "Släng hit en bit!", och alla trollen drucko ur hor- net. Då bad riddaren att även han skulle få känna på det som fanns i hornet, men när riddaren fick hornet, tömde han ut dess innehåll, och det var väl, ty det innehöll gift. Med den andra handen tog han pipan, se'n red han in på en korsarjader åker och befriade sig för trollen när solen gick upp. Och hornet och pipan finnas på Trolle Ljungby slott. Trollen beklaga sig att de ald- rig kan få ihop släkten mer, sen de förlorat pipan.
Troll
Det var en karl, som hade varit i skogen, och när han skulle hem, så körde han förbi ett stort berg. Då kom det ett troll ut och sa: "Be Snuttra gå hem, hennes barn ramla i ellen och brände opp sig." När han kom hem, så talade han om detta. Då flög dörren upp, det var Snuttra, som sprang ut. De såg henne inte, men hennes spann stod under deras bryggekar. Hon hade suttit där och tatt deras drick. Britta i Håkanskila var ute i änga och raka, och så hade hon häktat upp kjolen. Då sa en röst, att hon skulle släppa ner'n, och när hon gjorde det, så rulla det ut ett nösta. Men åska slog ner i detsamma och träffte nöstat.
Bergatroll
Bergatrollen kallade de för battingar, de bodde i berg- klippena runt omkring bergkanten. De stal och bråka på alla vis. När de kom in på ett ställe där de stod och lagade mat sade de "jaha nu kommer vi lagom ty vi ser att spisningen är tillreds. Dessa troll voro "Röd- aktiga och slemmiga," folk voro dödsförskrämda för att de skulle byta barnet innan det var kristnat. Ingen kvinna som var med barn gick till skogen utan att ha karn sins byxor på sig. Dessa Battingar motade de i hop i klippena och slogo ihjäl en gång.
Djävulen
Det fanns i min barndom en gubbe som de kallade "Pockern" den sade de, att han hade kontrakterat med Djävulen på livs- tid. Det hade han gjort vid Bankälla, som låg vid ett vägskäl söder om Flistad. Där skulle även andra ha avstutat avtal med onda mak- ter, troll och jättar. Denne Pockern kallade de också för Källman för han hade fått sina kunskaper vid Bankälla. Mammorna varnade sina barn att lägga liar eller yxor med eggen upp för då kom satan och red på dem. Trollpackor och påskakäringar hade särskilt tummis med satan, de stod till tjänst åt honom som fästemör, alla sådana käringar hade kartnagel på vänster han- dens tillfinger.
Trollkarlar
Det skulle finnas såna gubbar, som kunde skicka av råttorna. Jag var i Skara på arbete. Jag och en del utav arbetarna bodde i en stuga, och vi hade så ont av råttor. Det kom tjogtals stora råttor fram på golvet om nätterna. En söndags-morron kom Elias i Frikullen (i Lagmansereds socken) in till oss. Han trollade bort dem. De fick gå; han skickade dem till handlare Bergkvist. De hade sett, när de gick, en stor marsch med råttor. De gick allihop, så när som på en gammal "bäelter", hon var så gammal, så hon var "bäelter" på somliga fläckar. Jag såg inte fler råttor än den sen.
Lyktgubbar
Lyktegubbarna var små. De mätte aldrig mera än en meter. Och de var fula som troll. En gubbe som bodde vid Hulebo hade varit ute sent en kväll och var på hemväg då han träffade på en liten parvel med en lykta. Denne frågade om han fick lysa gubben hem. "Men jag vill ha en styver ," tillfogade han. Mannen lovade honom det, men hemkommen tog han och kastade slanten i en stor rishög som låg på gården. Men på morgonen när husets folk kom ut fick de se att varenda gren i högen var dragen runt gården. Så där fick de att göra.
Häxor och trollkarlar.
94. Finnarna hade namn om sig att kunna trolla, men det fanns andra också. Det var en gubbe, som hette Bölen. Han var inte finne, han var från Småland. En man hade sålt oxar på en marknad, och sen för- lorat pengarna. Han resta till Bölen, och denne sa: "Peng- arna ska du få igen, om den som tatt dem, ska själv komma med dem, men på ett villkor, du får ha hin onde hos dig i tre dar." - "Ja," sa mannen, kan det inte göras på annat sätt?" - "Nej," sa Bölen. Då ville han inte, men Bölen visade honom då tjuven i vattnet, och det var den han själv misstänkte, men då han inte ville gå in på villkoren, kunde han inte få igen pengarna. I Kind fanns det en annan trollgubbe, som hette Trim. Han var från Tvärred. När han skulle trolla, gick han in i ett mörkt rum. / 93. Det har jag inte hört. 95, 96, Det vet jag inte. 97. Det fanns de, som kunde, men ingen vet, hur de gjorde. Det var en här i Örby, som fick ett par hästar sjuka före våren. De åt inte på flera dar. Han skickade efter Bölen. Han sa: "Ät och trivs, hästar", och sen blev hästarna bra. - När drängen skulle skjutsa hem Bölen, gick hjulet av, men Bölen sa: "Bry dig inte om det," och så gick hjulet på av sig själv. Bölen frågade drängen, om han såg, vem som gick och styrde hjulet, men det hade inte drängen sett. 98-99. Det har jag inte hört. 100. Nej. 101. "Herav och heran till helvetets strand." 102. Det har jag inte hört.
Troll
Det var bergatroll också förr. Min morfar var husar i Fredsberg. Vid Godhöjen där var ett berg, o i det berget fanns det troll. Min morfar red dit en kväll. Då kom trollen ut o tog emot honom med en bägare. Han tog emot den o förde den till munnen, men så slängde han ut innehållet bakom sig. Då kom en droppe på hästen, o där gick allt hår av. Men sen fick han rida på åkrar- na hela natten, o då skrek trollen: "Ri vägen den håle o inte åkern den ståle." Plog o barv hade gått där, så dit kunde / trollen inte gå. Men han kunde ej komma därifrån förrän det blev dager. Kalken skänkte han sedan till Fredsbergs kyrka, till vinkalk. Min hustru tjänte här oppe vid Norrkvarn i Lyrestad. Där var ett berg vid kvarnen, och flickan i huset, där min hustru tjänade, gick dit för att plocka bär en gång. Då kom det en flicka ut ur berget där, som var alldeles vitklädd, o de båda flickorna tala med varann. Den vitklädda flickan ville ha den andra med sig, men denna kände sig illamående o gick från henne o hem. Hon kom till vedskjulet hemma, men där föll hon omkull, o en, som högg ved, fick ta henne o bära in henne. Sen blev hon aldrig riktigt frisk mer, men hon levde tills hon var bra gammal. Men / före den dagen var hon riktig. Mårberg hette min morfar, husaren, han var för Mårby.
Oden
"Oden red i Bronäsbondens beteshage, där sköt han troll i en grusgrop. Det var en karl som varit åt kvarnen och kom bäran- de med en säck på ryggen. När han kom till grusgropen, så mötte han ett fruntimmer, som försvann i grusgropen. När han kom till Bronäsle mötte han en ryttare som hade så långa ben att de räckte ned på vägen. På var sida sprang en svart hund som elden lyste ur halsen på. Denne ryttare sade till mannen "Såg du mitt villebråd ser du mina hundar" sen red han vidare och om en stund small det ett skott och så kom han tillbaka och sade "Hörde du smällen, såg du det tog."
Kyrkklockor
Lerdala ena kyrkklocka ligger i det kvarnsjön ditkastad av trollen som inte kunde med klangen. Trollen bodde i Vristulvsskogen, den kan endast tagas upp under absolut tystnad. En gång hade två pojkar fått den till stranden då den ene ropade "Hålls ett tag mens jag sätter under en fark och bänder med" Klockan gjorde en kullebytta tillbaka i sjön där den finns än idag, men ingen har sedan känt konsten rik- tigt att få den i land. Den andra Lerdalaklockan hänger i tornet och ropar sedan den dagen hon stals "Min syster Margareta ligger i Lerkvarn, ta uppa ta uppa på dan!"
Jättar.
Det var två jättar - en hette Måns och en Åsa - de skulle ha byggt Månstads och S. Åsarps kyrkor i Kind. - Det var för att inte jättarna skulle komma åt kyrkklockorna, som de skulle vigas och ges rum. Här ligger en sten strax utanför kyrkan i Älekulla. Den skulle en jätte ha slängt på Älekulla kyrktorn. Men så gick den lite på sned, så den kom bredvid. En gång stod han på Tonstorps kyrktorn och skulle slänga på Älekulla kyrka. Men den kom inte längre än på halva vägen - till Hemmingstorp. De säjer att mycket sådant där trolltyg, jättar och troll och sådant, har blivit borta nu för att åskan har slagit ihjäl det.
Läkekonst
Engelska sjukan. Det var ett folk, som bodde i Vittkärr. Så skulle ett barn, de hade fått, till Skepplanda kyrka och döpas. Det var en pojk. De gick över bergen med barnet. Så behövde hon, som bar, ordna något med sina kläder, och då lade hon ner barnet på marken. Se'n fortsatte hon till kyrkan och fick pojken kristnad till Anders. Men när hon kom tillbaka med den, var den en tös. Det var bytt. Den ungen var konstig och besvärlig och liknade ett troll. De fick lära sej, att de skulle gräva en liten tunnel under kyrkevägen och dra ungen un- der genom tunneln, och då skulle de lämna något kvar i den. Men ungen blev inte bra.
Vattenväsen
16. 17. Min morfar han såg såna där sjörån. Framtill var de så granna, men när de vände sig om, var de som baktråg. Det såg han många gånger. Det var fria och vackra fröknar. 18. Nej. 19. Det var en sjö, där det var så gott om fisk, men de kunde inte få någon fisk där. Det var nog sjöråt, som hindrade dem. 21 Min brorson och dotter var ute på sjön och skulle fiska en gång, och rätt som det var, tog det till att dåna så för- skräckligt. Men sa, att det var trollen, som inte ville, att de skulle ta fiskar från dem. De vågade sig aldrig dit mer. x 20 Nej. x Man sa, att det ropade i sjön, men vad det sa, minns jag inte. 22 Nej.