Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Åskan var trollens värsta fiende. Trollen ansågos även här på trakten ha varit fula, gamla och rika. "Rik som ett troll," säger man.
Bortbytingar
I bergen höllo trollen till. När det blev mörkt om kvällen, så vågade de sig ut. Om dagen kunde de inte ta sig ur berget. Det talades om att de hade bytt barn. De sökte efter barn, som inte var kristnade. När de fick tag i ett sådant, så tog de det och lämnade ett av si- na i stället. Det kallades att man hade fått en bort- byting om man hade fått ett sådant barn. Det växte och blev stort, fick stor mage och stort huvud. Här i trakten hörde jag inte att någon hade fått något sådant. Men många trodde det om t. ex. barnen blev nå- got konstiga eller visade sig konstiga på något vis.
Påsk
Påskveckans dagar voro: vita måndag, svarte tisdag, dömle onsdag, skär torsdag, lång fredag, påskafton. Under hela veckan, som kallades dömleveckan, iakttog en viss tystnad. På skärtorsdag skulle alla tvätta sig och göra sig rena. Påskafton eldas påskeld för att skrämma bort trol- len eller onda andemakter, som äro ute påsknatten. Påskdagens morgon innan solen gick upp skulle ett manfolk ge djuren ett foder, för att de ej skulle få som- marsjuka.
Skjutsar.
De talte om att "trolla gena' dom". Gena - det är t. ex. om hästarna är lösa och jag springer mittför dom; då genar jag dom. När de var ute och åkte, hade de smäcka' vid ögonen på hästen. Så kunde det hända, att något satte sej på vagnen, så det blev så tungt. Då skulle man gå av och fram till hästen och titta emellan huve't och smäcka', men då fick de vara kvic- ka, för annars fick de en örfil. Då fick de se vem som satt på. Där de slaktat svin är det omöjligt att få hästarna förbi.
Barnsjukdomar. Skärven
Det var en gumma som lagade till pungar av silketyg som barnen skulle bära om halsen, när de hade skärven. Denna pung innehöll bl.a. vitlök. Dessutom skulle barnen badas tre torsdagar i rad, i salt vatten. När pungen använts så länge den skulle, skulle den kastas i en bäck med rinnande vatten sedan solen gått ned. När barn var födda skulle det läggas stål eller psalmbok vid sidan av dem, tills de blivit döpta för att icke trollen skulle taga dem. Man fick icke slå ut något tvättvatten sedan solen gått ned.
häxor och trollkarlar.
94. Finnarna gick med trollrutor, de kallar det. De skulle ta reda på var det fanns vatten. Det är många, som gör det än i dag. Trollrutan var en trekant av ###. Man skulle hålla i de båda långa ändarna. När man kom över vatten, vred den sig, och var det mycket vatten, vred den sig så hastigt, att händerna följde med. Det är inte alla det går för. Det beror på hur mycket elektricitet man har i kroppen. Det fanns andra än finnar, som kunde trolla, t.ex tatta- re och sigenare. 96. Jag vet inte. 97. När de var inne i husen och inte fick, vad de ville, sa de eller tänkte de, att de skulle ta ifrån dem lyckan i det och det.
Jättar
Jättar bodde förr vid berget i en grotta som är 4 a 5 alnar djup. Dessa voro mera sällskapliga att ha med att göra än trollen. De gingo omkring och hjälpte till med litet av varje och så tiggde de mat och dricka. De var aldra bäst att springa ärenden för om man bad dem uträtta ett ärende aldrig så många mil bort gjorde de det på en natt. Jättarna var arga på kyrkklockor, de ville de åt. De kunde stå på berget och bombardera kyrkorna uppigenom hela Vadsbo.
Kyrksägner
Fotskäls ena kyrkklocka for ut ur tornet en natt och ramlade i Ringsjön. De försökte ta upp den men det gick aldrig. Men den klockan som var kvar sa: "Syster Anna ska ligga i Bolla ros och vila". Men sen har den sjön fått heta Ringsjön. De skulle ha byggt Surteby kyrka på Kyrkås, och virket hade de kört dit men trollen hade bort allting. Då okade de ett par tvillingoxar, och där de stannade, där skulle kyrkan stå. De stannade, där kyrkan står nu.
Häxor och trollkarlar
Det bodde en finnkäring på Klyftamon som var så säker att trolla, att när kriget var, så tog hon var natt hem gubben till sig och ställde honom på morgonen till Stralsund igen. Denna finska hade kommit från Värmland och gifte sig med knekten, när de var unga båda. I Ryckla kvarn rastade påskkäringar skär- torsdagsnatten när de for till Blåkulla. Då var det ett förfärligt liv i kvarnen för käringarna vräkte upp kvarnhuset och roade sig med att åka runt på ste- narna Mammorna varnade sina barn för att lägga knivar med eggen upp, för då kallade de på satan, detsamma gjorde de, om de virade tummarna om varandra.
Gastar
Skräddar-Johan hade varit i Mastunga och sytt och gick hem om kvällen över Gubbåsen. Då råkade han slinta på en gren och föll i kull och tappade både paschestocken och paschejärnet. Så fick han höra ett skratt. "Skratta du i helsicke", sa' Johan, "jag slog mej rätt bra". "Jag förstod det var troll", sa' han (när han berättade om upplevelsen), men jag hade inte vett till att tiga, utan jag talade om det, när jag kom hem, och då blev jag gastakrammad och så sjuker, så öm i hele kroppen". Det var gasten, som hade skrattat åt honom.
Folkmedicin
När de blev sjuka hade de blivit kramade av troll. Då skulle de bita över en kniv och spotta tre gånger. Hjälpte då icke detta, skulle det stöpas bly över dem. De skulle då ligga på ryggen, på bröstet ställdes ett fat med vatten, varefter man med stöpsleven slog blyet genom kakehålet i en brödkaka, i vattnet. När blyet kommit i vattnet och där stelnat, kunde man på de figurer som blyet stelnat till, se var man blivit kramad. De grymmaste krumelurna som blev av blyet, när det stelnade i vattnet, föreställde kyrkogården, havet eller jorden och de grymmaste trollen kommo från dessa platser och dessa voro de grymmaste de kunde möta.
Varulv
Min far född 1835, tala om att han hört berättas att det var en bonde som iakttog en konstig igelkott som gick på deras sopdynga och snaska efter föda en lång tid och så sade han en gång till igelkotten, "varför går du här, , Johan, och snasskar?" och då i detsama stod hans son Johan mitt framför honom, som länge varit på okänt vis försvunen en lång tid, men som nu på så mytiskt vis blev meniska igen, som Trollen en gång förvandlat till till igelkott, och nu blev löst ur förtrolningen av att hans namn nämdes.
Skatter
På 1870-80 talet, när folk gick och slog på en äng intill Grytreberget i Hulareds socken, kom det fram en konstig orm vid en murken stubbe, ormen var tjock som min arm, men ej mera än en fot lång. Slåtterskara slog igäl ormen men i det samma stack det upp ett skaft av en sked i en stubbe intill. Och när köra börja riva i stubben så hitta de ett helt dussin Silverksedar av gamalt silver i stubben. Det går en sägen om, att förr i tiden skall det bott troll i Grytreberget.