KORPSKRIFTEN

...
Meny
Institutet för språk och folkminnen (Isof) Över 50 000 autentiska uppteckningar från svensk allmoge

Folktro & Sägner

Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.

Läs hela sägnen Isof Arkivpost
Filter Troll & Bergtagning · Västergötland
Landskap
Visar 12 av 588 uppteckningar ur Isofs arkiv Källa: Folke – Isof (CC-BY)

Trollen i Nycklaberget

Jag har hört berättas utav många gamla personer, följande sägen att förr bodde det många troll i Nyckelberget, som var smeder men blevo störda så att de flytta därifrån, och i bråskan glömde att släppa ut sin kisse då, när de flytta. Då var det en soldat från Oxhagen inte långt från Nyckelberget, denne soldat var med i kriget i Tyskland, och där träffa han troll som kände igen knekten och då bad honom att när de kommer hem till Oxhagen så gå till en al vid Musån intill Kopparhemmet där, under denna al ligger nycklen till Nycklaberget och lås upp dörren och släpp ut våran kisse som vi inte fick med oss, och för det får du denna sten som är Guld värd, när du gjort som vi bett dig, men lägg tilbaka nycklen under alen igen, men akta dig så inte jätten, som är inlåst i berget, slipper ut, utan passa på när han sover för det hörs på hans snarkning, för slipper han ut så ställer han till möe ont för både oss och andra.

Troll

Vi hade ett berg uppe i Sandhult, som hette Mureberg. Där skulle det bo troll. Det var min morfar, som talte om det. Han sa, att han hade haft sällskap med en liten trollgubbe en gång. Och den sa till honom: "Jaså, I är ute och traskar och går idag, far." - "Ja, jag är la det", sa morfar. - När vi barn skulle gå till morfar, var vi så rädda när vi skulle gå förbi det berget.

Jul.

När mor lade jästen i juldrickan, ropade hon: "Ho" så högt hon kunde. Detta skulle medföra, att drickan blev stark. När hon bakade till julen, gjorde hon korstecknet över varje tråg. Så var då bryggning och bakning undanstökat, och mor lade ut en kaka av vart slag till trollen och satte ut åt dem ett kärl med den bästa drickan. Ju mer man satte ut till bergatrollen, ju säkrare gick man.

Troll

I Kleva berg i Mårdaklev bodde troll. Bergatrollkäringa var framme i Karlsgårn och tog juladricken ifrån dem en gång. Då kom det bud efter henne. "Bed Dårdi gå hem, för Dinter har trillat i elden och bränt upp sej!" Hon hade inte varit syn- lig förut, men när hon sprang ut, fick de se henne. Nej, de har inte sagt, att hon lämnade något kärt kvar.

Kyrkklockor

Troll hade tagit en kyrkklocka i Öxabäck och sänkt ner henne i Klockesjön. De hade makt med henne, för hon var inte kristnad. De bjöd till att få upp klockan flera gånger, men verktygen var la för klena. De trodde, att det var sjörå i sjön, som vaktade på henne. Och en gång, när de hade fått upp henne, tyckte de att hele gårn stod i ljusan låge, och de skulle titta efter, hur det var. Men då gick klockan ifrån dem.

Troll

Ibland när det har regnat så ryker det ur Högareberg. Förr sade man vid sådana tillfällen: "Trolla kokar pärer i Högarebjer!" En gång när en piga gick förbi där, kände hon att det luktade färskt bröd och hon tänkte att hon bra gärna hade velat haft ett stycke. När hon gick hem, låg där en kaka vid vägen, men hon vågade inte smaka på den.

Troll

Trollen kunde byta barn, om de släckte ljusen över dem, innan de var döpta. Det var på ett ställe de hade en bortbyting. Den hade inte talat förr. De blåste upp ett korv- skinn och gav honom det. Det var inget i korven, och när han blev varse det, sa han: "Jag är gammal som hundra år, men aldrig såg jag en sån korv förr." (Vet inte om att man hotade kasta ungen in i elden)

Troll

Nyfött barn skulle det vakas över tills det blivit döpt, annars riskerade man få det bortbytt av troll. Om det troddes vara bortbytt fick det tillgå så, att barnet la- des på golvet och med en kvast sopades ut genom dör- ren och så följande natt fick man det rätta barnet igen, därför att trollet trodde att man gick illa åt trollets barn.

Krig och fejder

De gamla här berätta, när jag kom hit, att trollen hade tagit en hel skvad- ron krigsfolk ō satt i ett berg här längre bort, jag vet ej vad det heter. De skall sitta där ō sova tills sista världs- kriget blir, ō sen kommer domen. En gång vakna de ō sa: "Ä dä tid nu?" "Nej," blev svaret. Då satte de sig på hästryggarna ō somna igen.

Troll

Mor talte om, att i Hällera, ett berg intill Iglesjön i Gingri, var så fullt med troll. De tog barnungar och hade dem hos sej, men de lämnade igen dem till sist. De klädde barnen grant, de var klädda i guld och silver helt och hållet. Kunde man då vara till reds, när man fick se barnet ute vid berget, och kasta en kniv eller en sax över det, då hade man frälsat det.

Skogsväsen

Skogråer var en slags troll. Det var så bekant för alla männi- skor sa' min farfar, att om en person gick ensam ut i skogen och nån kalla på'n skulle han aldrig svara förrän det var kallat tre gånger. För rätt som det var kalla' det i skogen och svara de då, tog trollet in dem. Trollet kunde kalla en gång till, men det hade inte makt att kalla tre gånger.

Troll

I Vite hall i Gillstad bodde troll, fast de flytta' när de hade byggt upp Gillstads kyrka, för de kunde inte höra "bjällekona". Trollgubben hade fäkreatur. De hade gått ner åt byn. Det var getter, och en bonde hade tagit dem och släppt ihop med sina egna. Då stod trollgubben i berget och schoa': "Hör du grannebonde fin, släpp ut getterna min, och getabocken får du för åkerskadan din!"

« Föregående Sida 20 av 49 Nästa »

Visa hos Isof Folke
MIMER // Kunskapsassistent KLAR