Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det var en gång ett brudpar, som hade varit i kyrkan och vigt sig. När de voro på återvägen mötte de några troll, som gåvo dem vin allesamman. Men när trollen kommo till den siste ryttaren, slog han glaset i vägen och red undan. Trollen sprang efter honom men han red in på kyrkogården, och där hade trollen ingen makt över honom. Alla de andra i följet blevo troll. Ingrid Larsson, Näset, berättade: Vid Kvarnberget är ett hål i berget. En kväll hade några pojkar lagt stenar i hålet, men på morgonen voro stenarna borta. Då tänkte pojkarna, att det var trollen, som plockat bort stenarna, och sedan dess har hålet fått heta "Trollhålet".
Troll
En gång kom det en västgötaknalle och bad han skulle få låna hus på gästgivaregården i Klev. Det var om påsk. Han kom och körde. Ja, det skulle han väl gärna få, sa de, men de vågar inte själva bli hemma utan de får ge sig bort över påsk, för se trollen går fram alltid mot högtider, de går fram och lånar hus. Men knallen hade farit vida och var inte rädd. Han sa, att får han bara stanna, så blir han där ensam; han är inte rädd för trollen. Han hade en vit märr och körde med, och den var så illa arg. Och så efter sagan torde trollen inte å stål. Nu var märren skodd med stål, och på kvällen när drängen skulle lägga sig, ledde han in märren i köket och band den vid spisen och la fodret i gruvan. Det var ända vid dörren märren stod. När det led fram på natten, då kom det jättar och troll, både stora och små. De levde så och skulle in. Men knall var säker: när trollen kom och skulle in genom köksdörren, så slog den här märren och hon hade en stålsko på sig. Då blev trollen förskräckta. De sprang baklänges och ropa, att det är mor som står vid spisen och bakar, men hon är arg nu, så det är bäst de schappar. Sen flytta trollen, så sen har där aldrig var några troll vid Klev mer.
Troll
Det är ett berg, som heter Ringaberget. De gamla sade, att trollen höll till där. Om man kom till det berget om kvällen, så kunde trollen ta en. Det är kon- stigt med Ringaberget. Sörsidan går lodrätt ner som en vägg. Där lyste det i berget om kvällarna. Trol- len satt och vakade över sina skatter. De hade både guld och silver, men en kunde inte komma åt det. När en kom i närheten av ljuset så slock- nade det.
Troll.
Trollen bodde i stora, stora berg. Det hördes långa vägar, när de öppnade sin dörr. De hade stora kopparkittlar och kärl. Man orkade aldrig lyfta dem. De lyfte bort barn. Folk fick ge trollen så mycket pengar, om de ville ha igen sina egna. Det var, innan barnen var döpta, det var farligt, att trollen kunde ta dem.
Troll
Det var troll i ett berg, och så låg det en stuga nedanför. Varje julafton på kvällen kom trollen och åt upp alltihop på julbordet. Men så hittade gubben på hur han skulle bota dem. Han kokte tjära och satte i en kittel på bordet närmast fönstret. Trollen kom och tog till att äta ur kitteln. För var sked de tog gjorde de ett illvrålande, men de åt ur tjäran likaväl. De trodde det var julgröten.
Troll
Se trollen var nog ett folk, som var före vår tid, det var troligtvis lappar, som drevos på skogen där de jagades och sedan kommo till Lappland. I Våmbokleven bodde fordom troll berättade de gamle, de lånade saker av bönderna de bodde grannar med, men var noga med att bära igen. En gång kom trollen till Hofmansgården, som låg i själva kleven och ville låna dricka, på gården hade de inget, men hustrun som viste vad nytta man hade av trollen satt till en enebrygd. Detta imponerade så på trollen, att när slåt- tern kom, så kom trollfar med en lie och gav bonden sägan- des: "Här är en lie som du aldrig behöver vässa om du följer mina föreskrifter, du får aldrig undersöka om han är skarp, aldrig titta den i eggen och aldrig slå på kyrkojord med den, gör du det kommer lien att förvandlas till ett par / Aug Lagerkvist Troll 2. käppar, Lien höll sig skarp i många år, så marken var som han varit rakad, men slutligen fick drängarna tag i ho- nom och behandlade honom som andra liar och då blev han värdelös
Troll
Ryr kyrka har legat här borta i Kyrkobyn förr, men det var alltid ett sådant väsen där, så de måste flytta den. För det bodde troll i bergen där mitt emot, och de kunde inte lida att det ringde så nära. Där borta brukade trolla komma fram på logen och dansa. Det var ett par som lade sig i ladan en gång för att se på dem. Men de blev lyftade ända upp mot taket, så de vågade sig inte dit mer. Och ibland kunde trollen komma och rycka upp dörrn till stugan. En gång tog trollen en so med åtta smågrisar från bonden i Häljebol. Så en dag fick han se son på gärdet, och då skulle han gå efter henne. Men så skulle han över ett berg, och då tog han ögonen ifrån henne, och sedan var hon borta, Se, hade han bara inte behöft släppa henne med ögonen, hade han kunnat fa igen henne, men nu gick det inte. / Kalle Ordningsman och min bror gick förbi där en kväll, och de hörde hur trollen tröskade inne i berget. På Långås måste de flytta fähuset som stod på berget, för korna orena på bordet för trollen.
Troll
Min mors mormor hade sett ett troll borta i Stamnareds hage. Det var ett litet 'pörk' (pörle?), som jultade och sprang och skrek. De var så rädda för åskan, trollen, så det var därför det skrek. Bönderna brukade låna kittlar av trollen och koka i, när de slaktade. Så skulle trollen ha en korv tillbaka. Men så på ett ställe hade de skickat hem drängen med kitteln. Och han tog korven och la en annan istället. Sen fick de aldrig låna kitteln mera. När de hade bröllop och begravningar på ställena, skulle trollen också vara med. Och de sa, de åt så förskräckligt mycket. En gång hade trollen varit i Lerpe(?) trädgård i Grimmared och stulit äpple, sa de. Där var ett troll, som bytte bort sitt barn för ett kungabarn. Men trollet ville inte ha kungabarnet utan ville bara förstöra det. Hon hade lagt det i en sjö i vassen. Men så kom där en fiskare och hittade barnet, och han tog upp det och fostrade upp det. En gång var där en fågel, som sjöng för tösen: "Du är den rika prinsessan. Jag själv det såg, när du i vaggan med kronan låg." När fiskaren så var död, kom tösen upp till slottet. Där satt trollungen uppe vid tronen, och kungen trodde det var hans barn, fastän det var konstigt. Men när tösen kom dit, kände kungen igen henne på hennes mor. Mor talte om, där var en piga, som trollen rövade bort åt ett berg. Och hon fick inget annat än katthuvud att äta. Men det kunde hon ju inte äta, utan hon stoppade dem i barmen. "Ja, är det bara i barmen, så kommer det snart åt tarmen", sa trollkäringen. Men så en gång sa pigan. "Herre Gud, förbarma dig över mig." Och då fick trollen henne ut ur berget och iväg, så hon hade kunnat bryta benen av sej.
Trollens brudmarsch
Trollens brudmarsch
Trollens brudmarsch
Trollens brudmarsch
Kyrkklockor
Det var trollen som skulle sänka kyrkklockorna borta i sjöar och bäckar. Det påstår de, att i Kinnarumma skall de ha sänkt den ena klockan. Därför tog de till att döpa klockorna, sen har trollen ingen makt över dem mer. Det var när de hade klockor utan namn som inte var döpta trollen kunde ta dem. Och det var sägnen, att Kinnarumma skall ha sin ena klocka liggande i en bäck. Det står inte till att få upp den. De har kunnat ha den i vattenbrynet, men så har det inte tegat, och så har den sjunkit igen.
Troll
Här lär ha varit troll förr i världen. Bergatroll, dä va nånting så förfärligt. Borta i Hemmingstorp var då sånt väsen. Trollen kom till dem med mat när de gick på åkern och raka. Och de talte om, en gång de satt och åt i Hemmingstorp, så kom trollen ut och de gav dem mat också. Det lär ha varit som stora människor. De lär ha varit så rika. Trollen gick och lånte bröd av folk ibland. Och de kom och batalte kakorna igen och var så redia så. De hade för sej där va troll i Kullahageberg också. Och det allra konstigaste var när far (meddelerskan make) hitta en liten kopparpotta där. Den hade järnskaft och den var inte förstörd något, riktigt som ny. Det var under ett stort berg. Torpapojken, det trodde de var en som bergatrollen hade förbytt. Han var så hemskt rälier. Och han blev inte hemma, utan han sprang borta i skogen, så till slut fick de hänga på honom en bjälla
Troll
De torde aldrig utan sitta vid ett nyfött barn och vaka över det och bränna ljus ända tills det var döpt, för annars kom trollen och förbytte barn. Det kalla de en bortbyting, om trollen hade bytt bort något barn. Det var, om det var någon som blev krympling, som blev usel och dålig, då trodde de det var en bortbyting. Men det fanns en led botemedel mot det. De hade stora ugnar förr och baka i. När de då elda upp ugnen och skulle baka, skulle de ta det bortbytta barnet och sätta på grisslan och låtsa de skulle sätta in det i ugnen. Då fick de sitt barn igen, för se trollen ville inte ha stekt sin unge, och då kom de och bytte igen, så de fick sin unge tillbaka. Då kom moderskärleken hos trollen fram. – De hade flera språk för sig också. De sa de skulle stöpa bly över huvet på dem, det skulle hjälpa med. Då blev trollen rädda, att de brände upp trollungen, och då kom de också och bytte.