Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
På Sörbovallen fanns en stuga, som stod öde. Det påstods att troll hade flyttat in i stugan. Det tänk- tes alltid, att så snart en stuga blev stående öde på en vall, så flyttade troll och vittror in i den.
Djävulen
Sven Anders i Bratthall hade varit dagsverksstugan på Upp- loo en natt och spelat kort. Så skulle han gå hem fram på natten, men då mötte han en svart hund med eld i mun. Då fick han brått att vända om till dagsverksstugan och vågade sej inte ut förrän solen hade gått upp. Då talade han om för de andre, att han hade sett "den gamle", och han spelade aldrig kort efter den dagen. På Loo var det en som de kallade Lelle Vallarn; han blåste klarinett på lekestugor nätterna igenom, och det gick så lätt, för "den laje lötta på fingra' åt honom."
Häxor
Min svärmor talade om en käring i Gustav Adolf, som var ute påskadagen på morron och hoja: "Så länge som detta ropet köres är mjölket mitt". De kallade den gumman för Gapesa, och hon bodde i Skogsgapet vid Annliden i Gustav Adolf. Har inte hört att någon mjölkat strumpeband eller hank eller kärnat smör i en bäck.
Spiritus
Spertus var änna som en fluga, låg alldeles levande i en ask. Ägaren skulle spotta till honom fastande tre gånger var morron, det levde han av. Man fick lycka och tur, om man hade en sådan. Nej, han drog inga pengar dit.
Farsoter
Digerdöden. Det var en hustru som släppte till en pojk, som de fick begrava levande. De grävde en grav och kastade ner en klocka och sa åt pojken, att om han tog upp den, så fick han den. När han gick ner för att ta upp klockan, så hävde de jord i graven och begravde honom. (Vet ej om detta skedde i Fröjered eller om det var på kyr- kogården.) Ja, jag har hört att de grävt ner djur levande, men det är la inte så uselt.
Farsoter.
Digerdöden. Då begravde de en liten tös levande på Landa kyrkogård mellan två stora ränder (rönnar) på norra sidan om kyrkan. Tösen fick en smörgås att äta på i graven. När de började kasta ner jord på henne, sa hon: "Inte häva lort på den granna smörgåsa!" Känner ej sägnen om de två överlevande.
Hantverkare.
Hästslaktare. - det var en från Hjultorp vid Vårgårda. Han hette Klang. I allmänhet fick hästarna självdö förr, och de skickade inte bud efter Klang förrän hästen var död, då skulle han komma och ta av skinnet. Det var generande att ta skin- net av hästar. Men när Klang hade flått en häst, så grävde bönderna själva ner hästen, de tog inte vara på något hästkött alls i min barndom, med sedan började en del koka det bästa till svinen. Klang var inte illa ansedd, det jag vet, men jag minns honom så litet för han dog när jag var barn, det är nog 65 år sedan.
Vårarbete.
Kornet skulle sås när eken började skydda sin krona, d.v.s. när det var så pass löv på grenarna, att lövet täck- te kronan, det var i slutet av maj. Havren såddes på Ture eller Tyko eller ock först på maj. Har inte hört, att man inte skulle så något efter Urbanus. Hamp såddes här förr till rep, men det var ingen bestämd dag.
Slåtter, skörd och tröskning.
Den som band den sista neken, skulle binda den första neken nästa år, och den som tog upp det sista potatisstån- det, skulle ta upp det första nästa år. Inte noga med att den sista neken blev stor. Vet inte att man brukat lämna strån, potatis eller frukt kvar.
Påsk.
Dymmelveckans dagar: Köla måndag, aske tisdag, dymle onsdag, skära torsdag, långfredag, påskafta eller påskelorda. Har inte hört talas om långfredagsriset. De skulle sitta och äta, de fick inte gå och äta på lång- fredag (vet ej varför). Åt de smör på långfredagen, fick de värkar, och drack de mycket den dagen, fick de svettas myc- ket till sommaren. Påskeld hade de här, aldrig någon annan eld.
Vårhalvåret.
Vallsläppning. Hade de inget att fodra med, släppte de ut kreaturen redan på Vafferdan; det var inte ovanligt. Men sist på maj skulle de egentligen släppa vall dem. På Urbanus skulle de så linet. Kristi himmelfärdsdag lärde rävesan sina ungar att skrika. Göja grötalyse, mars bär ljus i säng. De skulle börja gå till sängs utan lyse mitt i mars egentligen, men det blev la inte av. Sadd tog de kvistar av så fort knopparna började svälla och satte i vatten inne. Nej, de kallade dem inte för palmer och det var inte särskilt palmsöndag. Inte tal om att dricka märg i bena 1 maj (?. Andersson är frireligiös.) Veckoräkningen alldeles okänd.
Odens jakt
Odens jakt har det alltid varit talan om. Det dånar och vippar i vär't som om det komme en hoper hundar. En hörde det när som helst på sommarn men aldrig på vintern. Vi såg det aldrig, bara hörde't. Nej, jag vet inte vad den jakta var för. (Känner inget om Odensjägaren, vad han förbrutit o.d.)
Naturföremål
På Furubacke park i Marum eller Vinköl blev en av- rättad, som mördat ett par gamla i Vånga, och han blev ned- grävd på samma plats. De har haft för sig att de skall kasta en pinne på graven när de går förbi. Jag vet inte, varför de gjorde det. Jag har inte varit där själv, jag har bara hört det.