Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Tomten bar till dem på natten, men det var endast de han tyckte om som han bar till Om jul sattes ut gröt och mjölk till tomten i källaren, för ingen fick lov att se tomten. Tomten bodde i någon bergskreva.
Julgran M 153. 5
Så länge som jag minns har man haft julgran här. Man köpte julgranen på torget av bönderna. Den kläddes med äpplen, konfekt, stjärnor och flaggor. De fattiga hade mest bara pepparkaksfigurer (hästar, "mjölkepiger" o. dl.) och klippt papper (stjärnor korgar) att sätta i granen. Och så var där förstås ljus, mest "vaxstapel(?)" Den som inte hade ngn julgran hade åtminstone en "ljusekrona", av trä, virad med klippt papper. En och annan handlare hade en gran utanför sin affär men det var inte vanligt. Stora granar på torg och så, det har blivit på det sista nu.
Sv. städer och stadsbor M 143
"I Göteborg finns det knopar på vartenda torg", sjöng di förr. I Stockholm fick jag heta "sillefjärding." "En tjock och fet göteborgare spottar bara ister." Folk som inte var från Göteborg kallades förr "bönder" om de sen kom från landet eller från någon småstad i närheten.
Namn på stadsdelar
Området mellan Linnégatan och Vegagatan kalla- des förr "Kråkesta'n". I stället för första och fjärde Långgatorna fanns förr på ung. samma område "Breda vägen" och "Smala vägen". Bårhuset för självspillningar, drunknade o.s.v. kallade förr för "Kôrvekitteln".
Stadsdelar
Här var väldiga slagsmål förr mellan pojkarna i de olika stadsdelarna. Haga- och Annedalspojkarna t.ex. slogs om Skansen Kronan. Vi slogs med sten och det var underligt att vi inte slog ihjäl varann. En pojke vågade aldrig ensam gå till en "fientlig" stadsdel utan de gick alltid flera i säll- skap. För pojkarna från de olika stadsdelarna kände igen varandra. Det var också slagsmål mellan "Kiddarna" (bättre mans barn, mestadels läroverkspojkar) och de s.k. "bracke"pojkarna (d.v.s. de som fick hjälp på fattigvården, "Bracka".)
Stadsdelar
I Majorna bodde det mest sjömän och kaptener förr. Varje sjöman hade en liten stuga med trädgård. Där odlade de blommor mest och så fanns där en grön bänk där den gamle sjömannen och hans gumma kunde sitta och filosofera. Ibland hade de ett par höns men aldrig mer än till husbehov. Hönsen var inte så gärna sedda, därför att de gjorde ofog i trädgårdarna. I varje stuga fanns en vävstol och gum- morna vävde trasmattor och sålde. Det var deras in- komst när männen var på sjön. Karl Johansgatan hette förr Allmänna vägen. Majorna kallades för Hästhagen.
Stadsdelar
På själva Majberget bodde mest så'na som var från landet och hade blitt gifta hit. Många var från Halland, det var både pappa och mamma. Många var sjömän till yrket.
Tomtar
Det fanns allt folk som satte ut mat till tomtarna förr. Somma sa att tomtarna hade tur med sig, men andra sa att tomtarna drog ifrån dom. Det var la så'na som satte ut mat till dom som di hjälpte, men di som avskydde tomtarna, di fick ingen tur med dom. Jag har sett en tomte en gång, när jag var barn. Jag skulle ta fram bröd, som vi hade i en byrå- låda. När jag drog ut lådan så, var det något som hoppa opp och ner, opp och ner i lådan. Det var som en lite gubbe, han var svart och lång som min hand, med en röd luva. Jag blev så rädd, jag sprang därifrån. "Det var la tom- ten som ville ha en bit bröd" sa' far, "Men kanske han vill dra bröd ifrån oss."
Tomtar
Vi hade en piga en gång från Vadstena. Hon pratade om att i hennes hem där var en tomtegubbe på gården. De satte ut mat åt honom, men det var inte värt att reta honom för då hämnades han. I ett skjul hade de huggen ved. Där trivdes tomten gott, han satt på dessa här vedtravarna och tittade ut över gården. Min svärfar hade ett fartyg som hette Jupiter. Ombord där fanns en tomte, sa' han. "Jag har sett mycket av den tomtens arbete ombord på fartyget," sa' han.
Lyktgubbar
På "Prostens ängar" fanns så många lyktgubbar. De sprang i säden och tände och släckte och tände och släckte. Så höllt di på till långt fram på kvällen. Vi barn satt på berget och titta på det och det var lyktgubbar, det sa min pappa.
Lyktgubbar
Min mor berättade om lyktgubben. Han kunde föra folk vilse. Han bländade dom med ljuset, än var han här och än där.
Marknader M. 161
Andra onsdagen i varje månad var det kreatursmarknad i sta’n. Vid Odinsplatsen intill mosaiska kyrkogården var det en stor plats dä man höll till. Dä salufördes hästar, kor, svin, får, getter. Man hade långa stänger tvärs över torget där man band kreaturen, hästarna för sig och korna för sig. Svinen, mest spädgrisar, hade man i burar. Till marknaden kom bönder både från den omgivande landsbygden och mera långväga. Vem som ville fick sälja kreatur här. Denna marknad fortsätter ännu i slakthuset men den har inte alls samma omfattning och betydelse som förr. / Det var vanligt förr att göteborgare reste till andra marknader för att köpa el. sälja kreatur. Till Kungsbacka och Kungälv reste man. Jag reste en gång till Falköping och sålde en häst. I Skövde köpte man de bästa hästarna, det sa di alltid.
Stadens handel med landsbygden M. 160
1. Det var inte vanligt att handlarna reste ut på landet varken för att köpa eller sälja. När bönderna var inne i sta’n köpte de av handlarna men annars hade de lanthandlare; bönderna fick då också leverera matvaror o. dl. till handlarna. 2. Vissa hökare i staden var särskilt besökta av bönderna t.ex. Lirén och Rodhe vid Kasernen, Aren- berg på Torpgatan, och flera hökare på Vallgatan. När bönderna kom in till torget hade de stora tinor med sig; medan de sålde på torget, packade hökaren tinorna fulla med kaffe och socker som de skulle ha, och sen hade bönderna bara att hämta dom, när di skulle fara hem. Bönderna brukade alltid köpa socker, vanligt socker och brunt ”skomakarsocker”. Hökaren brukade bjuda på en snaps eller ”udde- / vallare” som di sa’, och så fick bönderna en tvål el. så på köpet. Ibland kunde di t.o.m. få en flaska vin, körsbärsvin, gingerbier eller annat ”bonnevin”. 3. Hantverkare brukade inte resa ut på landsbyg- den för att ta upp beställningar o.s.v. 4. Att stadens handlare givit sig ut som gårdfari- handlare är ej känt. Till staden kom ”knallar” från Bollebygd. Fruntimmerna vävde hemma och karlarna gick omkring och sålde. De hade vävnader, slevar, vispar. Det var också mycket judar som gick omkring och sålde. De hade ena förfär- liga stora knyten med schalar, klänningstyger, strumpor etc. Med judarna kunde man pruta bort halva priset, de lämnade också kredit. Men det hade bra varor. Så’na här dagdrivare-gård- farihandlare fanns inte på den tiden. 5. Handeln mellan Göteborg och den omgivande lands- bygden skedde i Göteborg. Handlarna i staden behövde inte köpa från närliggande städer, dels på grund / av stadens läge med direkta förbindelser till England, Tyskland etc. 6. De flesta som sålde på torget var från Hi- singen och oppigenom älven. De körde med häst och vagn och tog färjan även vid Färjenäs. Bönder som mest hade grönsaker brukade också ro utför älven till staden och lägga till med sina båtar i Vallgraven vid torget. Arbetare som bodde på Hisingen brukade ro till Torget och handla. 7. De flesta hade inte längre väg än att de kunde fara hem igen på kvällen. Innan di reste brukade de gå ut i stan på ngt matställe. Man åt och drack, betjänterna skojade och pratade med bondemänniskorna. En i sällskapet bjöd på doppekopp (kaffe och skorpor), så bjöd en annan på vin, en tredje på smörgås och drick o.s.v. En del hökare hade kamrar där bönderna kun- de få ligga om de stannade i stan. Där fick de lite halm och ett hästetäcke över sig. / 8. I Stigbergsliden fanns förr en bom tvärs över gatan. Han som skötte den hette Bomjöns, han bodde i bomstugan. Bomen vreds upp med ett hjul. Alla som körde eller gick igenom där fick betala 6 styver. Det hade varit tull förr. I Hästebacken vid Kungsgatan på andra sidan Pusterviksbron där var det bommat förr. Där förde de ofta smug- gelgods förr. 9. I staden fanns Kusttorget, Stigbergstorget, Järn- torget, Kungstorget (Stora Salutorget), Trätorget, Drottningtorget. Kusttorget, Stigbergstorget och Kungstorget var salutorg för matvaror, mjölk, grönsaker etc. På Trätorget (nuvarande Lilla Torget) såldes trävaror som stegar, åror, trä till master; på Järn- torget såldes möbler och andra trävaror. Torget har sitt namn efter den intilliggande ”Järn- vågen”, där man förr lastade av järn. Drottningtorget omfattade då ett område till och / med Gustav Adolfs torg. Där såldes hö och halm. 10. Till stora Salutorget gick folk från hela stan fastän man hade andra mindre Salutorg. Man trodde väl att det var billigare där och så fanns det ju mer att välja på. 11. Ordinarie torgdagar var onsdag och lördag. Förr var det bara bönder som sålde på torget, sen blev det också vad vi kallar uppköpare. På torget såldes alla livsförnödenheter, i kött t.ex. Lungmos, huvudkött, komulor, såldes kokt och färdigt. Slaktare sålde slaktkött, en hel gris kunde man få köpa. Varenda bonde hade mjölk och grädde att sälja, så fanns där ost, brynost, smör, ägg, höns, duvor, gäss, anker. Även levande djur fanns till salu. Så sålde di bröd, mjukt bröd i stora limpor och rågkakor och potatis och grönsaker, spenat, böner och gråärter.Blommor var inte så vanligt då, men en annan hade ringeleblommor. Honung sålde di mycket och alla sorters bär, när den tiden var. / Det var mest gummor som sålde bär; di stog all- tid med sina korgar nere vid Vallgraven. Ved såldes inte på torget utan från skutor. Vedskutorna kom från Värmland, di kalltes ”Väner- pesar” det var just inga snygga båtar. Di kom alltid på hösten och låg i kanalen vid Fisktorget ungefär. Hushållen köpte där den ved de behövde för vintern, och så fick de sig en åkare, som körde hem det. 12. Bönderna hade inga stånd el. så. Man sålde direkt från kärrorna, somma hade hästarna förspända och somma ledde bort dom. Där stog bönderna vid sin potätesäck så hade de en mjölkbehållare av trä och grädde på buteljer. Det var inga bestämda platser för bönderna utan man ställde sig som man kom. Olika varuslag stog väl för sig men någon sträng ordning var det inte.*) 13. Det var ingen bestämd tid när torghandeln / skulle börja eller sluta. Det var alltid brukligt att man skulle smaka på varorna innan man köpte. Många tog med sig en sked hemifrån för att kunna smaka på mjölk, smör etc. Man prutade alltid; och när man inte fick, så gick man, då kunde bonden ångra sig och ropa: ”Kom hit då, så får ni’t!” 14. Det var brukligt att bönderna hade sina mjölke- ställen i stan, dit de levererade mjölk onsdag och lördag. Mjölkbudet kunde också lämna smör, ägg och kalvkött, om det var så att de hade. Att bönderna gick omkring och tingade bort kött eller så, förekom inte.