Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Trollen bodde över allt i bergen, och i skogen. Det fanns troll över allt förr i världen. Om det stod en sten för sig själv, så bodde det troll under den också. Trollen tålde inte ljus. Om dagen så höll de sej inne, men när det blev kväll, så kom de ut. Det fanns bergasmeder också. Det var troll det med. De smidde, åt folk. Men de riktiga trollen kunde inte smi'. Om man fick se att det lyste i bergen om kvällen, så var det från trollen. De hade stora skatter i bergen.
Troll
En gång skulle en hustru föda ett barn, och ett troll hade kommit in och lagt sig på påommen. Trollet ämnade ta barnet, men det var någon som nämnde Jesu namn just som barnet föddes. Då sa trollet: "Det skulle du inte ha sagt", och så sprang det därifrån.
Troll
Jag har hört talas om trollen i Rammelsberget. Vid jultiden kom trollkäringen in i Skottegården, när mora bryggade. Hon bad att få lite att dricka, och det fick hon. "Det är så gott att jag tar hele koppen", sa hon, och hon tog karet och de blev utan dricka.
Bortbytingar.
Där var förr en karl i Grevvared som hade så långa ben, så att de släpade, när han red. Det var en som var förbytt. På ett ställe trodde de, att trollen förbytt deras barn, medan de var ute. Modern fick då rådet att låtsas kasta barnet i ugnen. Trollkäringen skulle då komma och byta barnen rätt igen. Man ska inte slicka, innan barnet var döpt. Gjorde man detta, så kunde trollen komma. Andreas Öjersson, Bönhult. x 1851. En käring var till Kungsbacka och sålde smör. Sedan för- klarade hon, att människorna, som hon sålde smöret till, bytte bort barnet för henne. Det barnet, som hon sade var bortbytt, / såg inte ut som de övriga syskonen. Det var mörklagt, medan de andra var ljuslagda. Moderns ständiga talesätt om det barnet var: "Det är bortbytt, och det skedde vid disken, när jag sålde smör."
Tandvärk
När jag var barn, bodde det en gubbe i fattigstugan, som hade varit med i finska kriget och lärt sej trolla i Finland. Han trollade bort tandvärk och andra krämpor. Vi hade en dräng, som gick till honom, när han hade tandvärk. Gubben hade en stor gammal täljkniv, som han satte i väggen. Sen tog han den och täljde sju pinnar ur ett vedträ och drängen fick peta tanden med dem. Sen satte gubben dem i askmörjan och stötte kniven i väggen och såg så grym ut och sa: "För Jesu sju djupa sår befaller jag tandvärken gå ifrån denne mannen!" Sen sa han: "Gå nu inte hem samme vägen, för då möter tandvärken dej!"
Troll
Troll kunde gå på åkern och ta av säd åt folk. Men folket skulle sätta ut till dem på åkern en säasäck. Se, trollen hade ingen makt att gå in i deras hus. Men det fick inte vara nån knut på säcken, för knutar kan trollena inte lösa upp. Det var en bonde som hade satt ut en säck åt trollena, men han hade slagit så hårda knutar. Om morron stod säcken kvar och säden var inte avtagen. Då löste han upp knutarna och nästa natt tog trollena av säden, och på morron var säasäcken borte. Men det var en som hade varit ute och lytt på dem och hade hört ett av dem säga: "Vecka å skär, vecka å skär! Ta upp efter dej själv!" För då skar de med skära. Och de fäktade och tog av säd.
Trollets bägare
När en karl i Björketorp en juldagsmorgon skulle rida till otta så kom där ett troll ur Ockraberg med en kalk av guld och gav honom att dricka. Men karlen bara tittade i kalken och så slog han ut drycken. Några droppar föll på hästens länd och det bar av med honom. Men den som red behöll kalken. Längre fram kom ett annat troll ut ur berget och sade: Ri inte vägen den håle utan åkern den våle annars kommer Kristoffret å tar dek Karlen hörde trollet efter sig, men han red åkern fram till kyrkogården och kastade sig över muren. Trollet rev sönder hästen för honom så den ble han av med. Men kalken den lär vara i Björketorp än. Karlen var hemma i Fölebäck som gränsar till Sätila.
Bergtagen
I Bockaberg bodde det fordomdags troll. Det hände ofta att dessa förvillade folk som voro ute och gingo förbi berget så att dessa gingo vilse. Vrängde en person som gått vilse rocken kunde han åter komma på rätt stråt. En dräng från ett ställe i socknen hade en gång blivit bergtagen av trollen. Han hade varit borta en tid, men då det en gång ringde till mässa i kyrkan passade folket från stället han hörde hemma på utanför berget. När ljudet av klockorna hördes kom drängen springande emot dem. Då de kallade honom vid namn stannade han och de fingo honom med hem. Men fastän de ### honom och iakttog allt som göres vid dylika tillfällen blev drängen efter detta litet svag till förståndet.
Troll
Min man var kommen uppe ifrån Roasjö. Strax intill hans hem rann en stor å, och så låg där ett berg intill. Där skulle väl vara troll i det berget. En morgon de skulle le å med kreaturen förbi den där ån, fick de se hur nådigt grant där var vid ån.. Där gick fullt med kor, de var lika allihopa "brunbraneta" var de. Och så var där så mycket silver utbrett på ett lakan. Det var trollen som var ute med sina kor. De skulle ha dem över ån in i berget igen, förståss. Och allt silver hade väl trollen med brett ut på marken. Men rätt som det var, försvann det alltihop, så de såg ingenting mer. Mor var med det var i hennes barnaår - så hon talte om´et. På ett ställe i Roasjö by knacka det på dörren, och där kom ett bergatroll in. Så frågte hon, o hon kunde få låna lite bröd. "Ja", sa mora, "det går la an." Och hon gick efter ett par kakor och gav henne. Hon var så märkeligt grann framtill, det där bergatrollet, men baktill var det inte nånting, där var hon ihålig som ett baketråg. Det var i min mors barnaår det hände med, ända intill hennes hem. Det var i berget där de bodde, kanveta. En gång medan prästen var på predikstolen och predika, slog åskan ner tre gånger i berget. Han stod på predikstolen och såg, hur den slog där den ena gången efter den andra. De hade väl för sej där var sånt där trolltyg, som åskan slog ihjäl. Det var naturligt i trolltiden här fanns sånt där. De våga väl aldrig ha några barn hemma innan de var döpta, utan att de hade ljus brinnande om nätterna. Annars var de rädda trollen skulle komma och byta bort dem. Det skull ha hänt på ett ställe, att de skulle ha fått förbytt också. Och kanveta den ungen de fick bara skråla och skrek och växte inte heller. Men så var det en som hade läst mora, att hon skulle ställa till och baka och lägga ungen på grisslan och låtsa att hon skulle sätta in den i ugnen. Och det gjorde hon, och då kom där ett "schåvs" in och nappa till sej den där ungen och lämna tillbaks hennes istället. De viste väl om allt, de där trollen, annars kunde de väl inte haft reda på det.
Troll
Vi hade ett berg hemma på den gården där jag är född, som heter Basthåleberget. Där skulle ha vart troll i det berget. Och de skulle ha sett dem gå här nere på maderna. De skulle ha vart urgrävda framtill och hela bak. Det hörde jag talas om som barn. Men där var då inga gångar i det berget, så det var väl bara sägen.
Påsk
I dymleveckan fick de inte spinna; och de fick inte ha några blår ute heller, för då skulle dymlingen skita i det, sa de. Julabrödet skulle de som hade riktig ordning på sej, ha om påska. Drick gömde de också. De skulle korsa över dörrarna den veckan, för de var rädda för påskakäringar och troll och allt möjligt då.
Vattenväsen
Det var en, som tänkte, att han skulle gå och mäta djupet i en sjö, som är häruppe. Men när han var kommen dit och stod där och mätte, så kom där en röst därnerifrån: "Om du mäter mina väggar, så skall Skam ta dina läggar." Det var väl några troll, som bodde därnere, kan jag tro.
Kyrksägen
Mor talte om en kyrka de skulle bygga, men vad de körde fram på dan blev borta på natten. Då skulle de ta ett par tvillingstutar och där de stannade skulle kyrkan ligga. Kyrkklockorna tog trollen förr och kastade i sjön. Därför var de tvungna att döpa klockorna för att få ha dem ifred.