Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Tomten trodde de mycket på. - Det var en som hade en tomte. En gång kom tomten och bar ett halmstrå på nacken. När han la det, sa han: "Sch!", som man gör, när man är trött". Bonden hörde det och sa: "Det var väl inget att schåa för." Då tyck- te tomten, att han skulle dra bort lika mycket, som han dragit dit, och då blev bonden fattig. - Det trod- de de ju alltid, om den som redde sig bra, att han hade tomte.
Annandag jul
Annandag jul red de staffanssked. Mor vov en liten bite tyg till en, som skulle ut och rida. Det var röd flanell. De skulle vara klädda som tomtar - röda pickelmössor och röda kläder. Så red de på hästar in i stugorna. Hästarna var klädda också. Det var vackert, sa mor. De sjöng väl nån sorts julasång. Det var i min mors ungdomsår så det är många år sen.
Tattara
Det fanns en tattare familj i äldre tid kallad Hedenborgara. Huvudmannen för fam. hette Påle Magnus. denne Magnus hade varit en fasa för sin omgivning. Han blev ihjälslagen i Skarab.-län. Han hade gjort så många brott, så att den som slog ihjäl honom. fick endast plikta 18 skilling, det kallades mansbot. Det ansågs som lättnad för provinsen att M. kom bort. Om det var M. eller någon annan vid samma tid, som fått stryk så han ansåg slutet nära, skall jag låta vara osagt, han bad att få tala med en präst. Han ville väl ha sakramenten? Här har du präst sade någon., samtidigt slog han till honom med en påk så han somna för alltid. I sin ungdom for Magnus omkring på tattarvis. Vid Munkestens Gästis hade han och hustrun hamnat. Der gick det som vanligt glatt till då. Der fanns ett länsskilnadsmärke åv trä c.a 6 aln. högt med en mässingskula i toppen. Någon livad fyr föreslog Magnuses käring att om hon kunde pessa från kulan på märket skulle hon få ett halvstop bränvin. Huru käringen bar sig åt är svårt att säga, men hon vann vadet. En dotter till denne Magnus var gift med en man som icke var av tattare släkt. Huru de krångla mät så hade de av en jägm. fått hemortsrätt på Hunneberg. Mannen arbeta då det föll honom in. Dessemellan levde de på bettleri. Den gamla modern levde ännu, det var på 1870 talet. De båda kvinnorna gemte barn följdes åt till skarab. län derifrån de hemkommo med stora säckar matvaror som de poleterat tågledes. Så kom en ny jägmästare till Hunneberg, denne såväl som sockn. lessna på detta följe. Han sade upp dem från bostaden. Då gick tatarkäringen till landsh. E. J. Sparre som bodde på Resta då. Hos hanses torpare hade hon haft tjest i undommen. Han kände hänne. Här beklaga hon huru mannen var arbetslös. Hur många barn de hade och till råga på allt hur jägm. sagt upp dem ifrån den fallfärdiga bostaden. Detta gjorde att jägm. fick ett ovettigt brev från länsherren. Familjen blev kvar. Så föll det käringen in att hon borde ha hjelp av komunen till sin familj. Sagt å gjort. Hon gick till fattigvårds ordf. i komun. Denne var dum nog till att svara följande. Du brukar kunna reda dig så bra ändå, svara han: Ja, så får la ja gå då, sa käringen: :Sedan tog hon med sig en del ungar och gav sig å långt upp i Skaraborgs län, der hon var okänd. Länsmannen der, tog fast gumman skicka hänne och barnen som fångtransport till Tunhem. För detta kalas fick Tunh. komun betala 300 kr. Mycket pengar på 70-talet. Men så en vacker dag flytta familjen ifråga sjelvmant, troligtvis till Göteborg och Tunhem med omnäjd, kunde dra en lättnadens suck. Aptopå Tatara så fanns i äldre tid en familj i V. Åsaka av Rosarnas släkt. Der fanns och en man kallad tomten. Han var född på ett torp som hette Tomta. Denne tomten var icke av tataresläkt, men var likväl en svår slagskämpe. Han låg ofta i delo med Rosara. Så en dag låtsa han att han var vän med Ros. Han gick dit med en kanna mjölk. I sjelva verket var flaskan full av sten. När Ros fick se detta barka gubba ihop igen. Käringa Ros hjelpte sin man. De låg der på golvet i ett snärj. Käringen låg underst hon skar Ros med en kniv, han trodde det var tomten. Även tomten skar Ros. För detta slagsmål fick tomten en mån. fängelse.
Tomtar
Tomtar, vesa kallte de dem. De hade för sej, de tog ifrån det ena stället och bar till det andra. Man talte om, det var på ett ställe de hade för sej de hade vese. De hade alltid gott om mjöl. Mora där visste inte, vad gott hon skulle göra med vesa. Så köpte hon varsin röd mös- sa och la, där de brukade lägga mjölet. Mössorna blev borta, men vesa kom aldrig tillbaka, för de ville inte mjöla ner sina mössor.
Lucia
Det var farligt att vara ute lussenatten, för då var trolltyg och tomtar och lyktegubbar ute. Det var de som bjutt till att ma- la i sina bäckakvarnar lussenatten, men då hade kvarnen stan- nat för dem. De skulle ha ett par gökar och varsin lussebulle tidigt på lusse- morron, och när de hade fått i sej detta, skulle de vara "geria" och ge sej ut och tröska på lon. Lucia var en god människa; många sa att det var syndigt att fira den dagen med skoj. Klädde ut sig till Lucia gjorde de inte förr.
Tomtar
Tomtapesar — många hade sådana efter vad de talade om. De drog till huset, där de var vänner med dem. En kom med ett enda ax och gjorde ett blåsande. Bonden hörde det och sa: "Dä va le inte möe å pusta för!" Men då sa den äldste (tomten): "Han ä inte mer än nattagammel än; dä va bra gjort ändå. När vi har burit från dej lika mycket som vi har burit te dej, så ä du utfattig."
Tomtar
Jordfasta stenar skulle man inte röra, för det kunde finnas tomtegubbar under dem. Mamma hade sett tomtegubbar vid en sådan sten här på ett gärde. Det var små gubbar, som lekte och hade så roligt vid stenen. Somliga var uppe på stenen och somliga var nedanför. När de fick se henne, så försvann de. Hon trodde att de bodde under stenen. I stenrösen och under stenar hade de sit tillhåll. Man hade nytta av tomten om han bodde på ens mark. Då drog han från andra och drog till den gården, på vars mark han bodde.
Tomtar
Min mor hade sett tomtegubbar. Det var hon så säker på. Hon gick på en väg. Då såg hon en li- ten, liten gubbe med en röd mössa springa fram- för sig. När de kom till en avtagsväg, så sprang han den vägen. En annan gång skulle hon ta hö i ladan. Det var i skumrasket på kvällen. Då fick hon se en liten gubbe som satt på en stock. Han såg så be- låten ut. – Det var tur med kreaturen på de går- dar där tomten ville stanna. Han drog från andra och till den gården, där han var.
Tomtar
Tomtarna tröska på ställena, där de var, o detta tog de från andra ställen o andra lador. Det var en, som kom hem med något o slog det i logen. Då sa' bonden där: "Dä va väl inte mycket te stanka för." "När ja drage frå däj så möe ja drage te däj, så ska du bli måta kar," sa' tomten. Så de måste hålla sig väl med dem o sätta ut smörgåsar i ladan åt dem.
Stadens storskifte, vilka tomter som ägde åkerbruk och deras ägare, som voro kallade till skiftet
detta ägde rum 1832. Följande tomtägare voro kallade: För tomt 1, 16, 19 Gästgifvaren Carlsson, " " 6, Herr Rådman Behmer, " " 10 Herr Contracts Prosten m.m. D:r Grenander " " 12 Herr Contractsprosten som ombud för Fru Träffenberg " " 15 Carduansmakare Gustafsson " " 20 Sergeanten Edelman " " 21 Herr Postinsp Ljung " " 22 " Handelsman Forsby " " 23 " Rådman A G. Kjellberg " " 24 " ar Rådmännen L. Kjellberg och Billström " " 25 " Rådman Billström " " 26 " Apotekare Sommar " " 27 " Rådman Rådberg / Stadens storskifte 2 För n:r 28 Herr Borgmästare Levin som ombud för Baron Rudbecks arv. " " 29 " Rådman Rådberg, " " 30 " Kopparslagare Boström, " " 32 " Rådman L. Kjellberg, " " 33 " Carduansmakare Fogelqvist " " 34 " Hattmakare Boström, Carduansmak. Billström " " 35 [överstruket] Magister Setterberg och sämskmak. Torin " " 35, 60, 61 Herr assesor Odelius gm Handl. Rådberg " " 36 " Handelsman Forsberg " " 38 " Magist. Setterberg o Postinsp Ljung " " 39 " Fröken Silversvärd gm Rådm Lagerstedt, samt borgmästare Levin " " 40 Herr Magist. Setterberg " " 41 Herrar Rådmän A G. Källberg och Behmer " " 43, 48 Arrendatorn Herr Vännerdahl " " 45 Herr Rådman L. Kjellberg " " 46 Herr Ing. L. U. Ljunggren " " 47 Herr Rådman Hellén " " 50 " Rådm. Behmer o Carduansmak. Westerling / Stadens skifte 3 För n:r 52 Handl. Rydberg gm. borgmästare Levin " " 53 Herr Rådman Behmer " " 56 " Rådmän L. Kjellberg, Lagerstedt " " 58 " " Lagerstedt " " 57 " " A G. Kjellberg " " 59 " Comminister Holmblad " " 63 " Herr Doctor Grenander Skiftesgodemän voro Herr G Gyllenberg o Kapt. C. G. Hammar Vid av skiftesförrättare företagen undersökning rorande önskemålen visade det sig, att 10 1/2 tomter yrkade laga skifte eller en skift för var tomt, 13 1/2 tomter önskade nydel- ning med en skift i varje gärde (staden hade 3) 12 1/2 tomt önskade bibehålla sina gamla tegar oförändrade.
Husbygge och flyttning
Min far bodde i Brevik, o då åkte han förbi Mölltorp här en natt. Då såg han tre ljus, som brann här på en sten, det var bara skog här på den tiden. När han kom hem, sa' han: "Där ska vi bygga ett hus, du mor!" Hon skratta, men det här huset byggdes sedan just på den platsen, stenen, där ljusen syntes, finns ännu kvar på tomten här. När ett folk flytta till en ny plats, skulle de ta med sig katten o släppa den först in i huset.
Tomten
Det är en sägen att di satte ut gröt till tomtarna var- je kväll. Det är en gammal sägen att det var på ett ställe det var ett par drängar som såg att matmodern bar mat till tomten. Drängarna stod på logen och tröskade, och hur mycket di tröskade var det lika mycket igen. Då gick di och åt upp maten och sen gjorde di sina behov i skålen. Då sa tomten: "Sju år ha vi burit hit och sju år ska vi bära hän", och sen blev det fattigt där på stället.
Kloka.
Sipp körde till kvarnen en gång. Och det oväder och kallt, och han var borta ett par dagar. Han måste därvid sälja lite av säden för att skaffa sig mat. När han kom tillbaka till husbondens, stod denne ute på gården. Han sade strax han fick se Sipp: "Du har sålt något av säden !" Sipp, han nekade inte heller, för han hade ju behövt maten, men han undrade över att husbonden kunde se det, så snart han kom in på tomten och utan att behöva väga säden.