Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
En bonde hade stulit ett dryckeshorn från trollen. Han red vägen fram och trollen var nära att hinna fatt honom. Då fick han höra en jätte skrika från ett berg: "Rid tväråkers, du arme man, så hinner du i rättan tid fram!" Då red han av vägen och tvärs över en plöjsel. Nu kunde inte trollen springa över fårorna utan bara längs efter dem. Så kom han undan trollen med dryckeshornet.
Påskseder M 155
21. Man sa på påskafton att man skulle ut och se när påskekäringarna kom tillbaka. Var det storm, så sa man, att det hörs att påsk- käringarna kommer. Man sa också att det luk- tade svavel. Dom som hade lagård brukade rita ett svart kors och sätta en hästsko över djuren. Stålet biter inte det onda på. När di skulle lägga sig om kvällen (påsk afton), spottade de ut genom dörren tre gånger och så sa di: "tvi dej, du lede!"; så släppte di ut en katt, ville inte katten ut, så fick han komma in igen, och så stängde man dörren väl. Sprang katten sin väg, så tydde det på att han skulle dit, där påske käringarna skulle landa. Meningen / med detta va väl att di skulle utröna om påske käringarna skulle landa i närheten av deras hus eller ej.
Påskseder M 155
7. Inga särskilda förberedelser för fastan kända i staden. 8. Under fastan tog man in björklöv som skulle slå ut till påsken. Bönderna drev också upp ris och sålde på torget. Men några fjädrar el. blomma el. så'nt hade de inte i riset. Det är någet nytt. Inte heller var det vanligt att man tog in sälg. Någon gång i fastan, antagligen vid fastlags- söndagen, risade man varandra. Den som kom först upp, skulle värka de övriga med ris. 9. Under fastan åt man simlor. De köptes hos bagarna, merendels hos Kruse på Vallgatan el. Maria Lundberg på Magasinsgatan. Från Hisingen och lands- bygden kom man in till staden för att köpa simlor.
Påskägg M 155
På påskafton skulle man ha "en sup och ett ägg" d.v.s. lika många supar som ägg. Man tävlade om vem som kunde äta de flesta äggen. Man åt mera då än nu, en del åt 10 till 15 stycken. Man drack alltid äggtoddy på påskafton och f.ö. söp man mkt den dan. Ägg åt man hela påsken, både på påskafton, påskdagsmorgon och påskdagskvällen. Seden att måla äggen känner jag inte till. Påskharen också obekant.
Påsk M. 155
På påskafton åt en påskägg. Då färga' vi alltid äggen, en blå ruta, en röd ruta, en gul ruta. Det var barna mest som gjorde sånt. På skärtorsdag, sa di alltid, for käringarna till Blåkulla; sen kom di tillbaka på påskelördag. De hade kvast och kaffekettel. Påskebrev kunde de komma och slänga in genom dörren. Det var släktingar och bekanta. De kunde ha ritat en gubbe och e käring, eller ett stort påskägg, och målat det rött och grönt, eller någet sådant och så var det en önskan om glad påsk. På påskafton tände di eldar, vi kallte dom påsk- fyrar. Där brände baljer och tunner och allt vad di kunde komma över.
Julljus M. 153. 8
Man stöpte inte ljus själv i staden utan man köpte. Man hade ljus i granen och så i ljusekronan. Men inte i fönstren åtminstone inte i min tid. "Ljusekroner" hade alla. En slags ljus- stake av trä klädd med papper. Barnen hade också ljus i julkrubban som skulle tändas samtidigt med granen.
Julhalm M. 153. 7
På många ställen tog man in halm och la på golvet på julafton. Sen satt man i halmen, när man lekte jullekar. Nä man hade dragkamp, satt kvinnorna på golvet i en rad och karlarna mittemot i en rad, så hade dom en lång käpp emellan sej som alla höll i. Så satte man fötterna ihop och drog åt var sitt håll. Bockar el. dl. av halm känner jag inte till. Inte heller att man sått frön på gråpapper.
Julgran M 153
Omk. 1870 hade de flesta små julgranar på borden. De pryddes med ljus i olika färger, pappersstjärnor, korgar etc. Julgranen köpte man på torget, av bönderna.
Julseder M 153
9. Var och en hade sina fattiga som han gav till jul. Men så'na stora insam- lingar till jul och allmänna utdelningar som nu var det inte då. 10. Några riktiga julhögar som på landet har jag inte sett eller hört om här i sta'n. Men man brukade ge tjänares barn t.ex., pepparkakshästar och andra kakor till jul.
Julmat M 153
På julaftons middag hade man dopp i grytan med korv och fläsk. På julkvällen lutfisk, gröt, klenäter, Dessutom skinka korv, o.s.v. På juldagens middag åt man i de bättre hemmen oxbringa och kalkon. Man drack julöl och glögg, dock ej hembryggt.
Fuldrycker. M 153.
Till jul gjorde man iordning "bisckott". socker + vatten + rödvin. Fulöl gjorde man av svagdricka + porter + + russin + soker.
Julseder M 153
12. Bruket att "blåsa in julen" är ej känt. Det var sed att man gick till julbön i kyrkan, då skulle julgranen vara tänd och lysa ut på gatan. På sina håll läste man Julevan- geliet men vanligt var det inte. Det var bland di stränga läsarna, eller vad jag ska säga. Man gav varandra julklappar förr som nu. Antingen köpte man en sak i stan eller också gjorde man något själv. Vi barn brukade göra strumpe- band, nåldynor, klockdynor till julklapp. Man skrev också verser på. Någon som var utklädd till gubbe eller så kom och delade ut julklapparna. Det var många som gick omkring utklädda på jul- afton, mest var det väl pojkar som skulle gå / till sina fästemöar med julklappar. De kunde ha allmogedräkter och somma var gubbar med stort skägg och alla hade masker för ansiktet. På julafton brukade man inte dra ner rullgardinerna. Det var så vackert att se hur det lyste ut från alla fönster. 13. På juldagen gick man allmänt till julottan. Då skulle det brinna ljus i alla fönster för att vägleda den som gick till kyrkan. Kyrkorna var upplysta med levande ljus men granar eller någon annan dekoration förekom inte. På annandagen först började man dansa kring granen. "Undan med mattor och fram med granen", sa man. Sen var det kalaser och bjudningar hela vintern igenom. 14. "Sammanskottsgillen" på annandagen är ej känt.
Julbön, julotta
12. På julaftons eftermiddag gick man på julbön förr i världen som man gör nu. Folk som aldrig gick 13. annars så nog skulle de gå på julbön. Till julottan på juldagsmorgon var också sed att alla skulle gå. Kyrkan var dekorerad med granar och levande ljus. Men några tända ljus, fönstren utåt gatorna förekom inte.