Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påskeldar
det är visst vid påsk som de brukar göra en eld uppe på berg.
Påsk
En gubbe hemma gick ut en lång- fredag o skulle skjuta orrar. Men det kom så mycket orrar omkring honom så att de höll på att slå öronen av honom. Han gick hem för han förstod, att det ej var bra att skjuta den dagen.
Påsk
Farfar talade om från sin far att i Källegårds ladugård var långfredagsmorgon låg en död sö, detta förklarades vara påskakäringarna som var skuld till och i flera år fick ingen eld tändas under torsdag till lördag i påskveckan för att inte käringarna skulle ta sig ner genom skorstenen och så var det noga med tjärkors över alla dörrar.
Påsk
Namn på dagarna i dymmelveckan: Röda söndag, svarta måndag, vita tisdag, dymmelonsdag, skärtorsdag, lång- fredag, påskelördag. I den veckan fick man inte köra till kvarnen, för det gick inte an att mala. Inte fick man spinna eller ställa till med något som gick runt. Långfredag gick det inte an att förtära mjölk. Det var en gammal regel. Om påskmorgonen så fick man påskeris. Det var den som kom först upp, som skämtade med de andra och tog in vidja och låtsades skola slå. Påskekvällen var farlig. Då skulle man akta sig för påskkäringar.
Påsk
Svarte månda, vita tisda, dömleonsda o.s.v. Den som var sist ur bädden dömleonsdag, skulle ha ris, och de kallade honom dömleoxen se'n. "Nu får I akta er, så I inte blir dömleoxa", sa' de. De fick inte spinna från det att dömla gick in klockan 12 på natten (till dymmel-onsdag). Mala på hemkvarn fick de heller inte; ingenting fick gå runt, för då skulle säden lägga sej eller det skulle bli olyckor på kreatur. Ved fick de hugga; har ej hört, att "dömlingen kom i veden". Långfredagen fick de inte äta smör, men de fick dricka mjölk; det var inget förbud på det.
Påsk
Darna i dymleveckan, det var kola-måndag (8), vita-tisdag, dymle- onsdag, skär-torsdag, långa-fredag och påskaafta. I påskaveckan var det ett sånt fasligt "göre" med att de inte fick ha några kvastar och rakor ute, för det tog påskakäringar- na och rände iväg till Blåkulla med. Det var påskaafta, påska- käringarna var ute. Långafredag skulle de julabröd och drick. De skulle inte få äta mjölk och inte ost och smör långafredag, för det skulle de svettas ut på året.
Påsk
Namnen på darna i påskaveckan, det är: Svarta måndag, vita tisdag, dymle onsdag, skärtorsdag, långafredag och påskafta. All ved skulle huggas före dymle onsdag. Annars slog dym- lingen i knaggen igenom kamarna, så att de inte kunde hugga dem sen. Förr skulle de baka till jul, så att det varade över dymleveckan. De sa, att påskakäringarna var ute och for till Blåkulla påska- afta. Då skulle alla redskap in, annars tog de dem och red på. Om påskafta tände ge eldar ute. Och så skulle de skjuta också. Det var för att inte påskakäringarna skulle komma.
Påsk
Namnen på påskveckan är - svarta måndag, vita tisdag, dymle onsdag, skärtorsdag, långfredag och påskafton. De fick inte steka någonting långfredag. Det första på morgo- nen långfredag skulle de äta bröd och dricka, som de hade gömt från jul. Sen fick de väl äta vad som helst. Långfredags morgon skulle alla upp bittida. Den som låg länge skulle ha stryk. Det skulle föreställa Frälsarens lidande. Det var påskafton påskakäringen var ute. Och dem var de ju rädda för. Så det var den farligaste kvällen.
Påsk
Blå måndag, vita tisdag, - - -, påskafta. Man fick inte äta mjölkmat långfredagen – den värkte ut. Man fick inte trampa slipe eller spinna eller något annat, som gick runt, efter dymmel onsdag gått in. De skulle ha huggit veden före onsdagen, annars kom döm- lingen i den. Långfredagen skulle de piska varandra med långfredagsriset; det skulle man inte ut och ta förrän den morron. Vem som var först till reds var ute efter det. När jag tjänte dräng, piskade jag husbonden, matmora och deras dotter en långfredagsmorgon. Påskeldar hade vi och la' in rör med krut i i påskelden – vi skulle skjuta påskakäringer.
Påsk
När påskekäringera for av på torsdag skulle de plocka malm av kyrkklockera. Vad det skulle vara bra för vet jag inte. En gubbe i Hälgered talte om, att det var en påskekäring som på ett eller annat sätt försummat sig, för de skall vara hemma före första tuppagal på påskedan. Det skulle hänt när prästen for från Landvetter till Härryda kyrka. Det var tidig mässa. Så satt käringa naken i bäcken. Men prästen tog sin kappa och slängde till ’na. Så tog han ’na därifrån. Han skulle änna ha litet mer makt än andra. Dagarna i dömlevecka kallte de svarte måndag, vite tisdag, dömle onsdag, skärtorsdag, långfredag och påskelördag. Förste söndan efter påsk kalltes röe söndag. På påskafta tände de upp påskeeldar och det var till och skrämma påskekäringera. – På valborgsmässo tände de ock eldar.
Påsk
På skärtorsdag gjorde en femudd ( ) över lagårdsdörrarna för att inte otyg skulle komma in till djuren. Påskekäringera for på skärtorsdag och kom igen påskafton. De elda påskeldar på påskafton och vi var så rädda att påskekäringera skulle komma och ta oss och då skulle de alltid skjuta. Det var röe söndag, svarte måndag, vite tisdag, askeonsdag, skärtorsdag, långfredag, och påsklördag. På långfredag skulle man gå klädd i svart till kyrka och på påskdan i rött om man hade det.
Påsk
Det var svarte måndag, vite tisdag, dömle onsdag, skärtors- dag, långfredag och röe söndag. Jag tycker som en dröm att de inte skulle spinna i påske- vecka. På långfredag gick de omkring och bad om ägg. Somma kunde få ett helt tjog. På påskelördag kom påskekäringera från Blåkulla. Det var ett liv så det var änna hemskt och de klädde ut sig.
Påsk
De trodde ju på påskekäringer förr. En påskedag när prästen skulle fara från Landvetter till Härryda hade det ram- lat ner en sån där. Och hon var alldeles naken, så han mås- te ta av sig kappan och ta’ om henne.