Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Jag tror knappt att det har varit någon skill- nad på troll och jätte. Trollen bodde i berg och backar. De kunde vara i besittning av stora skat- ter. De kunde bergta både folk och "fä." och så kunde de byta bort barn. "Bortbytingarna" voro al- drig så till förståndet som andra barn. Och de voro klumpiga till växten. Talesätt som har avseende på trollen: "dum som ett troll,", "klumpig som ett troll", "led som ett troll", "han springer som trollen i skogen", Mot trollen skyddade man sig med stål eller genom att göra korstecken. Om man gjorde kors- tecknet över en sak, så skulle inte trollen kunna tillägna sig det.
Skogsväsen
Det var några timmermän som hade lagt sig att sova i skogen. Då kom det ett fruntimmer och fick se dem. "Här e en kort och en lång, men jag skulle ha två lika långa," sa hon. Så drog hon benen så de blev lika där, men då blev de ojämna vid huvudet. Då sa hon: Hade jag haft mi buskasnärta, så skulle jag snart jämnat detta. Det var en i skogen och kokade tjära. Så kom det ett troll och ville ha värme. Hon slog en skopa tjära i gapet på henne. "Det har Själver gjort," ropade hon och sprang därifrån. Men då korn ett annat troll: "Har Själver gjort, får Själver ha't." Han hette Själver den som hon råkade ut för.
Troll
Här är ett berg här uppe på Skephultanäs; det påstås, att där var troll i det. Det är uppe efter Frisjön. De kallte det där berget Tjärberget. Där var en fru i det, Tjärbergsfrun. Min morbror var där och skulle meta en morgon. Då kom hon upp ur sjön. Hon var så fin och grann framtill, men bak var hon ihålig som ett baktråg. Det var mitt om ljusa dan, och morbror var gamle karlen, så han skulle väl inte ljuga. En pojke var där uppe i skogen och gick vall med kreaturen. Han såg en kista full med pengar intill berget. Hade han bara haft nånting och slängt i, så hade han fått det, påstod de. Men det hade han väl inte, utan det försvann igen. Det var trollen, som hade satt ut och sola sina pengar. Min mor talte om, mormor hade fått ett barn; så var hon på Näsen och skulle mjölka. Hon var å ensam; och hon var inte kyrkotagen. Så klämde det till och ropa Anna Katarina i skogen - hon hette Anna Katarina. Men hon fann sej, så hon svarte inte. Det var trollen som ropa. Hade hon svarat, så hade de tagit henne. Det var uppe i Dängevik hon var (vid Frisjön). Jag var väl en 12-13 år; så var jag uppe vid Frisjön och meta en söndag morgon. Det var när grödan var som allra grannast. Jag var vid en ena ändan på Dängeviksviken. Så vid den andra ändan, där var såna där ruter. Där fick jag se en sjufasa massa kreatur gå och beta - och det var medan grödan var som allra bäst. Jag tänkte jag får springa fram till Bottnen och säja till, att deras kreatur har kommit in i säden. Så rann där en liten bäck, så jag måste springa runt en liten bit. När jag kom så jag skulle sett kreaturen igen - så var vartenda kreatur borta. Och det tog då inte mer än en 3, 4 minuter, medan jag sprang runt där. Så det var då inga riktiga kreatur. Det var väl bergatrollens. Det var en präst en gång som kom och for till kyrkan; han red. Då kom bergatrollen ut ur berget och gav honom dricka. Men han drack inte, utan han tömde det bakefter sej. Där kom lite på länden på hästen. och det brände å håret där. Men prästen kom väl undan; han red på åkern, så han kom undan. På åkrar hade trollen inte nån makt. Bägaren fick inte trollen tillbaka. Då ropte det: "Han tog vår största balja". Då skulle de ut så många som fanns efter honom. Min far talte om utåt Halland, där var troll i ett berg. Så brukte de gå dit till berget och låna kittlar av trollen, när de skulle slakta. Så hade bonden en dräng. Han skulle gå tillbaka med kitteln, en gång. Nu brukte de alltid lägga korv och palt i kitteln, när de lämna den tillbaka. Men drängen, han tog och åt upp korven och palten, och sen sket han i kitteln. Sen fick de aldrig låna nånting mer; sen var det gjort. Men så. länge det blev ärligt gjort, så var det ingen fråga om.
Husdjur
Över lagårdsdörrarna hade de kors i mina barnaår, de måla dem med tjära, det var för att trollen inte skulle göra korna illa. Ett par saltkorn skulle alltid läggas i mjölk, som man sålde eller gav bort. Så gjorde gamla i min barndom, när jag hämta mjölk.
Gudaväsen
Oden var ute och jagade tillsammans med sina undersåtar. Tor var också med på jakten. Den hördes i augusti-september och då lät det som hundskall. Dom jagade efter troll. — 「Trumslagaren var man rädd för liksom för gasten.
Häxor och trollkarlar.
Virvelvinden, de sa de var finnarna, som var ute. Det var en, som kastade en kniv i virvelvinden. Och den hade träffat låret på den, som var i virvelvinden. Den som hade kastat kniven träf- fade honom sen, och då tyckte han till honom, att han skulle inte gjort så. Finnarna har de alltid trott har kunnat trolla. En knekt ute i Dala var med i finska kriget 1808. Då hade finnarna frågat ho- nom, om han inte ville hem och hälsa på en natt. Det tyckte han, han ville. Och var hemma en natt. Han fick inte tala till sin käring, men hon tog en sko till märke. Och när han sen kom hem, hade hon med sej den och viste. Nej, nej, de kallte inte alla som kunde trolla finnar, utan trollkäringar och trollgubbar.
Kyrkklockor
Från Möne berättas att kyrkklockorna i Möne kyrka blivit rövade av troll och kastade i en bäck, som rinner förbi kyrkan. Men "klockhölj" har man också reda på där. Klockorna skulle kunna köras upp med ett par tvillingstutar, som uppfötts med enbart ny- mjölk. Nu hade man äntligen fått tag i ett par sådana stutar. Men när klockorna voro nära på uppe, började den ene dragaren svikta. Då hördes trollets röst som gäckande sade: "Tag i, du lille vasskalv!" I sam- ma stund sjönk klockorna. Man erinrade sig, att stuten en enda gång fått vatten i stället för mjölk. Så stannade klockorna där trollen lagt dem.
Troll
40. Det fanns för såna de kallte troll. De hade för sig, att det bodde troll i bergen hemma. (Aplaberg.) 44. De gjorde inte nåt ont. Di gick upp i bergen och satte oss på deras hyllor, men vi hade inte ont av nånting. Trollen hjälpte varandra. Min farmor talte om, att en påskafton hade hon satt på och skulle koka en korv. Så skulle hon gå till en källa och tvätta ###, men när hon kom till käl- lan låg korven där på en sten. När hon gick ifrån stu- gan hade de varit framme och tagit korven, och den hade nog varit undan, om hon inte varit framme så hastigt och fått se den. Det berättade hon så många gånger. Det var i Haby det hände.
Troll
Ute i Örby i Skutan, där i berget skulle väl vara troll. Där skall vara en kista med pengar. Min fars föräldrar hade talt om, där var ett ställe där i Skutan, det gick de dit och lånte bröd, bergatrollen. När de då bar hem det, så var det mycket mer. De skulle aldrig förarga de bara. Bergatrollsfrun var och lånte deras såll och sälla mjöl i, men så när hon bar hem det var där en kaka i. - Där skulle vara en gång i det berget, som gick ut ända borta på Örby hed - det var väl 1/2 mil. Det var en som hade varit inne i berget så långt så han var vid den där pengakistan. Men där satt en höna på den. Han kom inte åt den, för hönan vakta den. Trollen hade gott om pengar, var sägnen.
Troll
I Nervåsaberget i Lindås Yttergård i Liareds socken bodde troll. Och i Gastahagen vid Tyskan är ett berg, och där bodde det ock troll, och de brukade skaffa sej mjölk och smör och bröd ifrån Tyskan. I Nervåsaberget hade de mera smått om det. Och en gång hörde folket i Tyskan, hur trollkäringen i Nervåsaberget ropade till käringen i Gastahagsberget: "Va ger du dina barn å äta?" Då svarade den: "Lördagsbakat brö' å söndagskärnat smör!" — Se, det har aldrig varit bra att baka bröd på lördagarna och kärna smör på söndagarna, kan la veta! Och de blev så utfattiga till slut i Tyskan.
Troll.
De bryggade på ett ställe, men matmora stod i köket och lagade mat. Då kom det en troll- gubbe och sa: "Därta, gack hajen, Musse kom in, dintelen datt i ejlen och brände upp sig." "Aj, aj, det var min lille Tull Pimpe", sa trollkäringa och sprang fram och lämnade två kopparspänner efter sig, som hon hade stulit drick i. De spännerna kvistade de och hade själv sedan. Det var en bortbyting på ett ställe, och så var det några, som sa till dem, att de skulle bryg- ga. Det gjorde de, och så sa de, att de skulle brygga / sju tunnor herröl och sju tunnor värröl och sju tunnor schwinsekvarg och sju tunnor sekvala- rang, för kungen skulle komma. Så gick bonden och lade sig på oenenen, och så hörde han, hur pojken sa: "Detta var besynnerligt . Ska kungen komma ?" Så kröp han upp ur vaggan och upp genom skorstenen och tittade. Sen kröp han ner i vaggan igen, och så sa han: "Ja har ditt ihjäl sju mära och sju kvinner, och ja skall då ihjäl denna må." Då eldade de upp oenenen och skulle kasta honom i elden, men då kom en trollkäring och sa: "Här har du ditt barn, det har inte gjort så illa ve, som du har gjort ve mett." Ute i Veddige hade bergatroll tatt fäst- mön ifrån en. Men han red dit och tog ut henne, sen då kom trollen och gav honom drick. Det slog han ut, så det kom på hästen. Men så var de trollen o- kontanta med andra troll, och så ropade de: / "Ri på åkeern den båle och inte på vägen den håle." Då red han på åkern, och trollen kom efter och de var så nära, så de högg av bakparten på hästen, så halva hästen blev liggande innanför kyrkomuren och halve utanför. Sen kom prästen och läste över dessa bägge, och så hade trollen ingen makt över dem. Det var ett par, som var i skogen och högg ved, och så luktade det så gott nybakat bröd ur ett berg. Då sa den ene: "Nybakat brö mä smör på, e de a goer mor, så gör ho så." Då kom det en kaka ut, och den som hade sagt detta, han åt och honom gick det ingen nöd på, men den andre han sprang därifrån, och han blev sjuk.
Jättar
Det hörde jag di sa att det var en gumma som rev i jorden och sa: "Här ska växa upp en källa, och den ska heta Sävelånga, och den ska mången man fånga." Det är där som den stora sjön ska vara. – Det var la troll eller jättar
Jättar
Det var en bonde, som skulle göra bröllop för sin pojk men det fanns ett troll, som han inte kunde låta bli att bjuda. Trollet frågade, om det skulle bli spel och fick reda på att trum- slagarna skulle komma, men då ville trollet blir hemma, för trumslagaren hade varit nära att slå benen av honom.