Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten sköter om husdjuren.
Gårdstomtar finnas i alla hus. Den husbonde, som är den första på en gård, blir dess tomte. Har han varit god, blir tomten god. I motsatt fall blir tomten elak. I mitt hem finnes en god tomte. Den vårdar sig om kreaturen och bland dessa speciellt om hästarna.
Tomtar.
Tomtar hade de på Sparresäter och det var därför de blev så rika. Ägaren där var en Baron och han byggde en ny stall men ingen fick riva den gamla och var julafton bar han dit mat och ställde under en tom krubba. Om någon sedan det var mörkt ställde sig på den gården vid någon knut och kastade sitt vatten, så kunde han få ett slag på lemmen så han svullnade, men ingen människa fanns i närheten.
Tomtar
Fru Gyllenram, som är svärmor till Nymansson, som har så många hus här i stan, hon sätter på vinden i en skrubb gröt å smörgåsar å mjölk å svagdricka till tomten varje jul. Hon är inte så gammal som jag men nog över 70 år. Nej, hon är inte konstig annars. Hon bor i något av Nymanssons hus.
Tomtar
Här utåt Karlskoga utmarker i Kyrke- falla var det tomtar förr. De hjälpte till med skörden, o så tröska de om nätterna. Min mormor tala om dem, de såg dem flera gånger. De hälsa, men de sa' aldrig "***Gumôrn" utan bara "***môrn". Det var en, som de kalla Sunsen (?) där, som hade egna tomte- gubbar. De tröskade åt honom och hjälpte honom med litet av varje.
Tomtar
Olivias farbror ljög inte. En morron klockan 4 skulle han gå till ett bygge. Då gick han förbi Påarp. Där fick han se en liten gubbe, bara ett kvarter lång och med en liten toppmössa på huvet, gick och spatserade vid sum- pen, och se'n gick han och satte sej på fähuströskeln. Det var en tomte.
Tomtar
I Skrinnaregården hade de en hustomte, som bodde under loggolvet och som de var snälla emot och gav gröt med honing i några gånger om året. När rågen stukades, skulle de två sis- ta nekerna i stukan sättas för ändan av stukan och täppa till stukans öppning mellan nekens rotända, detta för att inte främmande tomtar skulle komma in och repa råg
Tomtar
Min farmor tjänade i Hörnagården i Långareds socken. Hennes matmor hade lagat i ordning foder till nattmat åt korna, men farmor tyckte, att det var för lite. Hon gick åt ladan och skulle ta mer. Men just som hon kom in där, fick hon sej en ölännare (örfil), så hon tyckte att hela ladan stod i eld. Det var tomten.
Tomtar (tomtepesar)
Min far talade om att de som kastade sitt vatten på hus- väggen fick en örfil så de blev lomhörda av tomtepesar- na. Lomhördheten varade sedan tills de gjort sig till vänner med dem igen och det kunde gå med god mat, att bjuda dem sprit var lönlöst för alla tomtar var nykterister. Tomtarna var Ingebrotomtens goda väktare, den ägare som höll sig väl med dem dog ej fattig
Tomtar.
Tomtegubba påstod de, att de hade på en del ställen. De drog till folket mycket och drog ifrån dem med, om de var onda på dem. De sa väl, att det var på sina ställen de satte ut "viter gröt" (risgrynsgröt) till tomten julafton om kvällen; de satte den under terdet i stallen. Men så på ett ställe fick han ingen gröt en julafton. Då blev han arg på bonden och sa: "När jag får dragit så mycket ifrån dig som jag har dragit till dig, så får du se vad du har."
Tomtar.
Tomtar talade de ju mycket om förr, de gamle. Bort i Brandsöl i Lärestad hade de fått en ny dräng. Hur det nu var, så följde han inte förordningarna för hästarna utan slarvade både med rykten och fordringen. Men en dag kom det en liten röd gubbe fram till honom i stallet och gav honom ett par rediga ör- filar. Och den som inte fuskade med sitt arbete sedan, det var allt drängen det.
Trollet lånar dricka
Det kom en trollkvinna till en gård och ville låna dricka. Där hade de nyligen bryggat, så de hade ett helt kar fullt." Då tar jag hela den lilla bötta ihop", sa trollkvinnan och försvann med karet. Sedan kom hon tillbaka med ett tomt kärl och sa: "Bränn upp trä´t och smi gjorla, det som blir i kûlûm känner de inte igen i Bûlûm."
Julafton
Julhalmen. Julhalm kan veta de skulle ha på golvet. Det var råghalm. Det lades så tunt över hela golvet. Jag minns aldrig att halmen var inne mer än en gång, och då var jag riktigt liten. Det är då säkert sextiofem år sen Julbordet. Julkakor av alla slag skulle stå på bordet över natten, likaså gröt, grishuvud, brännvin och dricka. Julnattens andeväsen Julafton skulle de sätta ut av all mat på julbordet till tomten.
Tomtar
Gamle Manne talade ofta om att det fanns tomtar här borta i Laggeberget (vid Boteredsjön). När han lade örat intill bergväggen hörde han dem därinne. Han hörde, hur de kokade kaffe och hackade socker och allting. Vår son frågade, om de kom av ingenting eller varifrån de kom. Då svarade Manne: De kommer som svampar ur jorden.