Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
En midsommarnatt Ofullständig, trasig
En midsommar natt med klingande skratt
Tro på förgörning
Hä var alldeles olickligt [otroligt] vad dem trodd på förgöring och att dem förstörd för varann. Dem var ju så rädd, så en granngårdsgumma skull då int få gå in i lagårn ens. Hä var int undersamt om det vart ovänskapen. Och var hä nanting som var på tok vä människer eller kreatur, så skull hä kastes ut och dem skull håll på vä allt tokigt.
Silverskred och skatter
Det är en myr oppå bruksvägen, och där fick jag se ett silvskrä en gång då jag bara var ung. Jag hade hört att man skulle kunna bota tandvärken med det finger som man har skiljt silvskrä med, och jag skiljde det åt — och det tog ihop igen — men sen glömde jag vilket finger det var. Och jag och bror min, vi satt där tills sola höll på gå opp på morgonen, men inte for det ner på något ställe. Det ska ju finnas nån skatt där härma rinner ner.
Utan titel
Det var en gång en kvinna som hade fött ett barn, sedan hade hon strypt och stoppat det i en kista (bytta) sedan lagt byttan i Täft-berget, allt detta hade hon gjort utan att någon annan människa visste om det. En tid efteråt blev det dans och fest i byn där var också denna kvinna bjuden. När de dansat en stund fingo de se en katt med ett rött band om halsen komma in och sjunga, bytta trång, bena lång, får jag komma in och dansa en gång, sedan katten kom in sprang hon genast fram till den omtalade kvinnan och började hoppa runt benen på henne, då anade de övriga gästerna att hon gjort något orätt, efter en tid erkände kvinnan att hon gjort ovannämda brott. Den omtalade katten var en utböling som visade sig som en katt. Denna händelse var sagesmannens mormor med om.
Befriad från allt utom grynstampen
I Vindelns by i Vindeln var det en gång en lapp, som kallades Spå-Klämmet, därför att han var så farlig att spå. Han trollade dom, och han satte eld på byarna och var riktigt ett plågoris. Inte kunde dom döda honom heller. Han hade befriat sej från allting, så det kunde inte skada honom. En gång hade dom bundit honom på en kälke och skulle häva honom åt älven. Då fick dom se att det var en stock dom skjutse, och lappen han stog på backen och skratta. Men så kom han till en käring i tegnäset en gång och ställde sej i fönstret där och började skälla, och då fick hon tah i en grynstamp och klämde till honom så att han stöp. "Den förbannade grynstampen hadd ja int komme ihåg befrie mej från", hade han då sagt. Men det var slut med honom då.
Karl Wikberg
Fiske med "kuse" (mjärde), not, nät. Beskrivning av notfiske. Ljustring. Olika ljuster för olika slags botten. Ljustret stacks ner i bakhuvudet på fisken.
Karl Vikberg
Fiske. Jakt. Sm har sett bärarn. Tomten. Fegljus. Flottningsarbete. Båtmakare. Slåtter. Vattenledningar över Petikån till bevattning. Spånhyvel och sågverk. V.V.: Övertro. "Spökhistoria". Sjöslåtter: skära fräkne; hässjade på vanliga hässjor. Hur vinterhässjor gjordes. Man gärdade runt hässjorna för renarna som annars åt upp höet. Sju skrindor hö behövdes för att föda en ko ett år. Mycket lite odlad hövall. Korn odlades och ibland grönfoder.
Intervju med Ester Mannberg (f. 1892)
Intervju med Ester Mannberg, född 1892 i Umeå. Inspelningen är gjord år 1953 av Evert Larsson och Folke Hedblom. De sitter i ett rum innanför Esters kök. På de första ljudfilerna hörs sprak från en knarrande korgstol.
Intervju med Manfred Marklund (f. 1889)
Intervju med hemmansägare Manfred Marklund, född 1889. Intervjun gjordes 1953 i Norsjö socken i Västerbotten av Bertil Nygren och Folke Hedblom.
Intervju med Bertil Nygren (f. 1904)
Intervju med lärare Bertil Nygren, född 1904 i Norsjö, Västerbotten. Inspelningen är gjord 1953 av Folke Hedblom.