Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara var också någon sorts trolltyg. De hängde en sådan där maravase, som blir i träd, när de inte orkar växa ut riktigt, över hästarna. Det skulle skydda mot mara. Det har jag sett på många ställen.
Märken av "vinterväggen"
På höstarna stiger det opp en molnvägg, som dom kallar för "vinterväggen". Han visar sig i oktober på mornarna. Dom tar märke av den, hur vintern skall bli. Är den "bulig" och ful, så blir det svår och snöig vinter, är den vacker, så blir det bra vinter.
Första bebyggarna
Första ena som bodde här var en finn och en lapp. Där finn bodde kallas för Finnåkern än i dag, och där lappen bodde kallas Lappskatan. Dem arbete bara vä fisk å fang [med fiske och fångst]. Och dem var så ovänner om fiskvattne, om en kom den arom [andre] för när. Och då hadd dem hela stora träske!
Ser och hör vittror
Jag minns att min egen far — jag var fjorton år då han dog — han tala om hur han såg vittren. Då han hade varit ut till Skinnarbyn kunde han komma hem och säga: "Nu blir det dåli-vär (dåligt väder), vittra var så gla i Brynebacken." Jag minns en granne också som sa: "Nu får vi snö och dåli-vär, för viteronga skratte och var så gla däri Brynebacken." En som heter Per Jonsson här, han kom och körde, hade varit till Umeå, och då han kom ungefär åt samma ställe, så hade det komme två vackra flickor och skrattat och koxat in i öga på'n, och sen försvann dem. Han vart inte rädd heller. Han tala om det själv för mej, och han sa: "Du vet det var vackra stintor. Dem sken bara bra!" Det har varit mycket märkvärdigt här vid Brynesjön och Brynbacken. Dom såg hur det stod kvinnfolk på sjön och metade fiskar.
Kvarngubben - "Vill du se ett huvud på en kropp?"
Mellan Bråne och Hjuken låg storkvarna, och där malade Hjuksborna var sina dygn, ty dem hade "döngt opp kvarna", bestämt hur många dygn var bonde i byn fick mala. De hade en spis i kvarnkammarn, och en gång då en av karlarna stod och kokade gröten kom en karl upp genom kvarnluckan. Han hade stor skalle och liten kropp, och han frågade karlen som kokade: "Vill du se ett huvud på en kropp?" Den som kokade svarade: "Vill du ha en het vällingkopp?" Så slängde han en slev av grytans innehåll mot figuren i luckan, som då försvann med detsamma.
Får baran sönderpiskad
Nisch Ors mora i Ytterboda (Sävar) hon hade baran. Det är länge sen det där nu. Stor-Ulla-Stina, som tala om det, hon skulle väl ha varit 105 år nu, om hon hade levt. Den där Nisch Ors mora hon for till kyrkan en gång och skulle ta nattvarden, och då hade baran kommit in i lagårn hennes, och då var det nån ungdom som hade väl vaktat på den, och dom hade piskat sönder den för henne. Och hon gatt fara hem från kyrkan med detsamma, hon hann aldrig ta nattvarden, och for oppi lagårn kyrkklädd som hon var och plocka opp trasorna i kjolen.
Drängen orenar i tomtens matfat
Somliga hadd ju tomtar som skull dra åt sej. Och då skulle käringen i gården då koka ett stort grötfat och sätta på ett visst ställe, som han skulle ha. Det var nånstans det skulle ha skett, och drängen förärge sej över det - det var nog lite av maten på en del ställen — och han tog och gjorde sina ärenden i fatet då det var tomt, och tomten vart så arg, så han drog från gården sen, så det vart så eländigt för dem.
Skeppsrå
Det har hänt för fartygen, att det har börjat på reva och leva i seglen, och då har det blivit storm. Det har varit rå (som varslat). Far min han var skeppsbyggmästare i Sikeå, och han tala om att om det var så att fartyget inte var färdigt och det blev bråttom, så arbetade det medan dom var inne och åt. Det var också rå.
"Siare" vid bröllop
Dom som kom och skulle se på brudparet, dom kallades siara. Och då kunde dom komma in och dansa med bruden också och ge henne en slant och få en sup, så dom fick sig dom också.
Om arbeten i ny
Dom skulle aldrig kastrera i ny, för då skulle dom [djuren] blöda så förskräckligt. Men ull hon skulle klippas i ny, för då skulle hon växa bra igen.
Vittror visar sig före regn
Vittren brukar visa sej före regnilar (väder med hastiga växlingar mellan regn och sol). 'n Manne Jonsson, han tala om att han for ut på ett skifte här, det var i slåttann, och då han kom dit så såg han en kvinna som gick där och räfsa och kappese (skyndade sig) så det var värre. Han trodde det var pigan och tänkte: "Men vad friden, har hon hunnit hit före mej!" Men innan han hann fram, så stormregna det. Och kvinnfolket var försvunnet. Det var vittra.
"Sälle äro de som sova"
Det var en på Skinnarbyn jänna [här], hustrun åt en dödgrävare, och körkgrinna hade kommit opp, så korna hade kommit in på körgårn, och hon gick och körde ut dem. Men då hon gick över körgårn så läste hon: "Sälle äro de som sova, om nattena hava ro." Men då sucka det till så tungt nedanför henne och sa: "Vi sova int allt så väl." Så nog tror jag det är int allt så väl ställt med dem som ligger där.
Ser en syn av ett lejon
Det var en från Bäck som kom och körde här oppå Sköppabacken, och då fick han si ett stort lejon framför sej oppi backen. Och hästen såg det också, han vart så rädd så han liksom seg [sjönk] ihop. Karin var också så rädd, så han sa han skull ha vänt om han bara hadd kunna. Men då och emellertid försvann lejonet, och sen såg han ingenting mer.