Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Häxor
Det fanns en gumma i Flatåsen, som kunde trolla. Hon hade blivit ovän med en granne. Så skulle hon gå och trolla så att det inte skulle växa grönt strå på hans marker. Hon klädde av sig naken och klättrade baklänges upp i ett träd. Men innan hon hann trolla färdigt, så datt hon ner
Trolldom.
De erbjöd min mor att få lära sig trolla, hon skulle gå med till norra kyrkdörren, där skulle de möta Skam. Men hon be- tackade sig för det. Det var i Karlskoga det.
Troll
Jag vet inte om trollen hade någon bestämd bo- plats. De kunde vara både här å där. Men jag vet att folk var så rädda, att de skulle komma fram å byta bort barnen. Ett barn fick på inga villkor ligga ensamt eller lämnas ensamt. Det var rädsla för att det skulle bli en "bortbyting". "Bortbytingen" blev slö och konstig. Det gick inte att få honom att bli riktigt människa. Att de kunde komma fram till stugorna å låna sa- ker och ting, hörde jag talas om, men jag vet inte om detta var "troll" el. "bergfolk".
Kloka
Finn-Nisch bodde i Finnlyckan. Han levde i hus- behovsbränningens tid. Han var svår att supa och till julen skulle det vara mycket brännvin. På julafton drack han så att han blev vild och galen. På julkväl- len slog an pojken sin och körde ut honom. Poj- ken gick ut åt skogen och blev vilsen. Det påstods att trollen i Brattberg tog honom. Andra trodde att vargarna ätit upp honom, för den kvällen hade de hört vargar tjuta åt Brattberg. Om trollen tog honom så lever han väl i Brattberg än i dag. Men det var ett dystert julminne för bygden.
Kloka
På gränsen mellan Edsleskog och Svanskog ligger Kroppa. Där bodde i min barndom en stygg gumma. Det sa- des att hon kunde trolla. Jag minns, att vi såg henne en midsommarnatt. Då gick hon ute på en åker å drog en handduk i gräset å rätt som det var så vred hon ur handduken i ett kärl som hon hade med sig. Hon gick å tog vara på daggen. Men vad hon skulle ha den till fick vi aldrig veta. Somliga sade att hon hade den för att bota sjukdom med å andra sade att hon hade den när hon skulle trolla på andras kräk.
Övrig klokskap. Svartkonst m.m.
För att skydda kreaturen mot troll och otyg brukade man förr måla ett kors på ladugårdsdörren och lägga en järnbit under tröskeln. Man brukade också hänga en avbruten lie i ladugår- den. -.- Mötte man en katt, skulle man spotta tre gånger. Var katten svart betydde det, att man skulle få spörja dödsfall, eller själv råka ut för det. -.- Skydd mot troll eller annat otyg var Fader vår eller någon annan bön, stål, som kastades emot det onda. -.- / Att spika en hästsko över dörren var lyckobringande. Den skul- le vara hittad.
Häxor och trollkarlar
93. Intet att anteckna. 94. Det har varit mycket finnar i grannsocknarna upp- åt Fryksdalen. Förr i världen så troddes allt att varenda finne kunde trolla. Somliga av vårt folk fick också lära sig att trolla av finnarna. Men så långt kom ingen i trollkonster som finnarna. 95. Om en kom i närheten av den person, som tänkte att trolla eller som hade trollat och kunde slå till honom, så att näsblodet flög loss, så hade han in- te makt längre. 96. Intet att anteckna. 97. "Kockelkäringar" tog nyttan från andras kreatur om midsommarnatten. De passade på så att ingen såg det och gick i andras åkrar och drog ett skyn- ke i daggen. När skynket blev fullt i dagg, så vreds / den ur i ett kärl. Så höll de på så länge de trodde sig på natten. Daggen bars hem. En del av daggen fick krea- turen dricka ur strax och en del gömdes att ha på hösten. Korna mjölkade dåligt för dem som hade blivit av med daggen. 98. "Kockelkäringar" kunde mjölka andras kor, om de tog ett strumpeband kring en stång och hängde ned som ett par spenar och mjölkade. På det viset tog de så mycken mjölk de ville ha. 101. När trollkäringarna for till Blåkulla, så for de upp genom skorstenen. "Här upp och till Blåkullas port" sade de, när de skulle fara.
Troll
Det låg sätrar långt in i skogarna här. Dit for folk med kreaturen å betade om sommar- na. Det hände ibland att de kom ut för troll, för mor min tala om att det var en säter- jänta häruppe i en säter till Höljes som höll på å få följe med trollen. Om inte far hennes hade komme i tid så hade de inte fått se henne mer. Men när han såg att trollen kom så tog han huvudduke- ken å band om hunden å skicka hem den. När den kom hem å di fick se jän- tans huvudkläde så tänkte de att det var ont på färde i sätern. Alla karlar som kunde komma iväg i hastigheten satt sig till häst å red så fort de kunde. / När de kom till sätern o titt in genom fönstret på stugan, så fick de se att trolla var in- ne. Då tog en av karlarna å kastade in en kniv som föll över huvudet på jäntan. Då rev trollen av henna det de hade klätt hen- ne i, å sen sprang de bort. Hon skulle vara brud åt dem, men de hann inte att få henne färdig. Jäntan blev inte som hon skulle vara sedan den dagen. Hon var rädd å konstig å ville ha brudstass på sig ibland.
Gasten
"Gasten" höll till i Djupedalen. Somliga sa, att det var troll som skrek. Men det skulle ha varit en jänta som hade grävt ned sitt barn där. Det skul- le vara detta som skrek.
Troll.
"Trôll" fanns det över allt. När jag var pojk, var jag så rädd att komma till stora stenar och träd som fallit omkull, för det hade jag hört att det skul- ld finnas troll på sådana platser. "Trôlla" skulle se ut som människor, men de var större och styggare. Jag mins så väl att det troddes att trollen kunde komma å byta till sig ungar. Den som trollet lämnade i stället, kallades för "bortby- ting." Det blev en "fante" av honom. Trollen ville ha av våra barn, för om de fick äta sådant kött, så skul- le de kunna bli som människor. Sådana sagor hör- de jag av gamla.
Bjäran
"Puke" kallades den "haren" som de trollade ihop. Det skulle vara en torsdagsnatt de skulle göra den. Då skulle trollkarlen eller käringen vara ensam på en loge mitt i natten. Då fick han den onde att hjäl- pa sig. Då skulle han ha strumpspetor med sig å ett garnnyste. När han trollade med detta så blev det en hare. Å han var som en hare. Han skul- le ta mjölken från grannarnas kor å bära hem till ägaren. Det skylldes på att den å den hade "puke". "Den har gjort puken", sades det. För den som tog liv av eller förstörde puken blev det inte lyckosamt för. Det var så farligt.
En gumma, som ville trolla på läkaren.
Gumman Marja i Korra, som – såsom förut omtalat – trollade på Hilmer i Furuberg, råkade i februari i år att bryta av det ena lårbenet. Man skickade då efter prov. läk. dr Rocen i Torsby. Gumman tyckte, att han tog för mycket betalt för resan, och blev ond på honom. Så snart smärtorna börjat ge med sig, bad hon sin gubbe att göra henne ett par kryckor, så att hon skulle kunna komma ut till en bäck och trolla på doktorn. Gumman är sängliggande än (maj 1932).
Troll
Vid Råglanda där är ett berg som är högt. Där var det troll i forna tider. Där var ett gärde, di kalla Kroken, som låg alldeles under berget. Di skar på det där gärdet. Då sa pigan: "Om detta var oppsköre, så skulle ja ge tjurn i lagårn " Trolla to'na och körde mä na hele natta. "Bind och gör band, bind och gör band", sa di. Di höll på och ta dö på piga. Men om morn så var tjurn borte och åkern uppskuren.