Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Eljest hade de för sig att tjugondag Knut skulle ju- len ut. Då sopade de ut julen. Då fick karlarna ta på sig blaggarnsskjorta, och så fick de börja med att äta grovt bröd igen.
Fiske
När man gick och metade, så skulle spöet bäras vågrätt och inte riktat uppåt, om en skulle tänka att få fiskelycka. Fiskredskap, nät e.d. skulle bindas på ny. Om katten kom medan man höll på att binda, så skulle det bli tur med redskapet. Gick han över det så blev det god tur. Men på inga villkor fick ett kvinnfolk gå över redska- pet. Då blev det alldeles värdelöst.
Fiske
Man fick inte gå tvärt över ett metspö. Fisken bet inte på kroken, om den olyckan skulle hända. En annan skulle hämta spöet och bära hem det om en kom- mit ut för olyckan. Det var detsamma om man gick över en mjärde eller ett nåt. Om man skulle få fiskelycka så skulle man hålla tyst efter vägen och vid själva fisket. Det fick inte vara något vidare samtal el. prat. Helst borde en vara alldeles ensam.
Skatter
Gubben i Hult var väldigt fattig. På somma- ren brukade han mest få gå barfotad. Det var värst att han inte hade några stövlar. Så en gång när han gick till sitt arbete, så gick han och suckade och var ledsen och önskade att han skulle ha ett par stövlar. När han gick tillbaka hem om kvällen så hittade han en lång rad med "sölverdal- rar". Han fick till stövlar.
Skatter
Om midsommarnatten "grov di ätter skatter". Men när de skulle ta upp skatten, så skedde det något förskräck- ligt. Det var sju bröder som letade här uppe i fjället. När de hade fått skatten i dagen å skulle till att ta den, så förvandlade han sig till en stor svart orm.
Skatter
När det var ofred så "lytte" folk gömma saker och ting som de hade. Då gravde de ned somt i jorden. Se- dan kanske de blev dödade och det som var gömt kom i glömska. Men jag vet inte av något särskilt. Har inte hört talas om det.
Naturföremål
I Dusserudskogen ett berg som kallas för "Brurberget." Ett fästfolk skulle en gång fara från Dusserud till Hol- medal och viga sig. Bruden och brudgummen red. När de kom på det berget, finns en plats som är så "slant". Det var så halt att hästen halkade och ungmön föll av hästen och slog ihjäl sig på berget. Efter den dagen fick det heta Brurberget. Somliga trodde att trol- len hade tagit bruden in o berget och att hon aldrig kom tillbaka mer.
Tomtar
I Röjden o. Rikenberg måtte de flytta bonings- huset på en annan plats. Allt som fanns vändes omkring. Det var på ett ställe väst i, som en tomtgubbe kom in å bad att de skulle flytta ladugården. Om hus- bonden gjorde det skulle han få hjälp av dem. En afton så började han flytta ned den. Om morgonen stod ladugården uppsatt på den platsen han ville ha den.
Tomten.
"Tômtagubbar" fanns det över allt. Om en inte var tyst om kvällen, så kom de fram å ställde till oljud medan natten. Min farmor blev väckt en natt, för hon hörde att det sprang runt stugan. När hon tittade ut genom dörren, så fick hon se en hel hop små gubbar. När de fick se henne så blev de borta, men så snart hon hade lagt sig, så fick hon höra att de sprang på samma vis igen. Tomtarna var "underjor- diska", så de kunde komma ned i jorden så fort de ville. Tomtarna hade röd luva. Om det skulle bli tur för gården, så att foder å säd skulle bli drygt, så skulle tomten ha av julmaten på jul- kvällen.
Tomtar.
Det var på ett ställe som husbonden hade gått till ladan å lagt sig. När det led på kvällen, så fick han höra en dans runt omkr ladan. Han tittade genom en springa och fick se att det var tomtar. Rätt som det var så tittade tomtarna in genom dörren och sade: "Dosen mada" = där ligger han. Sedan blev de borta. Vid Öjeberg höll tomtarna till. På prästgården fanns det. De ramlade i husen och på vinden om nätter- na. Men det var inte farligt om folk höll tyst en stund efter som solen gått ned. Har inte hört tales om andra än menliga tomte- väsen. Men sådana fanns litet varstans i går- darna. Mormor kom å skulle gå genom en grind. Då fick hon se en liten gubbe med grå hatt hop- pa över grinden å bli borta.
Spiritus.
Det var en gubbe i Viggen som hade "speritus" i en stor träask. I den asken hade han en hel hop pengar. När släktingarna hittade den i en hop trasor, så var han full i pengar. Men det skulle inte vara någon drygsel i de pengarna. Jag vet inte annat än att det var tal på att "speritus" hade dragit ihop pengarna. Vart "speritu- sen" tagit vägen var ingen som fick veta. Den asken hade aldrig blivit visad för någon.
Spiritus.
"Speretus" var inte annat än djävulens konster. Den som ville försvära sig åt djävulen, fick en ask eller som en skalbagge. jag har aldrig sett någon, men jag hörde talas på det. Den skulle de ha gömd. Fick in- te bära honom på sig, för om han kom över vatten så fick han ingen makt mer. Allt möjligt tillföll den som hade en sådan. Han skulle inte ha annat än spott. Men ägaren skulle spotta i dosan varje dag. Jag vet att en del brukade att spotta i penningpung- en när de tagit en slant ur den. Det var för att inte penningarna skulle förminskas utan i stäl- let förmeras.
Spiritus.
I Viggen skulle det finnas en "speritus." Det var en gub- be där som fick allt vad han ville ha. Det skulle vara ett litet svart djur som han hade i en ask. När det skulle ha mat så spottade han i asken. Om den som hade "speretus" klippte av håret på sig så skulle han inte få någon hjälp. Det hörde jag mor talade på. Å om de glömde att lägga den dosan till den döde, då blev det ingen fred i huset.