Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Eljest hade de för sig att tjugondag Knut skulle ju- len ut. Då sopade de ut julen. Då fick karlarna ta på sig blaggarnsskjorta, och så fick de börja med att äta grovt bröd igen.
Husdjuren.
Jag mins då åtminstone att farmor hade en slags sed med kröttra när de skulle ut första gången om våren. Hon kunde inte ha ut dem annat än på en torsdag, för då skulle de inte bli skämda el. skadade på något vis ute på betet. Om jag in- te mins fel så släppte hon ut dem på Kristi torsdag. Så tog hon en pinne å doppade i tjärbyttan å gjorde ett kors på låret på dem. Det skulle sitta på iner- sidan.
Husdjuren.
När de ledde ut ett krötter ur fjuset så tog de en flis eller en pinne å kastade in, för att de andra kröttra inte skulle komma ut för ont. Detta såg jag. "När koa var sjuk, så var hon bortstôla." Då hade nå- gon varit å mjölkat henne med trolldom. För att hon skulle ta sig med kalv, så fick hon blom- ster som var plockade om midsommar. Om ett krötter kom bort så hade "bergtrolla" tagit det, då var det bäst att ringa i kyrkklockorna el. att ta stekpannan med sig åt skogen å slå i den. När dom hade kalvat så hade en stål i mjölken för att inte mjölken skulle vart "bortstôla".
Husdjuren
I Båstnäs fann de litet fårtarmar under dörren till fjuset. Det var någon som hade burit dit det för att få bort sjukdomar och olyckor ur sitt eget fjus. Det är inte så länge sedan. Takis på fähusen fick på inga villkor röras. Slog man ned takisar el. kom att stöta till dem, så att de datt ner, så kom det sjukdom på fåren. När man gav kalven första gången, så skulle man vara alldeles tyst å lugn. Då skulle han inte bli farlig att skicka. När kon mjölkade första gången efter kalvningen, så lades en stoppnål i spannet. Om hon fick slic- ka kalven strax han vart född, så skulle både hon å kalven må bra av det.
Naturföremål
När jag var liten guttonge så fick jag följa med till "brunskälla" i Karlanda en midsommarkväll och dricka av vattnet. Jag mins att hon tog och ryckte loss ett hår på mitt huvud och offrade och för sin del offrade hon en kopparslant. Kopparslanten kastade hon i käl- lan men hårstrået lade hon bredvid källan. Sedan jag blev äldre och var smed, så var jag mycket i de trakterna. En gång kom ett kvinnfolk till mig och sa- de att hon sett en arm - el. om det skulle vara en orm - i källan. - Om midsommar var de vid den källan med så många barn. De skulle ha bot för all slags sjuk- dom, t.o.m. för "engelska sjukan"
Naturföremål
Vid "Ofredsmyrane" ett fjäll där en stor grotta som folk skall ha bott i när det var ofred här. På det fjället skall svenskarna ha legat och passat på när danskarna kom.
Naturföremål
När jag var ung och brukade gå till Hajum så stannade jag vid "offerrösen" efter vägen och offrade en riskvist, sten, knapp el. dyl. Så gjorde alla som gick för- bi där. Det var som tre små stenrösar som låg vid vägen. Ris, buskar och stenar lades på. Ingen tordes gå förbi där utan att kasta på "ôfferrösene". De kalla- des också för "offermål". Ligga på Hajumsskogarna. Jag har aldrig hört talas om vad för slags händel- se som har timat där.
Naturföremål
På Erikssons Sundsby ägor en myr, sedan gammalt kal- lad "Trollemyrene". På västra sidan om den myren ett berg med en större sten kallad för "trollstenen". Vid den stenen skall trollen ha hållit till. Ibland hade de stenen att rida på. En upphöjning på stenen kallas "sadelknappen". På ett berg strax väst om kyrkan en sten som vände sig var gång han hörde kyrkklockorna. Vid kyrkan fanns en hällekista. Den blev förstörd.
Naturföremål
På ett berg mellan Dusserud och Hajum finns ett märke efter den tid som bergen var blöta. Det är ett märke efter en sadel. Det skulle ha gått så till att en brud red omkull där, när hon var på väg till Haj- um. Sadeln sjönk ned i berget. Bruden slog ihjäl sig. Efter samma väg finns tre "ôffermål".
Naturföremål
Det finns en myr i Sundsbyn som de gamla kallade för "Horemyra". Det var på det viset att två "jätare", en tös å en pojke ställde till med barn där. De gjorde en slags vagga å hängde under en stor gren å lade barnet i den. De hade barnet gömt för de ville inte tala om det som hade hänt dem. En gång så lytte tösen stanna hemma, å kom inte tillbaka på fle- ra dagar. Hon visste inte hur hon skulle bära sig åt med att ge ungen mat. Men då blåste hon i luren och frågade och då svarade hon i en lur å sade att hon skulle ta av den vänstra skon å mjöl- ka i den å ge ungen ur skon.
Naturföremål
Västom Sundsgården eller mellan Sundsbyn och Dus- serud en "ôfferkälla". Så kallades den av gammalt folk. Men vanligen gick hon under namnet "Olas källa". Den är som den skulle vara svarvad ur berget el. som det skulle vara intäljt med kniven. De brukade kasta nålar, spännen, stycken av kläderna, hårstrå el. dyl. vid källan, när de var där och drack av vattnet. Bru- kade ta med sig barnen, så att de fick dricka direkt ur källan. På midsommarnatten skulle vatt- net vara som bäst.
Naturföremål
På östra sidan Stora Lee i Töcksmarks socken ligger en sten som kallas för Tronshatt. Stenen är hög. Uppe i ändan är han rund och smal. På västra sidan sjön mitt emot "Tronshatt" ligger "Stussnäset". Sägnen var den att en kung bodde på vardera sidan om sjön. Den ene hette Stuss och den andre Tron. Dessa skulle till att kriga med varandra, men det vart inte något med det kriget.
Naturföremål
På fjället vid Ögården en sten. Han ligger ytterst på berget. När jätten fick höra kyrkkloc- korna, så kastade han den. På Upprandsholmen i Stora Lee ligger tre mindre ste- nar. Dessa stenar vänder på sig när de hör kyrk- klockorna. Det hörde jag talas om, när jag var guttonge. Om dessa hade med jättar och troll att göra vet jag inte.