Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Häxor och trollkarlar
Lövjerska hörde jag inte talas om. Finnarna var fulla med trolldom. Det gick inte an att vara säker för dem. Men bara en inte var rädd, så gick det bra. Såg de att en var rädd, så fick de makt med en och kunde trolla allt ont på en. I min tid gick det inte så många sådana. Men de kunde skicka trolldom i luften. Det var det vär- sta. Om en slog till en finne för näsan, så att blodet kom, så kunde han inte trolla den gång- en. Det var häxor, som for fram i virvelvin- den. De kunde ställa till allt ont. Elaka käringar hade mjölkhare. Hon tog både smör och mjölk där hon kom åt.
Svartkonst
Här på skogarna hade folk tro på trolldom. Di trodd varandra om sådant. Det var många gånger det blev elakt genom sådant. Nu för tiden är det ingen tro på sådant, för nu skrattar en åt att de kunde vara så dumma. Jag mins att mor kom ut om midsommarnatten å fick se en käring som gick å drog ett vitt skynke på gräset, där vi skulle slå. Mor trodde sig inte att skrika på käringen. När far kom upp så var käringen borta. Men de gjorde så för varandra för att de skulle ställa till ont å ta till sig lyckan. Inte trodde jag att det gjorde något att käringen drog skynket, men mor å far påstod att hon hade tagit mjölken från dem.
Skogsrå
Skogsråa såg ut som en ung och skön kvinna och hon brukade tjusa manfolk så att de inte kunde göra annat än följa efter henne och för det mesta hade de inte en aning om att det var skogråa och de brukade inte ha en tanke på att gå någon annanstans utan följde efter henne hur långt som helst. Men om de förstod att det var skogsråa så skulle det gå bra att komma rätt igen om de läste Fader vår bakfram. Det sättet hade de förresten mot trolldom utav flera olika slag. Det dugde inte att börja amen och sedan ta orden i ordning bakifrån utan de måste ta varje ord baklänges också så att de fick säga ”nema” först och sedan fortsätta på det viset.
Kloka
Anders i Valleberg hade svartkonstbok, så han kunde trolla. Di hade byggt en stuga på Vallebergsskogen. Så tände di eld vid stugan. Men Anders sprang runt kashogge och elden gick inte en bit längre än han ville. Stugan var svart av rök men inte en gnista tog i henne. – Pastor Hedrén tog svartkonstboken från honom. "Den boka gör du inte nô mä", sa prästen. Anders var såpass? att han tog piga från Vallberg till Tröneviken högsta natten. Han hade inte mer än linnet på sig. Och han gjorde henne med barn. När hon spände på och trolla och skulle ha henne, så var han tvungen att ge sig iväg på natten. – Det var trolldom förut i Valleberg.
Svartkonst
Dä va e gômme, som inte va säker för trolldom. Ho kunne sätte sketa på fôlk. Ho lärde ut dette te nôn som inte va kar'te å tige. Den tala om valles dä geck te. En skulle ta e ryggkote frå en dö på körgårn. Så skulle en trä en trå igenom den kota. Så skulle den släppes ner i en bäck. Så länge son den kota låg i bäcken, så feck föremåle behôlle sin sketa. Bäcken skulle rinna nolôt. Om di tog vara på döringa ben, skulle di vare nättre te koklament 1). Koklament: trolldom, pukeri.
Skydd mot trolldom
De hade mycket att tänka på för att vara skyddade emot trolldom förr i världen. Stål och eld skyddade emot allt. När de hade småbarn i huset måste de vara särskilt försiktiga för att inte de skulle bli bergtagna, i synnerhet innan de blev döpta. Då tordes de aldrig släcka elden i spisen. Och även sedan de blev större så satte de en synål i mössan på dem om de var tvungna att gå ut med dem. Det har jag sett med egna ögon. När det var mörkt så hade de onda makterna mera makt. De ville inte gärna hämta vatten sedan det blev mörkt men ibland kunde de ju bli tvungna, men då lade de stål i ämbaret och så spottade de i källan innan de gick därifrån, men det gjorde de om dagen också förresten. Om de mötte kvinnfolk först när de skulle gå någonstans så skulle de också spotta, för kvinnfolksmöte var skadligt för både manfolk och kvinnfolk. Mötte de en katt så spottade de också och när de skulle meta så spottade de på masken. Det håller de förresten på med än idag. I ladugårdarna hade de tjärkors på dörrarna för att inte något ont skulle kunna komma in där och ibland hände det att de borrade hål i trösklarna och hällde dit tjära och sedan slog en tapp över. När de släppte ut korna först på våren så slog de alltid fast stål i tröskeln så att de fick gå över det. Då skulle det inte komma något ont åt dem under sommaren, trodde de. Över stalldörrarna brukade de ofta ha hästskor uppspikade och det var väl också för att skydda emot trolldom kan jag tro. Om det var något som skrämde hästarna ute på vägen så skulle de spotta igenom betslet så försvann det som hade skrämt hästarna.
Kloka.
Mattes i Glassnäs var vida bekant för sin trolldom och ett eftersökt sälskap på de resor som bönderna gorde till Norge en gång Mattes skulle resa till Fredrikshald och köpa säd tog han med sig ett lass näver, då han ansåg sig skulle få bättre betalt då ett skeppund näver i Sverige värderades lika med en tunna havre. Då mattes kom till Fredrikshald reste han från den ena köpmannen till den andra, han blev bjuden dårligt betalt, men måste ändock sälja, då han skulle ha säd med hem, Då mattes hade fått sålt näveren och fått betalning, och skulle resa hem lyfte han upp armarna, viftade med händerna och sade "För väder och vind", och all näveren blåste bort
Trolleri med djur
De skämde hästar för varann så de inte kunde gå, men trollgubbar kunde göra det bra igen, de hade troll- saker som de smorde på ryggen och efter sidorna. Ett avi't folk kunde förtrolla kor för andra, de gjorde så att kor som skulle till att kalva sjukna ner och inte orka opp. Då kunde de blanda ihop bränn- vin och kattdynga och annan smörja och röra i med en stålkniv motsols och ge dem. / I gamla la'gården i Nordändan (Bjurtjärn) var det ihopbundna knyten med halve spikar och hele spikar i. Och när djuren blev sjuka la' de spikkny- tena vid tomtstenarna (hörnstenarna). När de byggde la'gårdar la' de ner troll- saker. Det var inte så farligt med trolldom i nye la'gårdar som i gamle, de som kunde nå't fick mer makt där då.
Spöken
Om hästarna inte ville gå fram, så skulle man titta genom betslena eller genom en ring i seldonet. Fick de bara gjort några sådana där vidlyftiga ex- periment, fick de hästarna att gå. Eller man kunde titta genom en selkrok för att binda trolldomen. Häs- tarna brukade alltid stanna vid Rotneros herrgård i ett par brattna backar. Det var förstås fel på seltyg och hästarna blev trötta. Soldat Höj, som sköt- te jordbruket åt gubben far, råkade ofta ut för sådant här. I Björkefors gamla herrgård, norr om Sunne, är det flera, som sett människor.1) Detaljer om det kan jag inte, men det skulle nog inte skada att höra efter i trakten, för det är flera, som kan inty- ga, att det absolut har visat sig något där. 1) Mycket sannolikt! C.M. B-d.
Trolldom på fågeltjuvar
I Kelleras i Bogen var mor min vallflicka något år i slutet av 1840-talet. Husbonden där hade mycket snaror i skogen. Hans son vittjade ibland med sin mors vet- skap snarorna och sålde fågeln. Gubben höll strängt förhör med husfolket för att få veta, om någon av dem gjort det, men alla nekade. Han gick då till snarorna och plockade opp alla avrivna fjädrar av de stulna fåglarna. Dessa fjädrar stoppade han in i ett borrhål i en vägg och slog sedan in en träplugg i hålet. Sonen blev sjuk och tynade av. Gubben hade trott någon annan om tjuveriet och blev därför nu ånger. Han tog ut träpluggen och petade med kniven fram alla fjädrarna för att göra trolldomen tillbaka. Men det lyckades inte utan pojken dog.
Utan titel
Mattes i Glasnäs var vida bekant för sin trolldom och ett eftersökt sällskap på de resor som bönderna gjorde till Norge. En gång Mattes skulle resa till Fredrikshald och köpa säd tog han med sig ett lass näver, så han ansåg sig skulle få bättre betalt då ett skeppund näver i Sverige värderades lika med en tunna havre. Då Mattes kom till Fredrikshald reste han från den ena köpmannen till den andra. Han blev bjuden dåligt betalt men måste ändock sälja då han skulle ha säd med hem. Då Mattes hade fått sålt nävern och fått betalning, och skulle resa hem igen lyfte han upp armarna, viftade med händerna och sade: ”För väder och vind”, och allt nävern blåste bort.
"God död", m.m.
Sådant som kom ifrån kyrkan skulle vara bra till skydd mot trolldom. Dopvatten har de begagnat till att bota sjukdomar med men sådant har de aldrig kunnat få här för det är ju så långt till kyrkan, så att prästerna kom aldrig hit utan de måste passa på att fara till kyrkan med barnen på vintern när det var slädföre och få dem döpta där. Men då passade nig prästerna på att slå ut dopvattnet, så att inte de skulle få något med av det. Mne kyrkogårdsjord kunde de ju få tag i och det var bra att ha i husena om det skulle bli något skrömt där. När de gick till nattvarden passade en del på och tog oblaten ur mun och tog med sig hem och använde till trolldom. Särskilt vet jag, att de begagnade den till att skjuta igenom för att de skulle få "god död" i bössan så att alla djur, som de sköt på skulle dö med detsamma.
Svartkonst
Ingen hade svartkonstbok i min hemtrakt. Det är då säkert. Det var en trollgubbe på Finnskogen, som skulle ha, talades det om. Det var inga vettiga männi- skor som hade den boken. Jag hörde inte talas om någon som hade gått genom Wit- tenbergsskolan. Mamma talade om mycket sådant där gammalt om troll- dom, men jag har glömt så mycket. Den värsta troll- gubben som fanns i nejderna så var det Mâtes i Glass- näs. Han kunde trolla allt möjligt. De var till honom när de skulle ha reda på en tjuv. Han ha- de en skål med vatten som de fick se i. Han kunde med allt som de bad honom om. Stämma möte med ormar kunde de. Det hade pappa gjort. Men han gjorde inte om det, för det kom så / mycken orm omkring honom, så han fick ta till benen och springa därifrån. Han hade bett att ormen skulle kom- ma och möta honom på en plats. Det var precis på ett timslag. Det var en smed här för länge sedan som kunde stäm- ma blod. När han tittade på såret så blev det krit vitt. Inte bloddroppe kom.