Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Åskan var trollens värsta fiende. Trollen ansågos även här på trakten ha varit fula, gamla och rika. "Rik som ett troll," säger man.
Spädbarn, Barndop.
Förr var de mycket noga med att få barnen döpta så fort som möjligt för de hade mycket besvär med dem innan det blev gjort. De måste vaka över dem och alltid ha elden brinnande. Annars kunde trollen komma och byta bort dem och lägga dit sina egna. Det var när barnen var svaga och kinkiga som de sade att de måtte ha blivit bortbytta. Sedan de hade blivit kristnade hade trollen ingen makt över dem. När de kristnades brukade de få en silverslant i lindorna, för att de skulle bli rika.
häxor och trollkarlar.
Jag vet inte annat om "lövjerske" än det jag läs- te i en katekes, att en skulle bevaras för sådant ont. Finnarna på finnskogen var farliga med att kun- na trolla. Om en inte gav dem tillräckligt när de kom å ville ha något, så fick en se på annat, för då ställde de till med att trolla. Det var många konster de hade. De ställde så att hästen blev halt, så att en inte kom tur fläcken. Så var det nå- gon som kunde trolla, så var det allt finnarna. Med vårt folk var det inte farligt. Det var värst med rädslan för trolldom. "Finnarna på finnskogen", sade en. Om en kom i närheten av trollkarlen, så att en fick slå till honom, så att blogen flög lös, så hade / han inte makt att trolla på en. Om en kunde slå ut en tand, så var det bättre, för sen kunde han inte göra flera konster. Makten var borta. Om en såg att "väre dansa rônt" på något ställe, så skulle en passa sig att en inte kom i det. Det var "häxdans". När det onda skulle ge sig iväg i luften, så fick det "snu" sig fram å skru- va sig fram på det viset. Det som "väre" kom åt tog det med sig i luften. Det skulle vara här uppe i "Karlan" som de sköt ned en påskkäring en kväll. Det var en som inte kun- de låta bli utan han sköt ett skarpt skott i luften. Då damp det en käring ned. Hon hade fått skottet i ena låret. Valles hon tog sig hem, vet jag inte.
Häxor och trollkarlar ]
Om lövjerske har jag läst i en gammal ka- tekes. Men jag vet inte något mer om denna. Det var allt finnarna som hade med sig all denna trolldom som var här. Å det var ingen som kunde trolla riktigt som inte kunde finska. Det gick lättare att trolla på finska än svenska. Trollformlerna skulle läsas på finska, om de skulle bita riktigt. Men Palin i N. Finnskoga så var det en trollkarl härifrån hade fått lära sig trolla av "storsmeden" i Lillherrdal i Härjedalen. Palin var där i två år, innan han hade fått lära nog. Svenskar, som kunde trolla kallade inte finnar, men de hade fått lära sig "finnkônster". Om en fick fatt på hår, blod, kläder el.a. / av den trollkunnige, så skulle han inte kunna göra en något ont. "Värvirvlar" skulle en akta sig för. De hade ont med sig. En skulle spotta i dem, för att en inte skulle få något ont på sig. Häxorna tog andras mjölk med "trollharar". Så kunde de mäta till sig mjölken. De mätte å gjorde några konster med kon, å se'n gick det inte att få mjölk ur henne, för den gick till henne som hade mätt kon. Det var en käring på väst sidan här som satt ute å kärnade. Hon drog till sig smör i "kinna" genom att hon pekade åt tre väderstreck med honom, å så läste hon en formel.
Bergväsen
Förr, när jag var barn, så hörde jag så mycket talas om "bergfolke" som bodde i bergen. De tog både folk å kreatur. Det fanns "bergkor" som "bergtrôlla" hade. Om en fick se en sådan ko å kastade en kniv över henne, så hade inte trollen makt över henne längre. Jag kommer allt ihåg att en skulle vara rädd för att de skul- le komma in å byta till sig små barn. Trollen skul- le ha makt över dem, innan de var döpta. Men om ett troll hade varit framme å tagit ett barn, så skul- le en ta bössan å skjuta ett skott åt alla fyra väderstrecken. Det skulle vara en särskild kväll. Då skulle inte trollet orka behålla barnet. Detsamma om det gått så med ett djur. Det var bäst att skju- ta efter det. Om ett kreatur blev borta, så att en trod- de att trollen hade tagit det, så skulle en ta reda / på vartåt det hade gått. När en fick se fjäten, så skulle en ta å lägga stål i de tre första fjäten, så skulle en ta tre liar å lägga i kors vid ladu- gårdströskeln. När djuret kom, så skulle en passa på och kasta en kniv över det. Se'n fick det inte släppas ut på tre dagar.
Kloka
När jag var barn bodde en gubbe här i en grannstuga, som kunde trolla. De påstod åtminstone det. Gubben hade alltid en lång blå vadmalsrock på sig. En gång så kom de efter honom ifrån ett ställe att han skulle trolla och bota en ko. Han följde med. Två av mina bröder smög sig efter för att få se hur han gjorde. De gick och smygtittade på lagårdsfönst- ret. De såg att gubben gick fram och tillbaka över lagårds- golvet och hörde att han mumlade. Rätt vad det var tog han sig en klunk ur en brännvinsflaska och så åt han på en smörgås. Innan han hade gått till lagården, så hade han bett att få en flaska brännvin och en stor smörgås. En annan gång blev han efterskickad att troll bort en "blodböld" hos ett flickebarn. Då bad han också att få en literflaska med brännvin. Det skulle vara ett kvarter så fick han en smörgås. När han hade fått det så bad / att han skulle få vara ensam inne med barnet. Nå- gon gick och såg på fönstret och han gjorde precis så som när han botade kon. Men han strök över bölden med handen tre gånger och mumlade något. Det sades att han hade fått lära sig trolla av en finn- käring.
Troll
En skulle inte gå till bergen, för där var trol- len. Det var på ett ställe som di hade lagt en li- ten tösunge på ett berg. Hon skulle sitta där å le- ka för sig själv. När di skulle ta in henne, så tyckte di att hon hade blivit så olik sig å kon- stig. En annan dag så satte de henne där igen. Se’n gick di å smög å tittade på henne. Så fick de se, att hon hade fått en stor orm i säll- skap. Då skynda di dit. Men när di kom dit, så var ormen borta. Tösen var inte ett dugg rädd. Det var en ”bortbyting” di hade fått. Så kom det en kärring. Då tala di om detta för henne. Då lärde hon dem att de skulle ta å piska tösen varje kväll, så att hon skrek. Di höll på i flera kvällar. Men en kväll, när de hade piskat henne / så kom det ett troll å tog henne, å så ställ- de han ned deras tös. Innan trollet gick så sa- de det: ”Så stygg har inte jag varit mot din unge som du har varit mot min.” Det var ”trôlla” som tog till sig barn. Men de läm- na ett av sina i stället. - Jag minns inte annat än en hade gamla uttryck om troll. ”Stygg som ett troll”, ”ett riktigt troll ä du”, ”dä ä inte läng- re mellan bergen än att trôlla råkes.
Troll
Det var ”e säterkull” som var ensam i en säter. En kväll kom det troll från bergen, så det blev full ”bua”. Det skulle bli bröllop. De hade spelman med sig å han satte sig på bordet å började att spela. Då tog de till att spel å dans. Så var det ett troll som kom å ville ge kullan en sup. Men hon tog den inte. Nästa dag så gick kullan hem å så fick hon en karl med sig som hade bössa med. När de kom till ”bua”, så tog han en lång stol å satte sig på vid spisen. Så fick elden brinna. Så satte han bössan vid sig. Rätt som det var så kom trollen. Å det blev samma dansen. Spelman satte sig på bordet å de andra dansade. Spelman fick pengar av var å en som dansade . Så kom det en å skulle dansa med kullan. Men då tog spelman [?] fram bössan å sköt spelmannen. ”Detta skänker Jan-Tron”, sade gubben. Trollens spelman hette Tron. ”Uha” – det blev en jämmer. Så tog de spelmannen under var sin arm å drog honom med sig ut. Se’n vart det tyst i den sätern.
Häxor och trollkarlar
Om lövjerske har jag läst i en gammal katekes, Men jag vet inte något mer om denna. Det var allt finnarna som hade med sig all denna trolldom som var här. Å det var ingen som kunde trolla riktigt som inte kunde finska. Det gick lättare att trolla på finska än svenska. Trollformlerna skulle läsas på finska, om de skulle bita riktigt. Men Palin i N. Finnskoga så var det en trollkarl härifrån hade fått lära sig trolla av ”storsmeden” i Lillherrdal i Härjedalen. Palin var där i två år, innan han hade fått lära nog. Svenskar, som kunde trolla, kallades inte finnar, men de hade fått lära sig ”finnkônster”. Om en fick fatt på hår, blad, kläder el. a. av den trollkunnige, så skulle han inte kunna göra en något ont. ”Värvirvlar” skulle en akta sig för. De hade ont med sig. En skulle spotta i dem, för att en inte skulle få något ont på sig. Häxorna tog andras mjölk med ”trollharar”. Så kunde de mäta till sig mjölken. De mätte å gjorde några konster med kon, å se’n gick det inte att få mjölk ur henne, för den gick till henne som hade mätt kon. Det var en käring på västsidan här som satt ute å kärnade. Hon drog till sig smör i ”kinna” genom att hon pekade åt tre väderstreck med --- [?], å så läste han en formel.
Häxor.
År 1733 ransakades en kvinna i Karlanda, som hade trollat på en annan kvinnas kreatur. Den kvin- nan blev dömd till prygel.
Häxor och trollkarlar
Om det var någon som kunde trolla så var det fin- nar. De kunde trolla genom luften. De kunde kasta kni- var i luften, så att kniven träffade den han ville ha död på. När jag var barn fick jag aldrig gå ut när det blåste mycket, för man sade att det var "ont vär" i blåsten. När trollpackan for till Blåkulla så sade hon: "Här upp å här ut fram till Blåkullas port och hem till min stugarknut." Det var gamla käringar som mjölkade andras kor med strumpeband. Men då fick de hjälp av den onde.
Bergväsen
Det var en vallpiga som vallade kreaturen vid en säter. En dag, när hon var ensam i sä- tern, kom det troll till henne. Di kläd- de henne till den grannaste brud. Men innan de kom in, så hade hon tagit huvudduken och bundit om halsen på hunden och skic- kat hem honom. När han kom hem med klä- der om halsen, så ana di oråd. Husbonden skyndade att sadla hästen och red till sä- tern. När han kom dit, så kastade han en yxa genom dörren, så att hon for över vallpigan. Då blev trollen rädda och ryckte av henne allt guld och fint, som de ha- de klätt på henne. Men kronan, som de hade satt på huvudet hennes, hann de / inte att få med sig. Den tog husbonden och trollen hade inte makt med den, för yxan hade stått vid henne. Den kronan bar han till kyrkan. Det skall vara den grannaste krona som finnes. - Efter den dagen blev vallpigan som vilsen. Det blev ingen ordning på henne. Hon skulle åt skogen, för där hade hon sin käraste.
Odens jakt
Det var på torsdagsnätterna som "Oden" var ute och jagade. Han skulle ta trollen då. Men mor- mors mor hade hört hundar. De for som pilar i luften. Det var på kvällen.