Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gasten
Det blev ”gast” av alla som blev mördade. Om det var stora eller små, så blev det gast av dem. Gasten grät ett i allt och fick aldrig ro. Det fanns gastar i bäckar, och i älven hördes gasten ibland.
Myling
Mordat barn, som spökar, kallas för "gast". (Se vidare uppteckning härom under rubr 'gastar'. Uppt. anm.)
Myling
Om det var ett barn som inte fick ro å lig- ga still, där det grävts ned, utan skrek, så kal- lades det att det var en "gast".
Gasten
"Gasten" skrek så "utäckt". På Hogerudsberg var det en "gast". Där stod en stuga å ett folk bodde i den. "Gasten" kom om nätterna å ville ta "ongane", så de fick sätta trälämmar för fönstren, som sköts utför om kvällarna. Fick han höra barn, så kom han. Det var som barnskrik, när han skrek. Han skulle vara som en fågel, men de trodde inte att det var något verkligt djur.
Gasten
"Gasten" hade de mycket för sig att det skulle vara en slags farlig fågel. När den flög över huvudet på en männi- ska, så skulle han bli sjuk. Blev han inte sjuk strax så gick han vilse.
Gasten
"Gasten" var jag i följe med ända från Norge och långt inåt Bogen en kväll. Vi skulle till Kristiania med en ko å jag var med på vägen ett stycke. Det blev kvällen. "Gasten börja å hoje. Jag härmade efter honom. Då kom han å strök jämt om huvudet på mig. Han kom "kav" på mig den ena gången efter den andra. Jag kunde inte fortsätta hem utan måtte gå in i en stuga å nattligga, för att han inte skulle göra mig konstig. Gasten "hojer" emot regn.
Gasten
Om en stötte ihop med "gasten", så blev en sjuk. Det var ett spöke eller ande, som en kom ihop med då och det tålde en inte. Fick en höra "gasten", så skulle en nämna Guds namn, så var han inte farlig för en. Fick en se den, så skulle en vara modig och fråga, vad han ville. Då fick en veta var han låg. Det var ett barn som fötts och blivit dödat och gömt. Men fick en reda på det, så blev det bra. Men det skulle inte få ro förrän dess tid hade varit ute.
gasten.
”Gasten” for i luften. Det skulle vara en stor, svart fågel med stora vingar. Det skulle inte vara någon riktig fågel. Om man härmade efter honom blev man sjuk. Det hette att en blev ”gastkramad.”
Gastar
Gasten var ett ont väsen. När han rörde sig, så var det som när en knocklar ihop ett fårskinn. Om en kom i närheten av ho- nom, så kunde en bli gastkramad. En blev så sjuk, så en visste inte till sig.
Gastar.
När jag var barn hörde jag allt att det var tal om "gasten". Om den ### så skulle det bli styggt väder. Det skulle vara en konstig fågel, som en sällan fick se.
Gasten
Sjön Visten har många vikar men det var sär- skilt en vik (Bonserudsviken) som hade ### med sig och som talades om. I min svärmors ungdom skul- le det skrika så hemskt där mörka höstnätter. I den viken dränkte en piga barnet sitt i en bytta. Sedan dess ropade barnet: "Långt till botten, byttan för trång; om jag hade min mor här, så skulle jag hacka henne så små som ko-o-o-l." Detta kal- lade de gamla för "gast". "Gasten" hade de också hört i Brattbergen, men jag mins inte vad den "gasten" sade.
Gastar
"Gasten skrek som ett barn. Om en härmade efter honom så slog han ned på en, å det var inte bra för han skulle vara så farlig. Det skulle vara som eld i honom. Men det styggaste var att han skrek så."
Pesten
"Gasten" skulle vara som ett stort knyte. Han höll sig i luften. På natten var han farlig. Kom någon i närheten av honom, blev han sjuk. Det blev liksom frysning och huvudvärk.