Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Människor, djur, redskap förtrollas.
En karl, som friat till en flicka men blivit tillbakavisad, lät hästen, med vilken brudparet for hem från vigseln, hoppa och stegra sig, så att man icke kunde komma förbi den försmåddes hem. Genom att slå eld omintetgjorde man denna trolldom.
Trolldom
Att det finns de som kan trolla. Det är så säkert som helst. Det finns två slag utav trolldom. Det är en grövre sort som satan har hand om och på det viset kan man inte trolla om man inte försvär sig till honom. Men det är mest bara till ont, som den trolldomen begagnas, men de som har lärt sig den och försvurit sig åt satan de har ingenting ont utav det för de blir förhärdade. Men så finns det en slags trolldom som sker med Guds hjälp och den är ingen synd. Jag har fått lära mig en hel hop trolldom men jag har aldrig brytt mig om att använda den. Men far min kunde trolla och han lärde mig en del och svärfar min han var den värsta trollgubbe som fanns. Käringen som jag hade hon kunde också trolla trodde de men det tror inte jag fast nog fick jag på tafsen utav folk många gånger när de trodde att hon hade varit framme. Och hon sa allt till mig med att hon begrep sig på det. Men det tror jag inget på fast nog var den en gubbe i Tömte som de kallade Falken och han var tocken så han kunde inte säga ja hur gärna han än ville utan han sa nej istället. Det visste allt käringa mi om men en gång skulle hon låna en pråm utav en. ”Får jag låna pråmen”, sa hon. ”Nej”, sa han. ”Jag vet att I menar ja”, sa hon, ”men I ska sägat också”. ”Nej”, sa han. Då sa hon att han skulle få så han mindes och strax efter blev han sjuk och han låg länge. De sa att det var käringa mi som hade skulden och de ville att jag skulle tala vid henne så att hon gjordet tillbaka men jag sa att jag vill inte lägga mig i det där. Men till sist blev de för envetna på mig så jag talade vid henne och sa till henne att om hon kunne så skulle hon gara´t tillbaks. ”Nej det kan jag inte, men när året är ute så blir han bra”, sa hon. Men jag tror just inte att hon hade någon vidare makt utan det var bara sånt hon pratade. Fast nog hjälpte hon mig en gång när jag hade blivit skämd av onda ögon. För se en del folk har det så att allt vad de ser på det blir skömt. Jag satt och åt middag en gång när det kom in en gubbe ifrån Halla. Han satt sig vid dörren och han ”glömma” (glodde) och han ”glömm” och ingenting sa han och ingenting sa jag heller. Men när han gick så kände jag mig allt så konstig så jag begrep att jag hade blivit skämd men käring ami gjorde´t allt tillbaka. De som hade onda ögon de kunde skämma allt vad de såg på men jag tror inte att det var farligt om inte de hade en tanke med på att det skulle bli skömt. Men det var allt mycket som de kallade trolldom som inte var så konstigt heller. En gång var jag i sällskap med två fryksdalingar på hemväg. Vi hade varit på skogsarbete öst i Dalarna och skulle gå hem över skogen ifrån Äppelbo. Det fanns ingen landsväg där utan vi fick gå över skogen och där var det ett ställe här och ett där. Då fick vi se en hel hop kor och de var så mjölkstinna så att mjölken rann ur spenarna på dem och vi sa till varandra att de där hade nog varit borta länge för då brukar de bli så. Strax efteråt så kom vi till en gård och där skulle vi gå in och få oss mat, men det var bara käringa hemma. ”Men ä I ensam mor”, sa vi. ”Ja”, sa hon ”alla käran är åt skogen och ser efter korna för de har varit borta i flera dagar”. Då var det en av fryksdalingarna, han var lite mer kvicktänkt än jag så han sa: ”men du som kan trolla du kan väl skaffa hem korna”? Då blev det liv i käringa. ”Kan han trolla hem dem”, sa hon. ”Ja”, sa jag ”så pass kan jag nog så om ni går och tar fram brännvin och mat så skall jag ta och hjälpa er”, för jag begrep ju att det var hennes kor som vi hade sett strax förut. Käringa satte fram mat och brännvin och då sa jag till henne att jag skulle gå ut och trolla hem korna bara hon drog till för fönstren och höll sig inne under tiden. Och så gick jag ut och ställde mig och medan jag var ute så kom korna förstås och då gick jag in och sa till henne att hon skulle gå ut och se om det inte var de rätta. Det var det och hon gav sig levande över vad jag var styv att trolla. Hon ville betala mig men jag ville inte ha något utan hon gjorde kalas för oss istället.
Svartkonst
Jan Bo skulle ha svartkonstbok. Ingen annan än han fick läsa i den. Så var det en gubbe i Östmark som skulle ha. Kvicksilver användes som skyddsmedel. Sådant bonades in i trösklar el. föremål som en ville ha bevarade mot troll- dom. Om en hade kvicksilver på sig så kunde inte var- ken "skogsråa" eller annat ont rå på en. Om en tog ett dött djur å grävde ned på en annans mark så blev en av med oturen i ladugården. Om tösen stack sig litet i ett finger å droppade tre blod- droppar i ett brännvinsglas å gav den hon ville ha till fästman, så kunde han inte komma från henne.
Veckodagarna
Torsdagskvällarna var farliga kvällar. Då kunde en möta spöken å allt ont. De kvällarna utfördes troll- dom å allt sattyg. Gick en till en korsväg en torsdagskväll så kunde en möta själve den onde där. På torsdagskväl- larna var "kockelkäringarna" till kyrkan å skrapade "erg" av kyrkklockorna. Torsdag och fredag var ingen bra dag å inte måndag heller. Å den 13 i månaden skul- le en akta sig för att företa sig något särskilt, - In- te klippa naglar på söndag. Då fick den onde makt över en. Onsdag och lördag var särskilt bra dagar.
Straff för djurplågeri.
Patron Anders Henriksson i Spettungen i Lekvattnet hade en svåger, som hette Olle. Denne ville just ej göra annat än springa i skogen och ställa med sina snaror och giller. Han fick en sådan sjukdom, att det kom över honom "skakrier" (skakningsanfall). Han bar sig då åt likt en fågel, som strypes. Jag var där en gång, då en sådan skakri kom på, och jag tyckte, och jag tyckte, att det var så "öskligt" (hemskt), att jag sprang ut. Folket trodde, att det var straff för att han pinat fåglarna, och det sades, att en dr Kumlien i Torsby ej kunnat förklara sjukdomen utan yttrat: "Om det finnes trolldom, så är detta trolldom".
Smörkärning och skydd mot trolldom därvid
För att inte smöret skulle bli förtrollat så gjorde de kärnkäppen utav flygrönn. Det kallade de sådan rönn som växer på andras träd eller uppe på höga stenar. Den skyddade alltid emot trolldom. Om de hade någon avbruten stålspets så slog de den i nedre ändan på kärnkäppen. Sådant stål kallade de för ångerstål. När de hade fått smöret iordning, så gjorde de ett kors i varje bit med sleven. När de hade kärnat så skulle alla som var inne ha ”klingås”. Då bredde de tjockt med smör på en brödbit med sleven och så gjorde de ett kors i var sådan smörgås. Kom det någon främmande in under tiden så skulle han ha klingås med kors i han också.
Mjölk, mjölkning och skydd mot förgörning därvid
Om en tog mjölkflaskan och gick bort och ville ha mjölk på något ställe så stod det aldrig till att få det förrän de hade lagt några saltkorn i botten på flaskan. Det skulle väl också vara ett skydd mot trolldom kan jag tro för de var rädda att en främmande kunde trolla. När en ko hade kalvat så lade de stål i mjölken från henne första gången. Och när de bar in den mjölken så hade de spannen väl övertäckt för att inte någon främmande skulle få se den. Annars täckte de aldrig över mjölken. De brukade alltid ha tjärkors inne i ladugårdarna också i synnerhet på insidan utav dörrarna.
Husdjur m.m.
Uppgifter efter fadern: En hästsko skulle sitta över stalldörren för att en skulle ha 'lycka' med hästarna. Att slå sönder en spegel betyder sju års olyckor. 13 är olyckstal och 3 lyckotal. Rödhåriga personer är 'ilistiga'. Om någon förbannade en en åker, så blev åkern skämd så att det inte växte nå- got på den. Att berömma djuret var detsamma som att skämma det. Djuret blev sjukt eller kom ut för olycka. Kunde man säga något så att den personen blev ond, så hade berömelsen ingen värkan. Avklippt hår skulle brännas. Kastades det ut, blev man sjuk. Avklippta naglar skulle i elden. Kom de ut kunde 'trôllkäringar å häxer' få fatt på dem å begagna dem till troll- dom.
Skogsrå
Skogråa såg ut som en ung och skön kvinna och hon brukade ljusa manfolk, så att de inte kunde göra annat än följa efter henne, och för det mesta hade de inte en aning om att det var skogråa, och de brukade inte ha en tanke på att gå någon annan stans utan följde efter henne hur långt som hälst. Men om de för- stod, att det var skogråa, så skulle det gå bra att komma rätt igen om de läste Fader vår bakfram. Det sättet hade de förresten mot trolldom utav flera olika slag. Det dugde inte att börja med amen och sedan ta orden i ordning bakifrån, utan de måste ta varje ord baklänges också, så att de fick säga "nema" först och sedan fortsätta på det viset.
Svartkonst
Här på skogarna hade folk tro på troll- dom. Di trodd varandra om sådant. Det var många gånger det blev elakt genom sådant. Nu för tiden är det ingen tro på sådant, för nu skrattar en åt att de kunde vara så dumma. Jag mins, att mor kom ut om midsommarnat- ten å fick se en käring som gick å drog ett vitt skynke på gräset där vi skulle slå. Mor trodde sig inte att skrika på käringen. När far kom upp så var käringen borta. Men de gjor- de så för varandra för att de skulle stäl- la till ont å ta till sig lyckan. Inte trodde jag att det gjorde något att käringen drog skyn- ket, men mor å far påstod att hon hade tagit mjölken från dem.
Djur
Att "stämme" varg och blod var en särskild trolldom som inte andra än finngubbar och finnkäringar kunde med. Mor talade om hur vargen kom bort. Det var en norsk som hette Krösseten som "ställde bort" vargarna. Han bodde i Krössete i Norge. Han gjorde en varggrop och fångade tre vargar. Den första flådde han, den andra stack han ut ögonen på och den tred- je satt han en bjälla på. Så släppte han alla tre levande. "Nu skall det bli slut med vargen", sade han och vargarna flydde bort ur skogarna. Vargen med bjäl- lan släpptes på natten. På morgonen var han i Trond- heim. Det var cirka 40 mil.
Kloka
Anders i Valleberg hade svartkonstbok, så han kunde trolla. Di hade byggt en stuga på Vallebergsskogen. Så tände di eld vid stugan. Men Anders sprang runt kashogge och elden gick inte en bit längre än han ville. Stugan var svart av rök, men inte en gnista tog i henne. Pastor Hedrin tog svartkonstboken från honom. "Den boka gör du inte nô mä", sa prästen. And. var såpass att han tog piga från Vallberg. till Tröneviken högsta natten. Hon hade inte mer än linnet på sig. Och han gjorde henne med barn. När han spände på och trolla och skul- le ha henne, så var hon tvungen att ge sig iväg på natten. Det var trolldom jämt i Valleberg.
Skydd mot trolldom och verktyg att trolla med.
Förr i världen buro en del gubbar alltid en kvistfri pinne av rönn till skydd mot trolldom. En gubbe, "Hagtäppen", som bodde på Näs i Åsteby i Vitsand och som dog 1929, bar en sådan. Han hade också en käpp, som han slagit ihjäl en orm med. Med den käppen trodde han sig kunna uträtta nästan vad som helst, t.ex. ställa till ovänskap mellan gifta par. Han försökte det med sin son och dennes hustru. De blevo också ovänner och flyttade isär. Innan Hagtäppen företog något viktigt, gick han tre gånger kring en sten.