Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Förr bodde det ett troll i Gallås. Det låg en stuga under berget. När de grälade om något där så kom trollen och tog det. Där gick både mjöl och mjölk till trollen. På det stället blev en dag en tös borta. Modern förstod att det var trollen som tagit henne. Därför gick hon till berget med några böcker som tösen fick att läsa ur. Detta tyckte inte trollen om och därför så släppte de henne.
Häxor och trollkarlar
Det var på ett ställ de hade skräddare i huset. Han blev bestulen på pengar. Han gick till trollkarlen Palin i N. Finnskoga å bad att han skulle ta reda på vem som hade stulit dem. Han hade en sup med. Då var det son till henne som han var hos som hade tagit dem. Palin trollade å han gjorde många tokite, för ibland så trollade han på fel person. Han kunde sätta ned folk i vatten å han kunde skjuta folk å få dem att dö, om han tog å gjorde en figur av näver å sköt på. Palin hade krusigt hår som en marväxt buske. Han brukade ha en gammal slokhatt på huvudet. Håret var så hopflättat så han var inte go te å kam det. Finnarna var svår att kun troll. Men det var många andra som fick lära sig. Det var troll som kom i virvelvär. De dansade fram, å det var inte nådigt att komma in i en sådan. En kunde bli av med förståndet, eller en fick följa med upp i luften. Trollkäringarna hade en hare som de skickade att han skulle ta andras mjölk.
Troll
Det var en bonde från Ölme, som skulle fara till julottekyrkan, men han kom inte längre än på skogen mellan Kristinehamn och 'Ohne, förrän han mötte ett troll. Han såg, att de satt vid dikeskanten och kalasade. När han kom mitt för, så kom trollet fram och räckte honom en bägare och bad att han skulle dricka "julabuska". Han tog bägaren och gjorde som han skulle dricka. Men så slängde han ut det som var i bägaren, så att det kom litet på hästen. När han korn att se efter, så var håret av och det hade frätet på skinnet, så starkt var det. När han hade kastat ut det som var i bägaren, så red han så fort han kunde och tog bägaren med sig. Det tyckte inte trollen om, utan de satte efter honom, och det var nära på att de skulle hinna honom, men då fick han höra att det skrek: "Rid inte vägen den breda, utan över åkern den tvära!" Då satte han rakt över åkern. När trollen såg det, så var de inte god att följa med, utan de fick springa längs efter. När de hade kommit till andra sidan åkern, så hade bonden hunnit fram,, till kyrkan. Och till kyrkan trodde de sig inte fram. När han for tillbaka, så var det dagen, och då var inte trollen framme, utan han fick ha bägaren i fred. Detta talade mormor min om som de hade talat om det för henne.
troll.
"Trôlla" feck en allt vara rädd för var en gick, för de kunde vara över allt. Men det var värst i den stora skogen. "Trolla" kom å bytte bort "ongane". "Trôlla" ville ta folk. Far till min mormor hade varit ute för troll. De skrek på honom. Men han kunde köra från dem. För han tog kniven å kastade tvärs över vägen, å då orkade de inte komma över. De skrek inte som folk, utan de var "hesa" i rösten.
Troll
I Åsberget skulle det vara fullt med "troll". Mor var så rädd att gå till det berget för hon hade hört så mycket talas om. Hon var tvungen att gå upp på berget och leta efter fåren en gång, men det var omöj- ligt att hon kunde få fatt på dem. Hon hörde bjäl- lan alldeles inpå sig, men fåren fick hon inte se. Många får blev borta där. De blev "bärgtäjne". Före hennes tid så hade trollen varit framme ibland. De vallade sina kor nedanför berget. Trollen hade kom- mit till stugorna i Ås och lånat smörkärnan. Det mindes mor att gamla talat om. Ibland så hade trollen varit åt kreaturen, så att de inte kom hem. De hade blivit vilsna. Än i dag, om ett djur råkar att stanna efter i berget, kan man få höra sägas: "Mener det blir som i gammeldagstid att trôlla är framme."
Troll.
"Jungby horn och pipa" fick en allt höra talas om många gånger när en var mindre, för folk trodde att det var alldeles sanning med den historien. Jag hörde den så, att det skulle vara vid ett slott, som detta hände. Trollen hade kalas om julnatten. Det skulle vara i en smedja inte långt från slottet. Frun på slottet hade fått höra talas om det, men hn ville inte tro det utan skickade en av sina tjänare att se efter. Han satte sig på en häst och red till smedjan. När han kom dit så var det fullt med troll och de kom runt omkr. honom och tittade. Så kom han intill dörren, och då kom det ett troll med ett horn och räckte åt ho- nom och bad att han skulle dricka, så kom ett troll med en pipa som han skulle blåsa i. Men han drack inte utan slog ut det som var i hornet. Det
Kloka
Inga i Högberg var "trollkäring". Folk trodde på hennes konster och gick till henne. De som hon var vänner med hjälpte hon, men ovännerna fick av hennes trolldom. Hon trollade på en lagård så att alla korna höll på att dö. Men då gick husbonden till käringen och god- talade med henne, och då blev det bra. När korna hade fått vasst i sig, så var de efter henne, och hon "mätte ut" det vassa. En gång så trollade hon på en annan käring här så att hon fick gå och tugga på halm i all sin tid.
Häxor och trollkarlar
De som bodde ner i Dalen trodde att finnarna kunde mer än andra. De tyckte att finnarna var hemska. Men finnarna höll före att de kunde trolla ner i Dalen också. Finnarna avskyddes för sin trolldom. Om en vände baken till trollgubben och bad att han kunde kyssa en där, så kunde han inte trolla på en. Det var häxor som kom i virvelvinden. När häxan skulle ta smör och grädde från andra, så tog hon kärnan med sig och gick till en korsväg och satte sig.
Svartkonst
Det var en i Kärnberg som hade en urholkad björk- knota, å i den så hade han en dödskalle, en björn- tand å en björnklo. Detta hade han till hjälp när han trollade. Men hur han bar sig åt, vet jag inte.
Troll
"Troll" var sådana osynliga som fanns i skogarna å bergen. "Trôlla" i skogen, "trôlla" i bergen. "Bergfôlk" var troll det också.
troll
Man trodde att det fanns troll vid myrarna i skogen. Ty vid myrarna hade de gamla varit med om många underli- ga saker. De hade sett koskockar, som voro helt främmande, och som försvunno när man stått och tittat på dem en stund. Min mor såg ett troll som sprang motsols omkr. en skogsmyr. När hon stått och sett en stund, så försvann både myren och trollet och hon befann sig i ett "fälle" (där man huggit ned skogen).
Bortbytingen
Sådana barn som var konstiga på något vis kallades för bortbytingar. Det var sådana som var idioter från fö- delsen. Men folk ville inte tro det utan det blev att det var en bortbyting. De onda väsendena som en inte kunde se, var framme och gav bort av sina egna barn och tog riktiga barn istället. Bortbytingen var glupsk i föa. Det var farligt för att han skulle äta en ur husa. Trolla va vådlie te å äte. Och det var ungen tå troll som en fick.
underbyggare .I.
"Tomtegôbben" bodde under jorden. Så fanns det ett slag di kalla för "älver"/älvor/. Jättar och troll bodde i bergen. Benämningen "vätte" finns inte på denna trakt. De underjordiska kallades för "unnerjordiska, osynlie, di osynlie, di små, småfôlke, berg- duse, jätte/. Benämningen vitter eller vetter förekommer heller inte. Jätten, trollen, de underjordiska etc hade "ham- nat" där eller där, el de bodde där eller där. Den vanligast brukade benämningen: "di osynlie."