Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomtegubber ska dä ha varit vid Lenungshammar här i min tid. En hästhandlare mötte en tomte vid Dammen där, han hade köpt en ny häst, blårosete. Den tyckte tomten om, så han skulle hälsa. Tomtarna tyckte inte om alla hästar i stallen. Det var tomtar vid kvarnen i Lenungshammar. De stängde kvar- nen ibland för min svärfar där. En gång stod tomten där och höll i hjulet.
Tomtar
Morfar var i skogen och kolade. Då skrek tôssen namnet på honom, när det blev fel på milan om natten. Hans far hade varit ute för tomtenissar, så han miste ena ögat. Han fick se en liten tass, som höll på och skulle igenom ett grindhål. Det ville inte gå. "Va går det för dig, du lille enögen", sa gubben. I detsamma så svartnade det för ena ögat. Han såg inte Guds dag mer med det.
Tomtar
Tass fanns det här i Dusserud. Det var små rö gôbber. De höll sig i fjusen och i uthusen. Det var så noga att det skulle vara tyst om kvällarna, medan de fanns. Något värre vet jag inte om dem än att farfar såg en hel svärm nere på isen en gång. De hade liksom lek för sig där. Han tyckte att de sprang som i en ring. Det var många som fått sjukdom av tôss. Det var farligt att få tôssbet. Somliga blev nästan konstiga till humöret efteråt.
Tomtar
Mormor hade sett tomtegôbber, men hon hade aldrig haft ont av dem. Hon talade om, att farfar hennes hade legat i höladan och skulle sova middag. När han vakna, så låg han i ladugården, och då stod det fullt med tomtegöbber kring honom. De hade så roligt. Men när han började att röra på sig, blev de borta allihop.
Tomtar
Min mor mötte en liten grå gubbe alldeles intill ladugården en kväll. "Gu da, du lelle fante", sa hon. Sen på kvällen höll hon inte på att få mjölka korna. De hoppade fram och tillbaka i båset. Man skulle inte säga något till sådana och inte tala om dem. Om man satt och talade om "nissarne" på kvällen och nämnde dem i namn, så fick en inte vila på natten, för de kastade då fram allt som var vägglöst på golvet.
Tomtar
Ja tjäna som ong när en gammel gôbbe i Bråten här i Grums. Han va underli på månge vis. Å dä ja fäste mej mest ve va, att han va så ryschlit noga mä att vi inte skulle gôre nô om kvällera, ätter dä sola gått ner. Han påstog att en inte skulle få fre på natta då. En kväll tog ja emellerti te å kärne smör. Men senna på natta vakna ja, å I kan aldri tro va dä kärna. Å dä höll på te fram på môrasija. Ätter den dan ga ja den gamle rätt.
Tomtar
I Ulverud här i sockna hade min man en farfar. Å denne hade en bror, som hade vôre te stalle på kvällen. När han kom te å lyse i krôbba, så hetta han ett par små rö vanter där. Han tog dom mä sej in. Men då sa den gamle farfarn bestämt ifrå, att han genast skulle gå å lägge dom på samme ställe, där di låg. Dä gjorde han. På môran va di allt borte. Dä geck inte an å noge (vidröra) di persedlera, som hörde tômtegubbera te, för då kunne dä bli sjukdom änne annan otur.
Tomtar
Det var på ett ställe, de satt och åt kvällan. Då korn det en liten gubbe in genom dörren och ställde sig innanför tröskeln. Han bad att han skulle få tala med husmor. Han bad henne, att hon skulle följa med honom. Det gjorde hon. Han gick under stallet och där hade han rum. Där låg det en liten käring som skulle få barn. Husmor fick stanna och bli barnmorska. När hon hade fått barnet, så tog den lille gubben och badade det. Sen följde han husmor hem igen.
Tomtar.
snälla och nyttiga att ha och göra med, om man var snäll emot dem och inte retade dem. Hästarna tyckte de om och höll gärna till i stallet, men de tyckte inte om ombyte på hästar, utan det kunde rent av handa att de som hade bytt hästar, måste byta dem till sej igen för att tomtarna inte tyckte om dem utan slog dem och hanterade dem så att de inte fick någon fred, utan de stod där alldeles svetta och uttröttade på morgonen, fastän de inte var sjuka på något vis. Men om de tyckte om hästarna så pysslade de om dem och ryktade dem, så att de var fina alltid, och det kunde till och med hända att de flätade manen på dem, som de tyckte särskilt mycket om.
Tomtar
De trodde att om man hade råkat bygga hus över där tomte- gubbarna bodde, så skulle det bli "kvällvarnt" där så att det "gick efter" om man gjorde något bullersamt arbete sedan solen hade gått ner. I Hån där skulle de ha sågat för länge och därför gick sågen där hela natten. I Kvarnen vid Skarped har de påstått, att de har sett tomtegubbar, de som har legat där på natten och väntat på att få mala.
Tomtar
Mi mor sa att dä va tomtgubbar förr. Där hon var uppfödd såg de tomt- gubbar i ladan när de tröska, de var som små barn med små huvuden. De ställde ut mat i lagårdarna åt tomtarna, å den kom allt bort.
Tomtar
Det var på ett ställe som de hade en tomte i lagår'n. Han var så illa trasig, och då gav de honom nya kläder. Men sen blev han för fin att göra nå't.
Tomtar
Ost och smörgås och kanske nån sup också stod på bordet under julnatten åt tomtarna. Å ja ha allt hört att somliga satte ut gröt åt dem också.