Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
I Tortorp bodde troll förr. När de bakat, kom trollen dit och skulle steka. Så kom där en man dit och hade en björn med sig. Så sa de till honom, att han inte kunde få bo där, för det kom troll om natten, men det var han inte rädd för, sa han. Frampå natten kom trolltyg dit och stekte korv. Björnen låg där på golvet. Så slängde trollen en varm korvbit till honom, och björnen brände sig på den och blev rasande och gjorde rent hus. En annan gång kom trollen igen och frågade, om de hade den store kissekatten kvar: "Ja, nu har vi två", sa käringen, och så blev det slut med trollens besök där.
Troll ?
Sör i Ivarsbyn kom en gumma ur "fjuset" en kväll. I detsamma som hon skulle gå ut, så kom det en get å en bock i mötes med henne. Hon smekte bocken över ryggen med handen, så gick de in till de andra getter- na. På morgonen när hon gick å skulle släppa ut getterna, så hörde hon någon som skrek från sko- gen: "Släpp ut geta, men bocken, som du slecka på kan du ha." Geten försvann, men bocken stannade kvar när de andra getterna.
Troll
'Trôlla' bodde i skogen å i bergen. 'Akte däj i sko- gen så inte trôlla kommer å tar däj' brukade de gam- le å säga. Det var på kvällen som de voro farliga. De skulle vara så 'stygga'. Jag tror inte att de brydde sig om andra än barn. Men det var så farligt, om barnen kom ut efter solnedgången.
Troll
Det var ett kvinnfolk som hade en liten "guttonge". En gång så hittade hon guttongen långt ned på en åker, å när de fick tag i honom, så "tôtre" hon (kunde inte ta- la som förr). Det var "tôssen", som hade tagit henne. Det var på vår åker, de fann henne. De trodde att "tôssen" hade bytt bort barnet för det var inte likt sig.
Troll
Mor talade om att en hustru hade fått ett så märkvärdigt barn. Det hade ett huvud så stort å ben så smala som spetor. Det var en "bortbyting". När barnet blev litet äldre, så fick det blå näsa å stora öron. En dag kom en gumma in på stäl- let, å då bad de henne att hon skulle se på barnet. Hon sade då, att det var en bortbyting. "Men nu skall du piska barnet var torsdagskväll får du se", sa gumman. Modern gjorde som gum- man sagt. Tredje torsdagskvällen som modern piskade barnet kom en ful trollkvinna å kastade ett barn i vaggan. "Där har du. Jag var inte så elak mitt ditt barn som du var mot mitt"
Troll
Markus i Hagens käring hade fått ett barn. En kväll satt hon vid spisen å värmde den lille. Rätt som hon satt där, så kom en stor svart hund ner från skorstenen. Käringen begrep att hon icke skulle ta tag i hunden. För då hade barnet blivit "bortbyting".
Troll
Om ”bortbyting” hörde jag talas om att en sådan aldrig kunde bli vid sina sinnen. Han blev alltid un- derlig. Inte blev han fullt som en människa heller. Han fick stort huvud, långa armar, stora naglar å en stor buk. Det gick inte att mätta en sådan. Det skulle vara ”trôllfolk” som kom med sådana. ”Ongen” var grimig å ville inte tysta sig. Inte kunde han lära sig tala ordentligt.
Troll
Det kom ett ”bergtroll” ned till en stuga bad att få låna dricka. ”Jag vet inte det,” svarade husmodern. ”Jo du har bryggt så du har dricka,” svarade ”bergtrôllet”. Han fick låna. Å när det led mot julen så kom de å beta- lade met ett stort fat dricka. – De hade kor, get- ter å hundar. De vallade sin boskap om nätterna. Det var en dräng som blev ”berg togen”. Han var borta i många år. Han hade gått för att leta efter hästar. Så var en annan ute å letade efter kor å fick se drängen å kände igen honom. Han kastade kniven över drängen å då blev han som förut. Han hade haft det bra, sade han.
Troll
En gubbe på östen re över Fjällgärdet under det höga bärget där, då han skulle till kyrkan Julottan, då kom där en barjett ut ur bärjet och bjö på en besk ur en silverbägare, gubben tog besken å slängden över huve på sig och vände hästen tvärt och red hem, barjetten satte ätter, da skrek dä i bärje hemma hos honom "ri tvärtegs " ri tvärtegs" när han jorde dä hinna barjetten inte upp honom, när han kom hem fick han se att håret var borta på en flack på hästerygen där han hade hâlt besken. Silverbägaren tog han med hem och skänkte den till kyrkan
Troll
Di sa att det var "trôll" i fjälla. Di som kom långt in i fjällen tog sig aldrig tillbaka. Trollen tog dem. Farmor talade allt om slikt, men jag minns inte annat än att vi barn var så räd- da för att "trôlla" skulle komma å ta oss. Så snart det skymde på kvällen, så gick vi allt in. Minns hon tala om att di var grå. -Di hade så fint in- ne i berget. Di bodde i bergen. Di tog småbarn. Men om en kasta ut tre eldkol om kvällen, så skulle di inte ha makt. Då skulle en stå innan- för tröskeln och kasta kolen. En skulle inte tala om dem om kvällen. Di bruka säga: "När en taler om spöke då ä dä i fôrsta".
Troll
Vid Älgklinten finns en myr som heter Älgmyren. Där gick en gubb och slog. Han var ensam så han måste både slå och räfsa. När han kom att titta uppåt berget, så fick han se ett "troll". Hon satt högst upp. Det hade långt hår, tjock och stygg och klum- pig. "Har du sett nöta mine, Stomp-Mattes" skrek trollet. "Nej", svarade han, "jag har inte vaktat getterna åt dig". Så vart gubben rädd å kutt hem. Han höll på att inte komma fram för getter. Det var fullt vart han såg. "Troll", skrek Mattes, när han kom in. "Ja, hon kommer åt dig Mattes", skrek de andra i stu- gan. Så kom det ett styggt troll från skogen. Rätt som det var så skak stugan. Hônt / var det? frågade pigan. Då slutade gubben att tala. Han skulle inte ha talat om trollet förrän dagen därpå, när han hade sovit på det. Men han bad, att hon skull res till det släkte som hon hörde till i tre heliga namn. Det var en smedkäring som tog pärtkor- gen på ryggen och skulle gå till Lekdalen och skära gräs åt kreaturen. Medan hon höll på att skära gräs där, så fick hon se en otäckt stygg käring. Hon satt på Korp- skäret. "Utäcke, utäcke, sätt däj på backen", skrek bergkäringen. Smedkäringen trodde sig inte att gå till Djupdalen mer och skära gräs. I Djupdalen var det olika väsen. Det gick stora skockar där med "bergkor" ibland. Bergfolk satt på berget och vak- tade. På Bakåssätra. Det var i solinga på morgonen, så hade Per-Osch-Kari satt fram mat på bordet. Då kom det en / stygg käring och satte sig vid bordet och åt. Hon satt och tugg. "Sôggel, sôggel" skrek hon. När hon var mätt, så för- svann hon. Säterkullan gick till bordet och såg efter om det var något ätet av maten. Det var det inte. – Käringen hade grön kjol på sig. – En gång, det var vid midsom- mar, så skull Per-och-Kari ut och still i fuges. Jämt som hon kom ut om dörren så kom det tre eldkulor och dansade för- bi henne på backen. Trôlla hade brått, så de hade gjort sig till eldkulor. Norr om Kåltorp var en kolkoja. Vid 12- tiden på natten skulle kolaren gå in och vila sig. Då fick han se en bergkäring som satt uppe på kojtaket och åt. En annan gång i kvällningen kom det en tjock, tjock käring. Hon gick som om hon var hälf- ten ned i jorden. Hon hade en blå get och ledde. När hon kom ner i dalen, så / lock hon så grovt. Hon hade kretter ner i dalen. I Kåltorp fick de en ko för- därvad den dagen. Kon blev betäckt den da- gen. Och det fanns inte oxe i den trak- ten. Det var "bergtjuren" som hade betäckt kon. Kon var alldeles tokig den dagen. De höll på att inte kunna berga sig med hen- ne. De trodde sig inte att ha kon längre än till hösten. Då slakta de henne. Di tyckte att det var styggt att hon varit i lag med "bergtjuren".
Troll
Källmo är en gård söder ut här i socknen. En hustru där hade fött ett barn, o när barn var nyfödda skulle de alltid ha stål i vaggan in- nan barnet var döpt. Men där ha- de de glömt det. Modern låg i sängen o barnet i vaggan, o de andra var ute. Då kom det en fin fru in och tog barnet, men hon lade ett barn i stället. Det var en pojke, stor o grov, de sa' att det var en bortbyting, han tala aldrig. De blev först rådda av en klok gubbe att fara till kyrkan o låta prästen be o läsa över / honom. När de gick över Klippkrön, en höjd här, på väg till kyrkan, hörde de det ropa i Kummelhöjden längre bort: "Killkrack, vart ska du gå?" "Ja ska till kyrkan gå för att bättre bli," sa bortbytingen, o då hade han aldrig talat förut. Men då vände de om o gick aldrig till kyrkan. Då kom det en finngumma dit, hon lärde dem att lägga honom på golvet och sopa detta tre tors- dagskvällar, o den tredje kvällen skulle de ta honom med soporna o ha ut honom på sophögen. De gjorde så, men om en kort stund kom samma fina fru med deras barn på armen, hon la' det i vaggan o tog sin igen. "Här har ni eran," sa hon, "den ha ja inte behandla så illa som ni min." / Vid Sjövik är en bergslutt- ning som går fram, o där hade trollen sitt tillhåll. Helger, som vid påsk, var där öppet, o de hörde dunder o skrammel, men ingen våga gå dit. De trodde att de hade rikedomar där.
Troll
Det är ett berg vid Prästgården, som kallas An- tillaberget. I det berget skulle det ha bott troll. Det påstod de gamle, för det hade gamla talat om för dem. Det var kreatur som blivit borta vid det berget. Och det var ingen annan än trollen som hade tagit dem.