Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
I min ungdom hörde jag berättas av gamla människor, att det hade funnits troll vid en plats, som heter ”smörgraven”. Trollen kom till gårdarna och lånade smörkärnan och andra saker. Det var en lång sä- gen om trollen i smörgraven, men jag kan inte erinra mig den nu.
Häxor och trollkarlar
Pekke-Lena kallade di en käring här uppe på skogen. Hon var finsk. Henne trodde folk om trollkonster. Hon hade bara en ko på tor- pet, men hon hade fullt med smör å mjölk. Hon skickade med smör åt Norge å sålde, för det var ingen här i trakten som trodde sig att äta hennes smör. Det skulle vara så- dant smör som hon trollade till sig. Folk hade sett att hon hade fyran käppar, när hon skulle kärna. Hon stod ute å kärnade å när hon slog med en käpp åt ett håll, så kom det smör å gredde därifrån. Min far hade varit inne hos henne å då skulle hon bju honom på smörgås. Men det var som röda ränder i smöret, så / han trodde sig inte å ta något av det. Hon hade en trollhare som bar till henne. Det var den- na haren som hon kommenderade med käpparna. När hon tog till dem, så var hon tvungen iväg å stäle var han då skulle ta det. När di far till körgården med Pekke-Lena så sprang denna haren före hela vägen. Men han kom inte med tillbaka.
Svartkonst
Det var en finngubbe som gick omkring och tiggde. Den gubben var inne hemma också. Det mins jag. Di hölle'n före att han kunde trolla, för han hade visat det på flera ställen, där han inte hade fått något. Det var inte lönt att neka honom, för en fick ont av det. Han kom in på ett ställe och bad att han skulle få litet ull. Husmor svarade, att inte det fanns så mycket som en ulltapp i huset, så han kunde inte få något. Men gubben tala om precis hur mycket ull det fanns. "Du klipp- te fåren häromdagen," sade han. "Har du ingen ull", sade han, "så gör du inte med något hår heller. Nu skall du bli bar både på hu- vudet och mellan låren". Efter den dagen så gick vartenda hårstrå av kroppen på henne. / Finnen kom flera gånger, men i den stugan gick han inte in mer. Så var det en annan gång han var ute och tiggde sovel och då var han inne i en stuga och bad att få. Di blev rasna och sade att de inte hade något. Han gick ut och sade att de skulle få "sôgel", så di skulle bli nöjda. Korna blev sjuka, och di fick slakta undan för undan. Det höll på att bli slut med alltihop för dem.
Spökeri
Det är ett ställe som heter Röjden. Där spökade det förskräckligt. Det var en käring som bodde där å den hade trollkonster för sig. När hon blev liggande sjuk, så höll spökena på å vända upp å ned på allt som fanns. Kastruller, grytor å pannor å allt som var löst rörde sig. Grytan kunde rulla från den ena sidan av rummet till den andra. På samma vis höll det på sedan käringen dött. Det blev värre ändå. Det fanns ingen som kunde göra något åt det, för det var både lärt folk där å andra, men de visste inte vad de skulle göra. Mitt på dagen så hände det att bibeln flyttade på sig å andra föremål också. Alla var de rädda för det. Det var käringen som hade fullt med ont omkring sig. Hon orkade inte regera dem, när hon låg sjuk. När käringen hade dött å de skulle ta reda på det som fanns i huset, så kom de på en hop ben av folk. Det var jord å ben och stickor. Detta hade hon burit från kyrkogården, för att hon skulle ha att trolla med. Hon hade dragit dit de döda. De slogs om benen. Var och en skulle ha sitt. Men de kunde inte ta det. Käringen skulle ha burit det tillbaka, så hade det inte varit farligt.
Trolldom och skydd däremot. Mara
Det finns många egendomliga makter. Särskilt vill de åt kreaturen. Det finns människor som kan trolla också och de brukar också mest ge sig åt djuren. Men nu är det nog inte många som kan några trolldomskonster längre. Förr hade de många dumheter för sig som de trodde kunde skydda mot sånt där men det var så dumt så det kunde de väl knappast tro på själva. För att skydda emot trolldom ritade de kors utav tjära på insidan utav ladugårdsdörrarna men det dugde inte med vanliga kors med fyra uddar utan sex skulle det vara. Stål skulle också vara bra. Mest använde de en gammal hästsko över dörren men nu har de flyttat in hästskorna i stugorna och trillat snuspapper om dem. Maran är allt något egendomligt. Det kan hända att både hästar och kor inte får fred på något vis om nätterna utan är alldeles förstörda om morgonen. Förr trodde de att det var något som red dem om natten och för det satte de upp en död skata i spiltan över hästen för att hon skulle ta fel och rida den istället. Men i ladugården har jag aldrig sett sådana där upphängda.
Jättar
Det var en gång en pojk, som blev bekant med ett grant fruntimmer i skogen. Han ville gifta sig med henne, och det ville hon inte vara emot. Efter det prästen hade läst över henne, så kunde han inte lida henne. Han blev elakare och elakare för var dag. Han slog henne och kalla henne allt ont. En dag så skulle han ut och köra, men först skulle han sko hästen. Han provade skorna. Men hur han vände dem, så fick han dem inte till att passa. Han svor och förbannade skorna. Hustrun hans fick höra detta väsen i stallet och gick in. "Vad har du här att göra, ditt leda troll!" sade han. "Jag skulle se och hjälpa dig att få skon att passa", svarade hon. Då blev han så ond, att han kastade skon på henne. Men hon tog skon och böjde isär den, och sen gav hon mannen skon. När han lade den på hoven, så var den passande. "Du får förlåta mig, som varit så elak mot dig. Du kunde ha slagit ihjäl mig, om du velat", sa han. "Prästen sa inte så, när vi gifte oss", svarade hon. På kvällen när de öppnade dörren, stod en stor silverskål utanför. Efter den dagen var han alltid snäll mot henne och ingenting fattades i deras hus.
Djävulen
Namn på djävulen: Den lede, den onde, den fule, Erik, satan, skam. Han hade en bockfot. Han vart här bort i Viggen å spelt fiol en gång. Då hade han svarta kläder på sig, men när di kom att få se fötterna på honom, så hade han en bockfot. Han vill gärn var i lag mä när di spelt kort och söp. En präst som hette Svartengren hade makt med den onde. Di tâl om att det var en gång han delt ut nattvarden. Då var det en trollkäring vid bordet. Den lede stod bakom käringen, men Svartengren vist ut båd käringen och den lede. Di hörde att han gick ut genom en springa i ett fönster. Det pep när han for ut. Di som gick till kyrkan om natten å skull lär så att troll, såg den lede genom nyckelhålet. Om en gick baklänges eller snod med tummarna så härmde en efter den lede. En skulle inte begagna hans konster. Di skulle han ha för sig själv. Det var farligt att nämna honom i namn. Han kunde visa sig för en. Lusifärs släkte vet jag inte annat om än som det står i bibeln.
Troll
På ett ställe hade de här trolla bytt barn, de hade tagit barnet där o lagt dit ett annat i stället. Han gick ut i köket en gång o titta på när mora bryggde dricka. "Sånt ha ja inte sett förut så gammel ja ä," sa han. "Hur gam- mel ä du då?" sa hon. "Ja ä 12 år," sa' han. Då ställde de ut en, o då börja han skrike, o då kom hon o tog en o kasta dit det andra barnet igen.
Troll.
Det var på ett ställe som de hade ett stort sädesjärde oskuret. Bonden gick å höll sig illa för det myckna arbetet. Om jag hade den säden skuren till i morgon bitti, sade han, så skulle jag beta- la med min bästa ko. - På natten blev det ett förskräckligt väsen på åkern. Bind å gör band din lelle ###. Detta skrek de som hållde på å mäja. Om morgonen var den bästa kon borta.
Troll
I Norberget vid Noret, en tjärn nära Glava Glasbruk, var bergtroll. En person, Anders Hult, hörde det ropa därinne, och han hörde barnen gråta ibland. Men han såg aldrig något. Om han gick förbi när han skulle ut och jaga, och de ropade ”Hult” i berget, så fick han tur på jakten sedan. Norstrollet hade bytt till sig ett barn från ett ställe i Glava, så att de hade fått ett trollbarn i stället, och han hade nästan vargfysionomi.
Troll.
"Trôlla" var små å klumpiga. De hörde till "bergfolket". Men de var för sig själva. De var så fula, så de fick inte vara med de andra. De bodde i bergen var som helst. När solen hade gått ned, så vaknade de, å då var det inte säkert om en inte kunde möta dem i skogen. Kniv å stål skulle en ha med sig för då kunde en värja sig för dem.
Troll
Mor till Nils Aronsson i Dusserud talade om att en gubbe, kallad Pilten i Smeds- byn, blev inbjuden av bergtrollet om jul- kvällen. Han fick följa med långt in i ber- get. Där lyste allt av guld och silver. Mat å dryck fick han i silverkärl. Han kom aldrig in där mer än den kvällen. Han fick reda på dörren i berget, men han kunde inte hitta in. - Ber- get skulle vara i Sundsbyn.
Troll
"Trôlla" hörde jag inte talas om annat än att de skulle vara i skogen. Det var en gång som en pojk och en tös var i skogen och vallade korna. Om kvällen var inte pojken med hem. Och då talade tösen om, att han hade lekt på en stor stubbe och blev borta medan han höll på där. Då fick tösen gå med och visa den stub- ben, som han hade lekt på. Och när de kom dit, så sköt fadern över stubben. Nästa dag, så kom pojken till- baka till tösen i skogen. Då talade han om att han hade varit inne i en stor grann skog. Det var fullt med grö- na ###, och på träden hang det så mycket grant. Han hade lekt med andra ungar. Men så hade alla sprungit från honom, så att han blev ensam och då kom han ut i den vanliga skogen igen.