Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar.
Gastar hojade. Jag hörde i min barndom en gammal gumma, som berättade, att här var så mycke gastar. "Det är när någon har blivit mördad, så när liket har legat begravt i sju år, så vänder det på sig och blir gast," sa' hon. Dagstånd okänt begrepp. Men "de ble krammade."
Påsk
Dagarna i påskveckan hette Askemånda fete tisda dymmelonsda skärtorsda långfreda påskafton. En gumma i Kråkhålet här i Rudskoga var ute o klippte fåren hos andra på påsknatten, hon tog en ulltapp, men jag vet ej vad hon skulle göra med den sedan. Påskbrev har de skrivit här av gammalt, så skulle de slänga in dem / i farstun hos varann o sen springa. De rita någon påskkäring o så sopa, raka o smörjehorn o skrev någon vers, ungefär som följande: "Sopa, raka jag dig sänder samt ett litet smörjehorn, tag det upp med dina händer nyttja det till resedon. Res fort min vän kom snart igen, men akta dina ben, för stubbar eller sten, så att du ej blir halter o trillar som en valter, då blir du ej gift i hela din stift. Men vill du veta mitt namn så får du rese te Krestnehamn!"
Påsk
På fettisdagen, tisdag före påsk, var det lite bättre mat, fet mat o köttmat. På skärtorsdagsnatten skulle de gå till ett vägkors där fyra vägar möttes, då skulle de möta sin till- kommande. Till påsk tjärbråddes kors över lagårdsdörrarna. På långfredagen skulle man var stilla o inte gå nånstans. Och så skulle de vara svartklädda på långfredagen till kyrkan o röd- klädda på påsk de som kunde. Man skulle vara oppe "bittit" / (tidigt) på påskdagsmorron o se solen gå opp, hon skulle "darre" när hon gick opp, sa' de.
Påsk
På skärtorsdag efter klockan elva o tolv på dagen fick de inte hugga. Och inte skulle de äta mjölk- mat på långfredagen, för det skulle "***bôlne" (bulna) ut sedan. Farmor tala om, hon var från Korsbäcken, Visnum, att de hade en liten tjur, o han stod på lagårdstaket på påskmorron, de hade ridit på honom. Men han nästan tyna bort sedan.
Påsk
Man skulle tjära över korna i taket vid påsk, o så kunde man sätta opp en skära över dem. Man skulle inte äta mjölk- mat på långfredagen, då skulle man komma att svettas så mycket sedan på sommaren. Så att man skulle bara äta torrmat då.
Påsk
De skulle inte hugga något på skärtorsdag, för då högg de sig själva sedan. På långfredagen skulle de inte äta mjölkmat utan koka ärter, men jag vet inte varför. Det var någon gammal sed de hade. I påsk var de inte utklädda, de smet iväg med påskbrev ändå till varann. På dessa rita de trollkäringar med sopa, raka o smörjehorn o andra fula gubbar. Somliga trollkäringar satt o red på en kvast o hade kaffekokare.
Festeldar
Brasor tändes om påsk, de hade samlat ihop ris, farsturis, gammalt, o så där o la' det i stora högar. Men de elda på Peregrinus också, o det var nog den förnämsta elden. Då var ungdomen ute, o då skulle vargarna skrämmas bort.
Marknader
Till marknaderna i Kristinehamn saluförde ortens befolkning hem- slöjd, vävnader av linne o blån- garn o mattor. Och gubbarna saluförde stutar. Åtorp i Nysund har också varit marknadsplats.
Marknader
I Kristinehamn var det stora marknader förr, fastingen o matsmässemarknan. De kom dit från Göteborg o köpte järn o trä. Och så var det marknader i Hova, den störste nötkreaturs- marknan i mellersta Sverige, i september o i februari. Tjänstefolk tog undan "marknadsdagar" när de stad- des.
Julafton
Fanns det barn i släkten, så skulle man baka så att de fick bröd till jul, varsin bakkaka av siktat råg- mjöl, varsin liten limpa o varsin "juloxe". På juloxen var det som trissor i hörnen. På julkvällen lades bröd i dricka, o det fick stå under julnatten, o så fick alla "krittera" av det tidigt på julmorron. Alla djur fick, kor, får o svin. Det stod på julbordet om nat- ten. Det var grovt bröd men riktig juldricka. Smör o ost fick allt stå fram- me på bordet om julnatten men ej / just annan mat, åtminstone ej i mitt hem. Alla, som kom under julen, fick fägnad, annars bar de ut julen, de fick smörgås, ost o bränn- vin, men kaffe begagnades ej mycket. Hackat granris strödde de ut på golvet på julafton. De gömde en havrenek när de tröska, o den satte kararna opp i träden på julafton åt fåglarna. Sen fick korna det som blev kvar av neken, men något särskilt med detta har jag ej hört. På julkvällen var maten viter gröt, risgrynsgröt o lutfisk. Så var det också på nyårskvällen o trettonkvällen o vafferkvällen o påskkvällen.
Julafton
Något fick lov att vara kvar på julbordet hela helgen, och ingen främmande fick gå igen utan att ha fått kaffe, då bar de ut julen. Bröd, dricka o nå "***sôgel" (sovel) skulle stå framme.
Julafton
Grovt granris ströddes på gol- vet till jul, o det låg kvar över första julhelgen. På julkvällen åt vi hemma fisk o potatis, gröten fick vara då, för vi tyckte att det blev för mycket mat. Oppstekt blodkorv var jul- mat det också. Blodkorven lades ner i havre så den stod sig länge. Ost, bröd o smör skulle vara kvar på julbordet över julnatten, o passa dä så va "***sôgle" (sovlet) kvar också. De gav korna bröd på jul- / morron o sa': "Ät, nu ä dä jul- otta!" Den, som kom först från julottan o fick undfägnad, skulle först få ifrån sig med arbe- tet om sommaren.
Julafton
Till jul fick barn och tjänare julhögar av bröd, alla sorter som bakats till helgen. Några kakor lades upp på jul- bordet i en hög, o den fick ligga på bordet om natten. Det var blandbröd o rågbröd o vörtlimpa. Stånkor av trä eller tenn med dricka i stod också på bordet. De som hade en bit väg till kyrkan, hade stora tjärbloss med till julottan.