Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara - det var ett tal att här skulle vara sådana, som vöre mara. Det var ett "olsle" . "Långt och kallt te Knäre´," det skulle en mara ha sagt. Knäred - det är borte vid Små- landsgränsen.
Slåtter, skörd och tröskning
På ett ställe här där jag var o tröska, hade de ett stop brännvin i siste neka som blev kvar i ladan. Men bonden där var från Finnerödja, det var inte typiskt här i socknen att lägga ner så.
Slåtter, skörd och tröskning
"Slåtteröl" kunde de ha ibland förr, de hade folk till hjälp med att slå. Då fick dessa mat, kött fläsk o mjölk o filbunke. Filbunke o "***sôgel" (sovel) hade de alltid mycket i slåanna. Hösåtar skulle stå på samma plats där "far hade dem".
Husdjur
När vi bodde i Gisselbacka här i Rudskoga hade jag en ko som alltid hoppa över stängslet o in i en annans lycka. Då var det en gubbe som sedan köpte av oss där som lärde mig att jag skulle ta strumpbandet om benet på natten o sen på morron lägga det vid lagårdströskeln, så att kon fick gå över det, o så skulle jag säga: "Nu går du inte högre än detta bandet ligger!" Och kon gick aldrig över mer sen jag gjort detta. Den gubben var från trakten strax söder om Gullspång. / När de släppte ut korna på våren, lades en lie invid la- gårdströskeln som de fick gå över. När de köpt en ny häst, skulle de först le in den i stugan. Jan på Hammern (Nysund) sa' de la en yx eller lie på rännet över kon som han hade, sen gick hon alltid hem.
Husdjur
När min far byggde den nya lagårn hemma, så tog de opp ett hål i tröskeln o la' ner en levande orm i detta, o så satte de i en trä- tapp. I Ugglebol här i Rudskoga bodde ett par gamla bröder Olle o Aron, de var infödda här. När de köpt en ny gris, så skulle den in i köket, o så skulle den titta opp i skorsten. En gång fråga den ene: "Titta han?" "Ja, han titta två gånger," sa' den andre. Och när de köpt ett större djur, så sprang hustrun till den / ene av dem före o lossa strump- bandet vid lagårdströskeln, o detta skulle djuret gå över. När de skulle sätta för hästen, så spotta de mellan skak- larna innan de ledde dit hästen.
Husdjur
Om det är en häst som inte trivs, så tar de en bröbete o sticker under vänstra armen så den blir svett, o sen ska han ha den.
Husdjur
När en ko hade kalvat, så trädde man en tråd på en nål o band detta i mjölkkärlet. Och inte fick det blåsa i den första mjölken, utan ett lock skulle ligga över.
Husdjur
Om de varit borta med en ko till betäckning, så skulle de, när de kom hem, linda repet, som de lett henne med, om hornen på henne. Det skall sedan sitta kvar den dagen. Då "band de fast kalven." Om katten kryper opp i åkdonet eller lasset när man skall fara bort, så blir det tur.
Husdjur
En gubbe i Labacka här, "Folken", hade något trä som var "***stôle o ***igenstôle" (stulet o igenstulet). Det skrapa han av o tog i strutar o gav sina kor på våren innan de skulle ut. Han var en gammal rudskogabo. Egentligen skulle en sådan sak vara "***stôlen o igen- ***stôlen" fyra gånger.
Husdjur
När en ko kalvat, skulle en kniv ligga i första drycken o så skulle det vara lite eldmörja, kniven kunde de sätta opp över kon ifall den inte var till något. Somliga hade lite trollkonster så de satte opp liar över krittra, det var för maran.
Hemmet
Om en långbrand blev efter i spisen, så skulle det komma in en lång person.
Husligt arbete
En gubba i Labacka här i Rudskoga gjorde vispar, o när han gjort en färdig, gjorde han ett kors i den o spotta på den.
Husligt arbete
Om någon som var trolsk kom in när de vävde, så kunde den vävande göra "villskäl", hon trädde fel. En här i Bässebol i Rudskoga, Anna-Maja, var de rädda för att hon skulle komma, hon hade "onda ögon." De gjorde "ystöl" förr, då gick de till varann med mjölk, o sen stanna några kvar på kvällen o hjälpte till att göra sandost. När linet skulle göras iord- ning, kom de tillsammans i bast- skjula o hjälpte varann. Kararna bråta först, o sen gick frun- / timmerna dit o skäkta. Då satte sig fruntimmerna på "linbrugda" så blev hon varm. Det var en som elda o skötte om linet, vanligen den som ägde bastun. Och så var det mat o kaffe för de arbetande. Sen satt gummor o spann lin o hade vissa öre för marken.