Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gasten
Om man skäckte efter gasten när man hörde den, så kom den. Det var en i Sandryd som skäckte efter gasten. Sedan skyndade han sig in. Då kom gasten och slog till i skonken så det brakade. När karlen tittade efter utanför huset på morgonen, så låg där inte någon sten som gasten kunde ha använt.
Gastar
En hörde "gastskrik" från sjön ibland. Di kalla att "gasten" skrek. Det skulle bli annat väder, när en fick höra den. Det skrek som när en människa skriker och jämrar sig. Det var vis- sa ställen, som han höll till på. Om "gasten" kom över en så blev en sjuk. Det var för länge sedan, så gick en seglare under bortef- ter Bärön. Det var en som drunknade. Di sa länge efteråt, att di hörde denna skrika. Det var "gasten" som skrek.
Gasten
Gasten var som en fågel. Det var ett spöke. Han kunde göra en sjuk, om en kom nära ho- nom. Di sa att ”gasten kramma” en. Det kunde bli på kvällen. När solen var uppe, så hade han ingen makt med en. Det var styggt när han skrek. Det var som när ungarna gast- skriker.
Gastar
Om gasten kom över huvudet på en, så skulle en skynda sej hem, för en blev sjuk. Det var rene den onde. Han skickade gasten, när han ville plåga folk. Men om en höll en kniv med eggen upp över huvudet, så hade han ingen makt med en.
Gastar
"Gasten” var inte på alla ställen å skrek. Det var där det skulle bli lik. Då var han framme å varnade om nätterna. Gasten flög som en fågel. Men det var skrömt med den, så en kunde inte vara säker för den utan en fick hålla sig undan, om en fick höra honom.
Gastar
På Hästberget finns en källa som kalles ”gastkällan”. Det är många säterkullor som hört ”gasten” skrika där. Det var en säterkulla som födde ett barn å stoppade ned i den källan. Se’n blev det ”gast” där.
gastar.
Gasten var inte annat än kattugglan som skrek om natten. Men efter vad jag hörde gam- la käringar tala på, så skulle det vara ungar som hade blivit lönmördade. Nere vid bäcken vid Frykåsen hade flera hört "gasten" om nat- ten å det påstod di att det skulle ha varit ett fruntimmer som fött en oäkting å kastat i bäcken. Se'n gav den inte fred. Om någon kunde komma till tals med en gast å få veta var kroppen var å den blev flyttad till kyr- kogården, så fick en inte höra gasten på det stället mer. Men han sluta inte att gå om nät- terna förrän hans bestämda livstid var ute.
Gasten
Jag hörde de gamla berätta, att de hört "gas- ten" ropa utåt sjön. Det var inte bra, sades det, när man fick höra den skrika. Det skulle komma någon människa i sjönöd. Det sades t.o.m. att han kunde "ta folk" med sig i djupet, så att man in- te fick se personen mer. Det var många av de gamla som hade hört gasten ropa. Men det kunde också vara mot oväder, sa- de man. Uttryck: "gasten ropper så stykkt."
Gastar
På ###berge finns en källa som kallas "gast- källan". Det är många säterkulla som hört "gas- ten skrika där. Det var en säterkulla som föd- de ett barn å stoppade ned i den källan. Sen blev det "gast" där.
Myling
Om ett barn föddes och blev lönnlagt och inte fick komma i kyrkogården, så blev det en "gast" av det. Fick en reda på skelet- tet och fraktade det till kyrkogården, så blev barnet tyst, och "gasten" skrek inte mer där.
Gasten
Vid Nysätersbron var gasten om nätterna. Det var någon som hade drunknat där och då ropa gasten efter honom, sa folk. I bäcken mellan Nysäter och Ökne hade di ock- så hört gastskrik. Detta hörde jag di tala om i min barndom.
Gastar
På ett "hoggster" (ett nedhugget skogsskifte) här i Viljamsbol hörde jag som yngre gastarna skrika. En kvinna hade gått och fött ett barn här. Barnet hade hon dödat och grävt ner vid ett träd. Vid stenmuren vid Aspåsen, söder om vedskjulet har jag hört, att de bruka höra gastar. Likaså på Heden mitt för Mantäppan. Sydväst om Per i Sund inne i skogen har man dödat ett barn och grävt ned det under en gran, och här hörs också gasten.
Gastar
Om en kvinna tog livet utav ett okristnat barn så blev det en gast sedan. Han for omkring och skrek om nätterna sedan. Det var en gubbe som hette Göras Jan som bodde i Tömte. Han var ute en kväll och gasten for omkring honom och skrek men så gick han förbi en korsväg och där kunde inte gasten komma förbi utan stannade där och skrek. När Göras Jan var på hemväg så var han kvar där och skrek och sedan for han omkring honom och skrek. Då frågade Göras Jan honom vad i alla världen han ville som skrek så förtvivlat. ”Jag vill ha namn” svarade han. ”Ja, du får väl heta Göras Jan, som jag, det måtte väl duga”, tyckte han. Och då blev gasten tyst och han slapp ifrån honom sedan. Men gasten har jag hört många gånger jag med och han har hållit på att flyga på mig många gånger. Anm. Det är bland äldre personer i Värmland ytterst vanligt att gastens skrik identifieras med kattugglehanens locktoner. De brukade borra hål i trösklarna också och i det hålet hällde de tjära och sedan slog de en tapp över. Det var väl mest i ladugårdarna de gjorde det och det var väl också för att inte något otyg skulle komma in där.