Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Tjugondag Knut tog julen slut. Då röjde de undan allt som var framme till jul.
Vårarbete.
Det låg en mask i jorden med sex ben. Det var no- ga att titta på den. Man skulle se på benen. Om de främsta benen var längst så skulle man så tidigt. Om de mellersta var de längsta skulle man dröja litet och var de bakersta längst så skulle man så sent för att få bra skörd. Masken var gråvit med svartaktigt huvud. När hade sett "såär- la" på backen, så var de trygga att så. Den 16, 17 och 18 maj hölls av de gamla att vara den bästa såtiden. Ingen ville börja att så på aftonen. Man började alltid att så på förmiddagen. Började man om aftonen mognade inte säden. Om julen lade man ned bröd i "såbingen". Det åt man av när man skulle börja ploganden.
Ordspråk, ordstäv och talesätt
Römpa eller Käringgris kallas de barn, som vill hänga modern i kjolarna, -.- Om man hittar en femklöver, kommer någon att snart dö i släkten. -.- Om man lägger en fyrklöver under kudden, så drömmer man något roligt under natten. -.- Om någon är borta för länge i något ärende, så kallas denne en "Löpartrulls" eller en "Löparbicka". (Bicka = hynda.) / När man får ett hårstrå på tungan, får man en sup innan kväl- len. -.- När man hickar, så talar någon om en. -.- Nu är det slut med det granna brödet, sade man "Tjugondag-Knut", då julen dansades ut. -.- Julakalv och påskagris. -.- Man skall inte döma hunden efter håren. -.- Krukan går så länge till brunnen, till dess hon spricker.
Annandag jul
Annandag jul på morgonen så gick de till gran- narna å "môka" stall å lagård. På ställen där det fanns "tôss" var det inte gott att komma. De hade gärna varit före. Gamle Per på Björskog å Lars i Boda ha- de så lika hästar. Den morgonen hade några pojkar va- rit å bytt hästar åt dem så Per hade Lars häst å Lars Pers. Sådana skämt brukade de göra den morgonen. Per på Björskog trodde att det var "tôssen" som hade ställt till med detta så han hade tagit en lie med sig å skulle döda "tôssen". Strax efter det försöket bröt Per ena be- net av sig.
Husdjur
När "koa" hade kalvat så lades ett par karlbyxor över ryggen på henne för att hon snart skulle vilja till tjur igen. När de skulle till att mjölka den nykom- na kon så trädde de en ulltråd i en stoppnål å lade i byttan. Det var för att inte mjölken skulle bli skämd. Eller för att inte något troll skulle kun- na fördärva kon. Om julkvällen läste de "stråfer" för kreaturen. Det skulle betyda lycka för nästa år. De läste så här: "Ät väl å trivs väl, dä ä jul- kväl i kväll". Man sa att en läste så för att kreaturen skulle veta att det var jul. Minns att han talade om att han sett någon måla tjärkors på "fjusdör- ren julafton för att "kröttra" skulle vara bevara- de om julnatten. Det var här i Östervallskog.
Annandag jul
Annandag jul brukade de gå med ljusa stjärnan i gårdar- na. Det var så högtidligt, när de kom med den. När de hade tänt 'stjärnan' utanför dörren eller fönstret, så började de sjunga. Staffansvisan brukade de sjunga. Julpsalmen (n:r 55) kom också med. - De var flera stycken i sällskap. En av dem kal- lades för 'julebocken'. Han var svart i ansiktet av sot, så att ingen skulle känna igen honom. Så hade han smockat ett fårskinn över sig. Skägget hade han gjort av ull. Mel- lan benen hade han en bjällra. Han var över allt, både i spisen å på omen å under bordet. Detta sällskapet tiggde vad de kunde få med sig, för de skulle ha att göra 'julbalen' av. De brukade få brännvin å tilltugg i stugorna.
Lussenatten
Klockan tre eller fyra på morgonen gick mor upp å kokade kaffe. Så gick alla i stugan upp å drack å åt. Det var kalas som till julen, kött, korv, sylta, fläsk, potatis å smörgås, glögg å brännvin. När de hade ätit, så gick de å lade sig å sov till morgonen. På såväl lusse- som juldagen skulle kreaturen ha bröd. Det låg bakat å färdigt. Lagårdekarlen på Sva- neholm tog det till lagården tidigt på morgonen. Kor- na skulle ha en halv kaka bröd var sig. (Något mera om lusse visste inte den gamla att be-. rätta. Uppt. anm)
Lucia
Kan inte minnas annan lussesed än att de var uppe tidigare den morgonen än vanligt. Kl 4 på morgonen steg man upp. Den som vaknade sist kallades för "lusa". När de hade ätit ett stadigt mål mat av korv, kött, fläsk, potatis och sylta så gick de å lade sig igen. Ingen sär- skild städning före "lusse". För det mesta firades lusse sön- dagen näst före jul. Till och med hos Uggla på Svaneholm steg de upp å "pôssa lusse". Det hette så. Eller "pôsse lussotta". - Gubbarna skulle ha "glögg" - en blandning av sirup, vatten å brännvin. Lucia inte känd förr än på de sista åren.
Sådden
När de hade bakat om julen, så lade de upp ett "bol- lag" på bordet. Det var bröd å ost. Ett stycke av lim- pan å osten grävdes ned i spannmålsbingen, å så tog de fram det den dagen de började plogantiden å åt upp det. Det skulle bli så gott år då. När de bör- jade "ploganna" så bjöd de in grannarna å bjöd på det huset förmådde. Så gjorde de i Källtegen. Bränn- vin skulle det vara mycket, för gubbarna skulle su- pa så att de "slang", annars var det inte bra. Ha- de de inte tagit bra med brännvin den dagen, så fick de dålig gröda under året. De första kornen kastades ut på förmiddagen, för då skulle all säd bli mogen.
Trettondag jul
Det var natten till trettondag jul som de gick med ljusa stjärnan. Då var de många i följe och så sjöng de utan- för stugorna: "Goder afton, goder afton, båd´ herre och fru vi önska eder alla en fröjdefull jul; måtte glädjen er följa från år till år. Det var en visa, som de kallade för Staffansvisan, som de sjöng också. Så hade de "Judas" med sig också, men han var klädd i päls med ullen ut, så att han lik- nade en bock. Han hoppade in i stugan först, sen kom de andra efter. Och han fick traktering först, för de var liksom litet rädda för honom. Fanns det barn i stugan så blev det ett vilt skrikande, för de blev vettskrämda.
Julen
Jultiggeriet slutade i slutet av advent. "Du ser ut som en ulltigger i slutet av advent" (om en som ser riktigt eländig ut). Lucia firas 13 dec. Unga flickor gå om- kring och bjuda ut kaffe och fint kaffebröd. En del ha "ljusa stjärna" med sig. Uppstigning kl. 5 f. m. Julhelgen börjar julafton och slutar 20- dag Knut. Ingen av sagesmannens föräldrar hade i sina hem haft julhalm på golvet. Däremot hackat granris över hela golvet. Vid julens slut kläder man (fortfarande) ut sig till "knutgubbar" som gå tjogtals på en gång och ofreda flickorna.
Lucia
På lussottan var de uppe i ottan och tröskade på logen. Då hade de en gryta stående i ett hörn utav logen och den eldade de i så att de fick ljus, men man hörde aldrig talas om att det tog eld någon stans. Under den morgonen skulle de in och få frukost tre gånger. Innan de gick ut på morgonen brukade de få en sup, sedan började de allt med en lussebrud, som gick omkring och bjöd på kaffe, men när jag var riktigt ung begagnade de aldrig kaffe. Att ottetröska så där, höll de allt på med annars också, där de hade mycket att göra, för de hade ju bara slaga att tröska med, och all trösk skulle vara undangjord till jul.
Tro och sed. Julbock.
Från sin barndom - i Kila - berättar meddelaren, att av halm, trasor o.s.v. gjordes en julbock, som man bar omkring i stugorna de första juldagarna. ”Di sang vesst nå’nting.” Härvid tiggde man pengar för efter julens ”buler.” Sköld tycker han kommer ihåg, att man förut sjöng utanför huset, varefter gårdens folk kom ut och bad julbocksbärarna komma in. Så blev det förstås traktering, bl.a brännvin. Obs. att vid sidan av detta bruk förekom stjärnsång, men meddelaren minns inte mer än att man gick omkring med en stjärna och sjöng och att detta börjades trettondagen (tretton- dagsafton?).