Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar.
Tomtegubbar - jag vet ingen särskild gård, där de hade sådana. Men bonden kom ut på natten händelsevis och mötte tomten och han hade ett halmstrå på axeln. "Du var mej en liten stackare, orkar du inte bära mer än ett halmstrå?" sa bonden. Men på morgonen när gubben kom ut, låg där ett helt lass med halm, där han mötte tom- ten. Vet inte om tomten sedan flyttade. Så var det en tomte som siktade mjöl. Gumman kom uppför vindstrappan och såg genom nyckelhålet hur tomten satt och siktade. Mjölet blev många gång- er drygare. Tomten var så trasig och såg bedrövlig ut. Hon tyckte synd om honom. Hon sydde nya kläder och en ny mössa åt honom och gick upp och la dem på vinden, där hon visste att tomten skulle komma. På / kvällen gick hon och tittade genom nyckelhålet och fick se tomten. Han hade tagit på sej de nya kläderna och sa: "Nu är tomten fin, nu siktar han aldrig mjöl mer." Julgröt satte de ut till tomten på logen.
Festeldar.
Kvällen före första maj tändes stora eldar på ber- gen. Jag tror att de börjat mer på senare tid med de eldarna. Men den 16 maj gjorde de "peregrinuseller", å det var en gammal sed, för det talade far om också. Dessa eldar tändes på bergshöjderna. Ungdomen drog ihop en massa ris, så lades något tomt tjärfat i elden. Då "hôja" de å levde värre. Den som fick lågan att gå högst å synas längst var värst.
Troll
"Trôlla" bodde i bergen. I sådana berg som det lät som inhåligt när en gick eller körde, bodde de. Det var så säkert, sade de gamla. Jag vet t.o.m. att jag varna- des när jag var barn, att springa eller gå hårt, om jag hörde att det var som ett tomt rum under mig. Det var "underjordiskt folk" som bodde där. De gamla vil- le väl inte precis säga troll, utan de sa "de underjor- diska". Sätterkuller hade varit med och hört när trollen for med boskapen om kvällen. Hunden var med och skällde. Och det sjöng i bjällan som mu- sik.
Tomtar
"Tomten" kunde göra sig till ett rött klot. Det hade mormor sett. Det var en kväll hon skulle gå ut ett slag och till vedbacken. Jämt hon kom å skulle bö- ja sig ned å ta första vedträdet så kom ett eld- rött klot å snurrade alldeles förbi henne å in un- der husen. Hon släppte vedträdet och gick in. För hon förstod att detta kom för att hon gick å skulle ta ved efter det blivit mörkt. Hon såg det aldrig mer än den gången. Hon sade, att det var "tôm- ten" som skulle skrämma henne, för han kunde gö- ra sig till sådant.
Tomtar
I Ranglebyn fanns tomtar. Far min skulle ge häs- ten "nattfor" en kväll, å när han kom i stallet, så slock- nade lyktan. Han tände den, men hade jämt tänt den, så slocknade den igen. Då svor far till, men i detsamma fick han en örfil, så han måtte gå in. När han kom till stallet på morgonen så hade hästen full häcken med hö. Efter den betan så vågade inte far svära i stallet. Tomtarna flätade manen på hästen, det var fullt med tomteflätor i manen.Det var omöjligt att få upp dem.
Spöken
De som dött en förtidig död "geck igen". Sådana som omkommit, tagit livet av sig el. mördats fick inte ro i graven. Sådana som hade brott på sitt samve- te å inte hann att tala om det innan de dog, gick också å spökade. Om en kunde tala dem till så fick en inte ont av dem mer. På somliga stäl- len höll de sig allt illa för att det inte var fred om nätterna utan det ramlade å var väsen, men det trodde de att det var tomtarna som inte höll fred. Tog en något från kyrkogården så fick en inte fred för de döda.
Tomtar
Anna på hörne var en gumma, som påstod att hon sett tomtar. En dag gick jag till henne och sa: Ni som är så gammal kan väl tala om, ifall Ni sett några tomtegubbar. "Ja,"sa hon, "tocka ser jag tätt, tätt." Det värsta är att när jag sopar i lagårn sen det blivit skymt, så hålls det och sopar till långt in på natten. Och när vi är i vedboden och hugger ved sen det blivit "skymt", så hålls det och hugger till långt in på natten. Och i stallet står hästarna svetta så att det dryper av dem. Så här är då allt "kvällvart".
Tomtar
På ett ställe hade de så bra hjälp i ladugården. Den var "môka" varje morgon. Korna var så skrapade och fina. Det var en nisse, som gjorde det. Så led det till jul. Husmodern hade sett att han var så trasig. Hon lät pigan sy kläder, som tomtgubben skulle ha om julafton. På julafton så gick hon och hängde ned kläderna i ladugården. När folket kom dit nästa gång, så kom tomten och hade de nya kläderna på sig. "Grann gutt môker inte fjuse mer", sa han. Sedan fick de aldrig någon mer hjälp av honom.
Forsgubben
Forsgubben skulle visst vara som tomtarna, så att han inte tålde, att de störde honom om nätterna. I sågen vid Borgeby höll de på för länge en kväll och då kom han och höll i matbänken för dem, så att den gick inte fastän allt det andra gick. De brydde sig inte om det utan höll på och sågade och matade i själva, men då stannade det ena efter det andra och till sist gick hela vattenhjulet sönder med ett väldigt brak. Annars lärde de allt kunna få hålla på om nätterna också, om de gav honom en slant eller en matbit eller tobak eller något sådant.
Tomtar
I Sandtegen finns "tomtgôbbar". I gården hade de vita kor i lagården och så hade de en vit häst. "Tomtgobbene" tyckte inte om dessa djur. Det var inte ovanligt att den svarta hästen stod å hade fullt upp att göra medan den vita stod å bet i krubban som var tom. Så ha- de lagt på en vit kalv. Så var det en julmorgon alla i huset voro klädda å skulle fara till Svanskogs kyrka. Dot- tern i huset skulle göra en tur till lagården innan de reste. När hon kom in så var den vita kalven borta. Hon letade över allt i lagården men fick inte reda på honom. Dörren mellan ladan och lagården var låst å alla andra dörrar. Men så kom hon att se upp på en hög halmstack. Där stod kalven. De fick mycket arbete med att få ned kalven. Det hände aldrig annat än olycka med de vita korna. / Endera bröt de benen av sig när de kom ut på våren eller ock var det någon som bröt nacken av sig. Till sist fick de göra av med alla djur som var vita eller hade vita fläckar på kroppen. Anders i Sandtegen var till staden en gång. Han kom hem bra sent på kvällen. När han kom inemot Sandtegen så fick han se att det lyste i alla fönstren i stugan alldeles som på julottan. När han kom in så var det "kôl mört" å alla låg. Det var tomtarna som hade lyst. Dottern gick till visthusboden. Det var i skymningen. När hon gick på den ena vägkanten, så gick en liten gub- be mitt emot på andra sidan. Det var som en liten pojk med ett gammalt ansikte. I Sandtegen fanns de sista tomtarna i Svanskog. I Hagen i Näs bodde också tomtar. Gubben Lars i Hagen visste så väl om sina tomtar, å han våga- de aldrig komma hem från staden efter sol. Lars körde järn till staden från Svaneholm, för det var på den tiden det var järnbruk. Alltid såg man Lars komma hem / först från staden. "Lars törs inte komma sent hem för sina små gubbar", brukade de säga om Lars. För kom han sent hem så slog hästarna i stallet hela natten. En gång körde de råg. Och nu var det så i den gården att det inte gick an att köra in det sista lasset efter sol. Men nu hände det att de kom försent med lasset. I botten på kärran hade de ett gammalt täcke för att inte spill- säden skulle gå förlorad. När de hade kastat in kärvarna så kastade de till sist täcket, men det skulle de inte ha gjort för täcket kom tillbaka med en väldig fart å slog till först den ene å så den andre. Sedan vä###### det råg he- la natten, så hårt, att det hördes från Sjöviken till Strand. Förut bodde bonden ###### på gården. Under hans tid fanns också tomtgubbar. Då höll de sig i skorstenen å litet varstädes.
Tomtar
När en låg å "kôl", så blev en väckt, när det blev nå- got fel med milan. När kolaren vaknade så brann milan. Om det arbetades litet senare än vanligt, så var det farligt. En bonde tussade ut hunden på nat- ten, för att han inte fick fred för tomten. När hun- den kom in igen, så var huvudet på sned. Det blev aldrig sittande rätt mer. På ett annat stäl- le fick aldrig kärlen vara ifred om natten. Rätt som det var, så ramlade de ned. Det hördes så, men när en kom och såg efter, så hang de som de skulle gö- ra.
Tomtar
Först på när jag bodde här fanns en såg och en kvarn här- nere vid bruket. Det slog aldrig fel än att mjölnaren gick till sågen och kvarnen med en #### mat på julafton. Det skulle "tomten" å "strömgôbben" ha för "go hjälp" under året. På jul- dagsmorgon var maten borta, å de trodde att det var de bå- da gubbarna som hade ätit upp den. Jag hörde också ofta talas om, att det skulle vara "tomtety" i stallet å lagården på Svaneholm. Det blev så oroligt om någon förde väsen där. Tomten slog till den som han inte tyckte om.
Tomtar
Om någon knackade eller bullrade vid el. efter sol- nedgången, så knackade det och förde väsen hela natten. Far var slöjdaktig. En kväll stod han i kåven å packade med en hammare. Se'n höll det på hela natten. "Jo jo", sa' mor, "där har vi för att du glömmer bort dig". Pappa sa', att de gubbarna inte rack längre än till knäna på en vanlig människa. - På morgonen stod hästarna svetta som om de skulle ha varit med om det värsta arbete. Det var "tômter" som piskade å slog dem om natten. Stallet var inte byggt på rätt plats. Då fick inte kreaturen vara i fred. Bordet för "tômten" blev orenat. Om bara tomten fick uträtta det, å huset blev flyttat, så blev det bättre. Efter vad far sade, skulle det ha funnits tomtar här på Alvik. Det var aldrig riktigt säkert för / buller å oreda om nätterna. Det går en källåder under stugan. Det skall inte vara bra. Det blir öppning un- der huset å det var inte som det skulle vara. De gamle ville inte ha en källåder under stugan. Men det kunde ju hända att inte ådern upptäcktes förrän sedan huset var byggt. I stall och ladugårdar höll också tomten till. Han blev så grinig och led om de gjorde honom emot. Om jul- kvällen fick han gröt i en skål. Guds ord har tagit bort alla sådana väsen. Så har han inga gamla hus att vara i längre.