Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
När ett barn skrek jämmerligt och inte ville tystna, så troddes det att "gasten" hade varit åt det. Man sade att barnet "gastskrek". Uttryck: "gaste å skrike, gastskrike, gaste å gape. Skri- kigt barn kallades för "gast". "Dä ä en rekti gast", en rekti gastonge":
Djur
'Rôgskerka' (kornknarren) höll sig i vallarna å sä- den. Det skulle vara som lycka med henne. Kom 'kattuggla' (även kallad 'gasten') inerst på husen å skrek, så betydde det lik. Om göken kommer nära inpå husen å gal blir det regn. Å vill han gärna hålla sig intill husen, så blir det ett regnigt år. Det blev slut på 'galinga' när han fick höra att de strök brynstickan mot lien. Göken blir hök när han blir gammal. 'Glaâ' spådde väder. Om hon flög högt på förmiddagen å det var varmt i solen, så blev det åska på afto- nen.
Gastar
"Gasten" var alldeles som när en onge skriker. I en myr väst vid Spelnäs höll han till. Det var en gubbe från Spelnäs som var vid myren och ploc- kade bär. Det led så att solen gick ned in- nan han kom därifrån. Han satte sig på en stubbe vid myren å skulle vila sig litet innan han gick hem. Då fick han höra som ongeskrik i myren. Till slut tyckte han att det skrek runt omkr honom. Då fick han se en stor svart fågel som kom å flög ned å satte sig ut i myren, men då blev det tyst.
(gasten). Myling.
Gasten är ett litet barn som di gör över med innan det är döpt och som är begravt i en bäck eller intill en bäck. En gubbe kom in i Spikebosätern. Han stod å skulle göra upp eld. Då fick han höra att det skrek under golvet. "Bena ä långe å bötta ä trång." Du skall vänta, sade gubben, till jag får göra upp eld så skall jag hjälpa dig ur böttan sedan. Han tog upp golvet, då fann han ett barn i en bytta. Det var dött å gömt under golvet. "Vi ha hört tock skrik på månge ställe."
Gasten.
Det var en gång en gubbe, som blev narrad av en gast att springa långt till skogs för att, som han trodde, hjälpa en nödställd människa. Han fick en kväll höra en förfärlig jämmer ute i skogen och han skyndade att kom- ma till den förmodade olycksplatsen så fort som möjligt och ropade: Var lugn, jag kommer till hjälp. Dessa ord upprepade han gång på gång under det han sprang som elden varit lös, men ropen hade ingen verkan. Jämmern blev ba- ra svårare, till slut tröttnade gubben och vände om hem till sin gumma, som stod ut(e) och skrattade och frågade om han inte förstod att det var gasten han hört. Det var den så kallade Hensgårdsgasten han hört. Gubben som blivit narrad var berättarens man, Olof Wästman.
Diverse folktraditioner
En allmän tro i fordna dagar var denna, att vissa kunniga personer ägde förmåga att göra en bössa förgjord, så att det skjutna icke dog, om och skottet träffade. Det första remingtonsgeväret jag sett, var en sådan skämd bössa. Ägaren, en äldre man, försäkrade, att han med denna bössa skjutit både björn och älg, men nu får han skjuta på en fågel, att det genom kulhålet lyser igenom, så dör likväl icke fågeln utan likväl bortflyger. Jag sporde om han visste vem det var som hade skämt bössan. Det vet jag väl, blev svaret. Tidigt en vårmorgon gick jag, ty det var stark skare, på tjäderlek. I toppen på en stor fura satt en stor tjäder och spelte. Jag närmade mig och sköt och en diger tjäder föll ned. När jag med tjädern avlägsnade mig hörde jag steg, stannade och nedhukade mig mellan några buskar.
Gastar
Bort i skogarna här ligger en grav som kallas "bag- grav". Där skulle lämmen i kriget mellan sven- skar å norskar stå. Norskarna jordades i den graven. Det skall finnas fler kullar där. Sent om nätterna är "baggarne" uppe å väsnas. Nu på länge har jag inte hört något om detta, men mormor påstod att de höll korum där, å att det var väsen å skrik vid graven om nätterna.
Gast.
Om en person drunknade, så kunde man få veta var han fanns om man hörde efter, när det blåste den vinden. Det kunde hän- da, att man fick höra rop från det hållet, och då skulle det hända, att man kunde få rätt på personen åt det hållet, om man sökte.
Gastar
Här i Hallanda flyter en liten bäck, som kallas "körkbäc- ken". Där har vi hittat nätsänk av bränd lera. Hallanda skall ha haft sin kyrkbåt stående där för mycket länge sedan. En sägen är att en piga födde ett barn å kastade i den bäcken. De hade hört att en onge hade "gästat" i bäcken om kvällarna. En gammal gubbe som var gammal när jag var barn, kristnade den bäcken till "gråtarebäcken".
Gastar
Emil i Timbonäs kom en kväll vid Drömmersbäcksbron. Där fick han höra en barnunge skrika. Det skriket följde ho- nom upp på backarna vid Långenäs. Där blev det bor- ta. Det skulle vara ett mördat barn som kallades för "gâst". Vid Fäbron i norra ändan av Kymmen ha de hört barn- skrik vid solnedgången vissa kvällar. Barnet skulle röja sig på detta sättet. Men på länge har det inte hörts till.
Gastar
Uppe på Duvnäsheden finnes en hel liten dunge med små tallar strax norr om körvägen till Mana och Spännemot och intill stora landsvä- gen på dess västra sida. De växa ej större, än de äro, ty här har en kvinna från Hagfors grävt ned ett barn, som hon mördat. Hon grävde ned det un- der en stor gran som stod här på samma plats, som talldungen står nu. Var natt när klockan är 12 kan man höra ett barn skrika här.
gasten.
En skall akt sig för "dagstöa". Det är så farligt om en kommer på den. Den håller sig på ställen där en onge blivit mördad. Det skall fäll vâr något av ongen som är kvar. En blir sjuk, om en kommer på den.
Gastar
Jag kom från Köla en kväll. Hade vagn att åka i. Hästen började att dra så tungt. Till slut stannade han. Han gick inte hur jag bar mig åt. Gick fram och tog honom i betslet Men då skulle han kutta till sidan. Då tog jag och titta genom betslet. I detsamma som jag titta, så såg jag som en stor svart fågel. Det var eld kring honom. Det var "gasten."