Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
I Tortorp bodde troll förr. När de bakat, kom trollen dit och skulle steka. Så kom där en man dit och hade en björn med sig. Så sa de till honom, att han inte kunde få bo där, för det kom troll om natten, men det var han inte rädd för, sa han. Frampå natten kom trolltyg dit och stekte korv. Björnen låg där på golvet. Så slängde trollen en varm korvbit till honom, och björnen brände sig på den och blev rasande och gjorde rent hus. En annan gång kom trollen igen och frågade, om de hade den store kissekatten kvar: "Ja, nu har vi två", sa käringen, och så blev det slut med trollens besök där.
Bergtagna samt bergväsen.
1 Nedanstående saga eller sägen har berättats av en för 1 år sedan avliden 90- årig gubbe. Han hade hört den berättas av sin svärfader, som var född i Huddunge socken av Västmanlands län. Hans namn var Jan Jansson och son till en rysk krigsfånge från 1809 års krig. Nationalitet: östländare. Pojken som blev bergtagen. Det fanns en gång en pojke, som hela sommaren var i skogen och vallade djur. En dag då han var längre än vanligt långt borta från bygden fick han se en hjord av kor gå förbi. I spetsen gick en ståtlig kvinna. Hon gick fram till pojken och undrade om han ej vill gå i hennes tjänst. Hon var en rik mans dotter från andra si- dan skogen, tillade hon. Pojken tänkte en stund. Då öppnade hon en påse och visa- de honom en mängd av guldpengar. Det blir dina om du vill tjäna mig, sade hon. Då försvann pojkens vankelmod med ens. Han följde henne. Det var i skogsfruns tjänst han gick. I bygden trodde man att han drunknat, när han ej kom åter. Ett år hade han varit i skogsfruns tjänst och glömt hade han både människor och gud. En kväll då han satt ute i skogen och tänkte på guldet som fanns inne i berg- et fick han höra ett dovt ljud. Det var kyrkklockan, som ringde in helgen. Då börja- de han minnas sitt gamla liv. Han visste och att om han blev i skogsfruns tjänst ett år var han hjälplöst i hennes våld. Då tog han sin kniv och kastade över berget medan klockan ringde, det är då man får makt över trollen och deras skatter. På så sätt blev pojken en rik och mäktig man under sitt återstående liv. / 2 Efterföljande saga har, om ej minnet sviker, en gång varit publicerat i Sala- Postens julnummer för många år sedan. Har själv hört den berättas av en kamrat på en folkhögskola. Det är möjligt att nedanstående text ej är ordagrannt lika som i nämnda tidning. Händelsen skulle till- dragit sig i Harbo socken, Västmanlands län. För länge, länge sedan fanns det i nämnd socken en bonde som det var ofanligt fattigt för. Han vill ej arbeta, endast springa i skogen med sin bössa. En dag sparkade hans hund av mossan inne i skogen och vad såg han. Jo, berget var av silver. Han stod en stund alldeles stum, men just som han skulle till att gå hörde han en röst. Du är fattig men på ett villkor må du bli rik. Tig med vad du sett och din släkt skall bliva rik, så länge du bevarar hemligheten. Från den dagen var det annorlunda där i huset. Bonden sprang ej längre i skogen på jakt, han skötte istäl- let sitt arbete. Och fattigdomen var som försvunnen. Så gick det i flera släktled, men så fann bonden det ej lönt, att längre tiga utan omtalade allt för sin hustru, men tillade att säg det för ingen, ty så snart någon utom släkten får kännedom om detta är vår rikedom slut. Men hustrun kunde ej tiga länge. Hon omtalade deras släkthemligheter för en grannkvinna. Hon hade knappt hunnit sluta förrän en stor sten kom inkastades i stugan under det att någonting skrek utanför. Men från den dagen var också rikedomen slut i det huset berättar sagan. / avs: Erik Johnsson, Sisselbo, Huddungeby. Västmanlands län. Ålder: 24 år. Födelseorten är den uppgivna adr.
Bergtrollen och Jägarfamiljen i Djupa
Bergtrollen Berättad av gumman Åkerlund född 1850. Bosatt Pinan, Bälinge, Uppland (Gubben Åkerlunds sagor är berättade i Börje, hustruns i Bälinge) En gumma från Krakens gård, Forkarby by, Bälinge skulle en gång gå på besök till Marsta by. Då gick hon en genväg över Gillberga kulle. I Gillberget visste hon att troll bodde och därför tog hon en bit stål med sig som skydd. Då hon kom till backen framför berget, fick hon se ett stort, stort fruntimmer sitta och sola sig. Hon var klädd i den grannaste röda tröja. Framför sig hade hon brett ut alla sina skatter, guld och silver i mängd. Där var gull- skrin, gulltallrikar, gullkedjor m.m. Mats Anderssmor, som gumman hette, tänkte att det nog kunde vara bra att äga något av alla dessa skatter. Hon visste och att stål bort- tager förtrollning. Hon siktade därför på en ståtlig sil- verkanna och kastade stålbiten på den. Hon träffade kan- nan och idetsamma försvann bergatrollets käring och alla hennes skatter. Det enda som blev kvar var silverkannan, som träffats av stålbiten. Gumman tog sin kanna och skyndade glad ifrån den förtrollade platsen. Uppteckn. av E. Österberg Jägarfamiljen i Djupa Berättad av Maria Olsson, Djupa, en gumma som nu förvisso är död. Berättad 1908. I Djupa by i Tierps socken finnes en vacker bondgård, där dock ingen lycka trives. Sönerna i gården den ena generationen efter den andra vilja icke arbeta med jordens skötsel utan endast gå ute i skogen och jaga. Nästan alla dagar under året och nästan vilket tid på dygnet som helst kunde man få se någon av sönerna ute i skogen. Då jag en gång uttryckte min förvåning / däröver, sade fru Olsson, som bodde på ett undantagsställe alldeles invid nämnde gård, att detta var alls intet att undra över. Detta var nu tredje generationen, som visade samma jaktlystnad. Hon berättade därpå, huru hon i sin barn- dom blivit vittne till, huru farfadern till nyss nämnda ynglingar försvurit sig åt den Onde för att få jaktlycka. Som hon var född på gården, där hon nu bodde, hade hon alltid varit granne till familjen i fråga. Hon mindes far- fadern, då han i sin krafts dagar ständigt gick ute i sko- gen och drev, men alltid utan jaktlycka. Så en ljus sommarkväll skulle hon gå ut i matboden för att hämta nå- got. Matboden var sammanbygd med ett lider tillhöran- de grannarna. Inkommen får hon höra ett ihållande mum- mel på andra sidan väggen. Hon blev nyfiken och tittade genom en springa i väggen in till lidret. Därinne ser hon då grannas far på knä på golvet framför sin bössa. I han- den höll han ett stycke bly med vilket han gör några underliga rörelser, varunder han läser: ”Jag skall kry- pa under stubbar och rötter ända fram till djävulens fötter, och alla djur skall höra mig till, och jag ska höra Fan till”. Samma besvärjelse upprepades gång på gång allt under olika rörelser med blybiten. Hemsk till mods skyn- dade hon ut ur boden, men iakttog, att efter den dagen be- gynte grannen få jaktlycka. Jaktlusten och jaktlyckan följa familjen än idag, men heller ingen annan lycka. Likt fridlösa andar irra männen ständigt omkring i skog och mark. Uppteckn. av Eva Österberg