Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skydd för ladugården
En del, men om det var här vet jag inte, borrade ett hål i la- gårdströskeln och hade ner ett ormhuvud, då var ladugården botad för all trolldom.
Trolldom
Lasse i Helgabo mötte en käring som ba' få åka mä'n. Men han svor te nått illa grömt på käringa. Ho' ble så arger å geck in på ett ställe å fråkte om han va riker eller fatti'! "Dä va Rike Lasses son i Helgabo", sa di. "Ja låt'et då drôsa!" sa' käringa. Å môran därpå så låg bägge hästa döa i speltet. Han sulle låtet na åka, för "ä en hjälpesammer, så har en inte ont å Satans här." Finnkäringer kallte di dom; di va' frå Finland. Ja' feck ena käring hem så ja' ble alldeles förskrämder. Ja' sa' te na att ho inte s'ulle pussa hunn. Då tok ho' tösa å pussa, inna' ja' hinde nappa tak i tösa. Ho' gjorle så tösa fick vark i ett finger varenda sommar så länge rackarekäringa levde. Ho velle låna ena dyna å moster, å ja' råkte te säja att moster har la ente fler dyner än ho' behöver själver. Å allt som va' i sänga va' dä bränt. Då fanns inte nô' som inte va' bränt lite, så di fick böta alltihop. Käringer geck ut, ja' tror dä va' påskafta: "Alle kor mjölka i mi bötta!" Då va' en präst som hade sett ena påskakäringa å känt igen, å ho' sa' te'n, att om han talte om'et för nåka människa, så sulle han aldri predika mer. Men han tok å bröt å alla hästskorna å kasta dom på ell å då sulle dä inte ha' nå'n verkan. I Lilla Gräsry kom då en finnkäring in, å di kallte na "Lushunn!" Men di ble så lusia å va' i många år. På Kullen i Jära va' dä likadant, dä va' unner Gamle-Kalles ti! Nä, "dä ä möcke bätter å ge en hunn en bit än slôss mä'n", sa' allti mamma. Dä va' ena käring i Axe, å dä kom ett sånt fruntemmer å velle ha mat, men ho' sa att ho hade inget å ge na. "Dä s'a du få betala", sa fruntemmert, "dä barnet som du bär unner dett hjärta s'a få gå som ja' ". Hon feck ock gå. Iblann hade han två schaler på sek å iblann tre, å allri orkte'n göra ett ordentli't dagsverke mer. Oskar på Träppa, dä ä en gammel feskare i Mulseryd. Han feskar så möe han vell. Då tar di säkert spiker ur körkedöra – dä ä många spiker borte i Mulse' körkedörr, så alldeles förskräckeli't. En gång tok han åtti pund, sa'n. Å ja' sto å såg på en gång han feska i Mulse' sjö där Nissa' rinner ut, – han tok opp gädda på gädda, så ja ble förvånad. Han han mer än vanli't, dä ä då säkert.
Trolldom
Dä ä tydli' sanning. Dä va' i Gundlaberg i Bottnare'. Dä va' på ett ställe dä skulle födas ett barn. Men barnmorska kunne sätta plågera på vem ho' velle. Dä satt en dräng i veaskjult å gjorde borsta'. Ho' kom ut te'n mä ena smörgås, men han trodde dä va' nå't jäkelstu', för han va' inte van ve nå'n extraförplägnad. Han satte smörgåsa på en vang – å vangen börja gnissla å gå. Han undra', va' i helsicke dä to' åt vangen. Han tog smörgåsa å ga' te ena so, å när ho' hade fått i se' smörgåsa, ble' ho' ursinni' å stôlleter å kasta se' å levde. Han trodde, att soskråen do'. Tyckefrö dä va' en sort pojka' plocka å ga' tösera, då skulle di bli alldeles galna ätter dom.
Trolldom. Undersaga
Svartkonstbok va' dä en gubbe i Bottnare', som hade. Han hade ett par skinnböxer, som han aldri' tog å sej, å han hade tre barnahjärta' insydda i di böxera. Allt folket va' över sej gevna för allt därna han gjorde. Hanses hustru lista mä'n te slut, att han skulle ta å sej di däre böxera, för ho' velle göra dom rena, sa' ho. När han hade lagt sej å fåt å' sej böxera, då va' di' inne å nöp'en. Han åmma ätter sina böxer, hade han haft dom, hade dä vart lögn å ta'n. Han hade sin styrka i dom. Dä va kraftböxer. Di sa' att när di byggde Bottnare' körka, bar han alla sina stocka' te körka mila väg. Dä kvetta' om dä va' berg, så tog han dä å bar. Jo, han hade la hankat fast svartkonstboka i böxera. Mina föräldra' talte om'et för mej.
Trolldom. Svartkonst
En bonde skulle gifta bort sin dotter, fästmannen som bodde långt därifrån hade ångrat sig och kom icke till bröllopet. Bonden blev då arg och sade att han skulle skjuta honom. Fästmannen gick då till en an- nan bonde som ansågs vara trollkunnig och talade om förhållandet, samt bad honom hjälpa sig. Bonden befalde honom, bära några spannar vatten och slå i en stor koppar- kittel, när han gjort det befalde bonden ho- nom, stå och se i kitteln, du får nu se hon- om som vill skjuta dig, i vattnet. När han visar sig tredje gången, skrik då på mig, sade bonden och gick därifrån. Fästmannen gjorde som han blivit tillsagd, tredje gången han / såg den andre, i kittelns vatten, skrek han på bonden, vilken kom med bössan i handen och skjöt på bildren i vattnet, det blev då blod ibland vattnet i kitteln Han hade skjutit den andre, fast de bodde flera mil från varandra.
Trolldom. Svartkonst
Ägaren till Skya mellangård mistade krea- tur det ena efter det andra. Till slut besökte han en klok gumma från Växsjö, hon sade, "jag får väl kom- ma och se vad jag kan göra." När hon kom dit, hade hon ostbit med, vilken hon lämnade till mannen och sade till honom att gå till en närbelägen skog med den, vidare sade hon, där möter du en stor svart hund, den får du icke säga något till, men du sticker till honom ostbiten, när du sedan kom- mer hem ligger där en kviga och håller på att dö, den gräver du ned i jorden levande, därefter skall du gräva ut båset, där hon varit, sedan hjälper det nog. Mannen gjorde som hon sagt, när han grävde ut båset, fann han trollknutar där. Sedan mistade han icke flera kreatur.
"Pigan satte på kakorna och husmodern förde in dem i ugnen"
I en uppteckning från Dalhems socken i Småland berättar Annie Andersson om olika sädesslag för bröd, surdegsbakning och folktro runt bakning. Uppteckningen är gjord år 1964 och hör till frågelistan Brödet och dess tillredning.