Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomtegubber ska dä ha varit vid Lenungshammar här i min tid. En hästhandlare mötte en tomte vid Dammen där, han hade köpt en ny häst, blårosete. Den tyckte tomten om, så han skulle hälsa. Tomtarna tyckte inte om alla hästar i stallen. Det var tomtar vid kvarnen i Lenungshammar. De stängde kvar- nen ibland för min svärfar där. En gång stod tomten där och höll i hjulet.
Tomtar
Min mor var född i Fredsberg i Järstorp. Där var två bönder i Fredsberg. De hade var sin tomte. Men företrädarna på de bägge gårdarna hade det så, att den ene hade tomte men den andre inte. Den ene var rik och den andre fattig. Den rike råkade förarga sin tomte. Han skrattade åt honom för han bar för lite. Då blev tomten arg. – Ja ska dra ifrå dek, sa tomten så får du se, hur det går. Och sen blev bonden utfattig.
Tomtar
Både mormor och farmor gav tomten mat om julkvällen, för att han inte skulle svälta. Så skulle de få mycket tillbaka. Gav de honom ingen mat, så skulle de få svälta. Far- mor hade sett en tomte. Han hade röda klä- der. Han var som ett två års barn, så liten. Det gick inte an att spotta i spisen, för då kunde en få med tomten att göra. Inte gick det an att packa och dundra om kvällarna. Inte gick det an att spinna och tröska en viss tid på kvällen. De tyckte om att ha tomte.
Tomtar begära hjälp av lagkatten
I Bälaryds socken finnes det en by där det i gamla tider bodde tio bönder. Alla hade de tomtar utom en som hette Anders Niclasson, detta var den rikaste bonden i byn; denne hade istället lagkatt. Hos denne karlen fans det en gammal trotjänare. Det var två av bönderna, själva voro de onda och deras tomtar drogo ifrån de andra i byn. De försökte i överdraga från Nicklassons ställe, men detta förhindrade lagkatten. Tidigt en morgon då trotjänaren var ute och fodrade djuren, hörde han hur tomtar talade till lagkatten på stället och begärde hans hjälp att förgöra de två tomtarna som drogo från de andra, ty annars bli de andra bönderna / i byn oret fattiga. Detta som tal hörde drängen en av dagar- na efter jul. Drängen hörde lagkatten svara: "Jag har ingen makt att hjälpa eder förr nästa skärtorsdages kväll." "Jaga dä hit de två onda tomtarna så skall jag se vad som kan göras vid saken." "När ni själv jagat de två onda tomtarna hit skall var och en av eder ha med sig ett strå av varje säderslag som finnes på edert ställe som belöning för min tjänst. Efter dom talat med lagkatten lemnade de sju goda tomtarna stället belåtna. Drängen talade ej om för någon vad han hört, utan tänkte vänta till nästa skär- torsdagsnatt för att se hur saken skulle avlöpa. Klockan tolv, om skärtorsdagsnatten hade drängen gömt sig på lagen. Då / komma de två onda tomtarna förföljda av de sju andra springande emot gården där lagkatten bodde. Denne susade ut, och drängen såg honom. De gröna ögonen lyste, och den hade stora retstående morrhår. Drängen hörde därefter ett fasligt oväsen hela natten och han hörde de där- under lagkatten fräsande. Nästa morgon låg det på gödselhögen två förkalnade trästubbar, av ovanlig form. Påföljande dag talade drängen om vad han hade bevittnat under natten, för sin hus- bonde. De två brända trärötterna lades sedan varje år på botten i ladan före säden inkördes.
Tomtar.
Det var en dräng, som fick stå på logen och tröska jämt, och det tröt aldrig i ladan, för bonden hade en tomte, som drog dit. Han talte med bonden i gården intill om det, och då sa' den bonden, att han skulle skita en liten hög i ladan, och det gjorde drängen. Då flyttade tomten över till granngården, och det gick utför för folket på det första stället.
Tomtar
Det var en flicka, som skulle skära stjärntrave (skära en del säd sent på kvällen efter slutade lagårdssysslor.) Då kom en tomte till henne, och frågade, om hon ville ha hjälp. Ja, det var hon tacksam för. "Gör du band, så skär jag i hand", sa han. Hon kunde inte följa med; hon gjorde ett band och gick och drog det efter sej. Tomten hade många till hjälp, så det var snart avkuret. Då sa' hon till tomten, att de skulle plocka all stenen ur åkern med, och det gjorde de. Tomtarna kunde dra till dem, så de blev rika, de kunde också dra från dem till andra. De skötte hästarna, om folket ropade väl i stallet, så det inte låg några strån i kors, för dem rådde de inte med att gå över.
Tomtar
Det var en dräng, som fick stå på logen och tröska jämt, och det tröt aldrig i ladan, för bonden hade en tomte, som drog dit. Han talte med bonden i gården intill om det, och då sa' den bonden, att han skulle skita en liten hög i ladan, och det gjorde gjorde drängen. Då flyttade tomten över till granngården, och det gick utför för folket på det första stället.
Skogsbruk.
För mer än 50 år se'n kom värmlänningar hit till trakten för att lära folket här att kubba riktigt, och de lärde dem att använda kälkar, som de kunde köra över moras med; de kal- las värmlandskälkar. Jag hade kolat många milor. De gamla kolarna brukade läm- na lite kol på milabotten till någon tomte. (W. har dock ej hört, att kolarna trodde sig ha hjälp av tomten)
Utan titel
På filbänken i smejja [smedja] va en smörjask mä jängsmörje, å en möra när ja kom, va dä så mycke bröte (skruva å spike å mutter) i asken. Dä va tomten, som inte hade tyckt, att dä va som dä skulle, å då hade han gjort ma dä där. Min far kom för sent en möra te smejja, å då så han tomten springe på murhylla. Han hadde e rö mysse på huvet. En gång när mi syster skulle gå åt lagårn å mjölke, feck ho si en liten tomte sitte på ryggen på e ko å börste. Han tyckte förståss, att di inte va rene.
Tomten tröskar
Tomtarne vilja inte att man ger akt på dem, eller eljest oroar dem under deras arbete. — Det var på en gård att der blef mycken säd och mycket att tröska; men sällan var det någon som "trask". Men för hvar qväll satte husmodern ut tre smör-påsar på log-pallen. Så var det en karl som undrade huru det kunde vara och lade sig på försåt på slinnet. Då kommo der om natten tre tomtar, en gubbe, en käring och en liten here, och begynte draga fram säd och tröska och rista upp och arbeta så flitigt hela natten. Allt låg karlen och såg på. När det så hade varit en stund, sade karlen : "Ja så, nu ser jag huru det står till!" Då blefvo tomtarne missnöjda och sade: "ja så ligger du der? Om vi förr ha dragit till huset, så skola vi härefter draga härifrån". Dermed gingo de sin färde. Men efter den dagen vek välsignelsen ifrån gården, och aldrig spordes det mer att någon halp folket med att tröska säd om nätterna.
Om tomten
De berättar, det var på ett ställe neråt Bryna, det var en liten tomte som gick ock bar. Ock han hade bara ett ax, när han kom. Då sa ägarn till honom: »Det är för liten börda». Då svarade han: »Vägens längd gör bördan tung. Ock när jag har tagit så mycket, som jag har burit hit, så blir du fattig», sa han ock blev arg. Ock han blev allt fattig sen, ändå. Sådana där de brukar hålla sig till ett ställe. Ock de brukar ge dem gröt på julkvällen. Ock det vet en väl, att de åt upp gröten, f'ör fatet var alltid tomt på morgonen. Så det är allt. sanning.
Skörd (offer till logkatten)
Logekatten är ett mystiskt väsen som under den tid säden växer, skyd- dar den och främjar god årsväxt. När man hade slutat skörden offra- de man de sista stråna på åkern till logekatten, för att nästa år få god skörd. I bland kunde det hända att logekatten åt upp tomt- ens julgröt som man satt ut på log- an. När logekatten ätit upp tomtens julgröt blir det gräl mellan dem, och det varar till midsommaravton, då tomten får sin midsommargröt. Logekatten har ej makt att taga den gröten. Efter detta stiftas åter vän- / skap mellan dem därför att logekatt- en tänker nästa år komma åt jul- gröten. Logekatten vill ha detta gräl, så att tomten skall glöm- ma att vakta den inbärgade grödan och hon därigenom själv skall komma att stå högre hos husbonden än tomten. Min far påstod att han verkligen sett logekatten, den var kolsvart till färgen, hade gröna lysande ögon, stor och yvig svans och när han stod stilla hade han alla fyra benen tillsamman. Om gårdsäg- aren störde och förföljde logekatten blev skörden å ägorna till gården sämre år efter år.
Goanisse
Goanisse hade bönderna. Den bonde kunde ha flera stycken de tar dit säd och hö från andra. De satte ut gröt till goanisse. Vi bodde nära ån. För att vi inte skulle gå dit ner, prata min far om, att när han var gesäll, hade han flera kamrater. En av dem hette Pelle. De andre satte mat till tomtarna, men det gjorde aldrig Pelle. En gång hade han skitit på tomtarnas tallrik. De skulle in och äta men fick inte gå ifrån smedjan alla. En gång var det Pelles tur att gå in först och äta, och när han kommit tillbaka, fick de andra gå in i köket. Som de satt vid bordet, knackade det på rutan och någon vid fönstret sa: "Nu ä Pelle varm." Då de kom ner, var det alldeles upplyst i smedjan och tomtarna stod och smidde sej på sina ben. Och Pelle var uppbränd i spisen. Mannar kom in en gång, och fick se dem. Det var flera som var i smedjan. En del kvällar kom far upp tidigare än han brukade från smedjan. "Jag var tvungen att sluta." sa han, "för de skulle till med sitt arbete." Han menade tomtarna. Far var vapensmed. Han hette Fabian Oscar Berg. Han var fostrad i ett fosterhem. Hans fostermor arbetade som en karl i smedjan. Hon skodde hästar och beslog kärror. Nej, hon gjorde inga här, men hon skulle vara väldigt duktig till att härda yxor. Far blev 73 år gammal. Min mor dog vid 51 års ålder i lunginflammation.