Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomten var la för det mesta en välkommen gäst var han var. Aldrig fanns det mer än en tomte på ett ställe. Det var en sägen att det var en tomte på ett ställe, och en gång fick bonden se tomten komma och pusta och skulle kliva över logabalken med ett halmstrå. Då sa' bonden: "Åh, du behöver inte pusta för så lite." Då sa' tomten: "Jag ska dra ifrån dej lika mycket som jag har drat te dej, ska du få se att du blir inte feter."
Djävulen
Det var en karl i Kohult, som var ute och skulle skjuta tjäder på olovlig tid. Det var vid spel. Han sköt flere gånger på en tjädertupp, men han bara vände sig om i trädet och fortsatte med att spela. Då tog han sin bössa och gick hemåt. Och en gång vände han sig om på vägen, och då gick där en hund med eldslågor ur halsen bakom honom; det var den onde. Han jagade aldrig mer i olovlig tid sedan, den gubben.
Vattenväsen
Vid vägen till Klinten var det en göl på ena sidan och en liten sjö på andra sidan. I gölen var en liten varelse, som kallades gölafrua. Far hade sett hen- ne en gång. Hon var som en liten människa i askgrå kläder. Hon sa' åt far: " Johan, skynda dej hem!" Far fick den uppfattningen, att det var någon hem- ifrån. Han gick hem och han var bleven så konstig; det varade ett dygn. Karl i Brinkebo hade sett samma gölafru en vintermorgon. Hon stod mel- lan göla och vägen, men då var hon vitklädd.
Vattenväsen
De har talat om att det skall bo en sjöfru i sjön. Gamla gubbar offrade pengar till henne, för att de skulle få tur med fiske. Neckagubben fanns i är (= åar) och bäckar. De hörde honom spe- la ibland. Ej hört att någon lärt sig spela av honom.
Gastar.
Gastar hojade. Jag hörde i min barndom en gammal gumma, som berättade, att här var så mycke gastar. "Det är när någon har blivit mördad, så när liket har legat begravt i sju år, så vänder det på sig och blir gast," sa' hon. Dagstånd okänt begrepp. Men "de ble krammade."
Odens jakt
Oden och Tor var ute och jagade och det blev sån trätting mel- lan Odens hundar och Tors hundar om villebrådet. De skällde på varandra, för Oden hundar tog det, som Tors hundar hade lagat ihop. Det är den trättinga man kan få höra om kvällar och nätter i september och ok- tober. Det går jämt i öster och väster.
Skatter
I Luvberget hade bönderna gravt ner en kista med pengar i, när det var ofred. Två karlar gick dit en kväll och skulle ta upp kistan, och de hade kommit överens om, att det inte skulle prata under tiden. Men rätt som det var fick de se Åsenhöga kyrka brinna. Då sprang de därifrån, och då föll gropen ihop. Luvbergs- kistan är kvar där än i dag. I Smedjebo gärde hade ett fruntimmer funnit ett skrin med pengar i. hon hade kastat en hårnål i skrinet och räddat det med sej. Tuppar och hönor ha gått rakt över skatter.
Slåtter, skörd
Loakatter flydde upp nekerna till nekakråka, som flydde dem till den, som var stabbekär eller stabbkråka. De sista stråna på slåtterängen tog de haren i. Några strån lämnade de kvar på åkern till tomtefar, som han skulle ha att leva vid till eftertiden. Han bodde på åkern. Det fanns andra tomtar, som bodde i lador eller visthusbodar.
Naturföremål
I Åsenhöga finns en hälsokälla i Smedjebo. Där offrade de först pengar, och sedan drack de. Det dög inte att ta några pengar där. Det var vissa kvällar det skulle vara förmånligast att dricka där: julafton, pingstafton och midsommar afton.
Djur
Göken: Sör – säe väster – gläe nol – nöe öster – döe. Han kom i början av maj och gol i sex veckor, tills han fick se den förste hökuven eller hörde hökärran gå. Man skulle inte härma göken, för då blev man snemunter. Man skulle aldrig gå ut fastande – bara man hade bitit i t.ex. ett äpple, var det inte farligt. Vargarna – en finne tog bort dem.
Skogsbruk.
För mer än 50 år se'n kom värmlänningar hit till trakten för att lära folket här att kubba riktigt, och de lärde dem att använda kälkar, som de kunde köra över moras med; de kal- las värmlandskälkar. Jag hade kolat många milor. De gamla kolarna brukade läm- na lite kol på milabotten till någon tomte. (W. har dock ej hört, att kolarna trodde sig ha hjälp av tomten)
Naturföremål
Det finns en håla i slutet på denne skogen, som de har kallat Skams gruva. Det var ett par karlar, som slog ihjäl var- andra i Löckna äng och de blev begravna i Skams gruva. De slog en ekepåle igenom dem för att de skulle ligga still. Har inte hört att folk brukat kasta något, då de gick förbi där.
Födelse och dop
När de vävde, fick de inte låta skytteln sitta i, utan den skulle tas ur. En havande kvinna skulle få svårt för att föda, om hon fick se skytteln sitta i. I Badvattnet hade de stål och kol. Bôrlagumman var detsamma som barnmorskan. Sådana gummor hade alltid lite kuschel. De kunde flytta över plågorna från hustrun till hen- nes man, har jag hört. Pengar i lindan hade de allmänt förr, när barnet döptes. Barnens tänder stoppade de under telet och sade: "Mus, mus, ge mej en bentand i stället för en guldtand!"