Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsväsen
Det hände att "skogsråa" skrämde hästarna, så att man inte fick fram dem efter vägen. Det var särskilt far- ligt på skogarna. Mellan Kasenberg och Avelsäter i Värmland finns en stor skog, där blev de ofta stående på vägen i forna dagar. Och detta slyldes på "skogs- råa". Hon kunde sätta sig bakpå åkdonet, så att inte hästen orkade dra.
Vattenväsen
Det var några barn, som fick se en häst vid en sjö, och den ville de rida på, så de klättrade upp, men hästen blev längre och längre. Så var det en, som sa: "Ja necker inte", och då slog hästen av dem och sprang i sjön. Det var näcken.
Årsgång
Årsgången gick till så, att de gick till vissa kyr- kor jula natt och tittade i nycklahålet. Då skulle de få se, hur året blev. De kunde höra, hur det klingade av skäror- na på markerna. Det var rätt hemskt det som de möt- te på vägarna, när de var ute och gick. Gluffesoen var de rädda för, hon sprang emellan benen på dem och försökte klyva dem, så fick de se henne, så fick de allt gå åt sidan.
Kyrkogrim
Var de bygger en kyrka, ska det bli en kyrkogrim. Min mormor var och gjorde dagsverken, då de byggde Tingrås kyrka, och då begrav de en levande hane där. Det blev kyr- kogrimmen. Det är nog på samma sätt med gluppson, det är nog en so, de har begravt. Det är alltid en hane på så- dana kyrkor, där de har grävt ner en levande hane, så det kan man själv se, om där finns kyrkogrim. De gräver ner när de bygger andra hus med, de grävde ner något under Konsert- huset i Hälsingborg, men jag vet ente vad det var, och det var nog inte många, som fick veta.
Djur
En finngumma tog bort vargarna; de fick ge henne något för det. Vargarna var svåra, t.o.m. på hästar. Hade hästarna ett föl med sej, ställde de sej runt om fölet med bakänden ut. Men nöt- kreatur ställde sej runt om kalvarna med hornen ut. Vargarna var så knepiga att de kunde narra hästarna ut i ett hängefly, så de inte kunde reda sej. De blev rädda, om en människa hoja'. Stora, långa trälurar hade vallpojkarna att blåsa i. Lodjur – Varglo talte de om, inte jöpa; det är väl detsamma. De var blodtörstiga och nöjde sej inte med ett kreatur utan dödade så många de kom åt.
Spökeri
Min farmor och hennes syster hade kommit överens om, att den av dem, som först dog, skulle uppenbara sej för den andra och tala om, hur hon hade det. Systern dog först och hon kom en natt. "Hur har du't nu?" frågade farmor. "Dä ä strängt", svarade den andra, inte ett ord mer.
Naturföremål
På ett ställe i min hemtrakt - jag tror det var i Habo - var det en rishög, som de kallade ett mördarebål. Det var någon, som hade tagit livet av två personer och lagt dem i en rishög, och en jägare hittade dem där, och de blev begravna. Men se’n kastade alla en stake eller pinne där, när de gick förbi. Jag tror de hade futt och sålde drickesvaror nära därintill och det var en galgebacke inte långt därifrån.
Djur
Vargarna. I min barndom var vi så rädda för vargarna, så vi tog med oss korna upp på höga berg, när vi skulle mjölka dem. Sedan var det en finsker gumma som togo å' dom; de gick ö- ver isen och kom till en ö, och där blev de stående på en grön plan. Sedan har aldrig sjön lagt sej, utan de har fått bli där.
Troll
Vid Nissafors var ett berg, som det fanns ett bergatroll i. Den hon skrek på folk, när de gick förbi, hon ropte namnet på dem. Hon ropade "Kajsa" efter en gammal skräddares gumma, men gum- man svarade: "Jag skiter i dej!" Då teg hon I Isaberg skall det ock ha funnits troll.
Kyrkoklockor
Det låg en kyrkklocka från Källeryd kyrka i en göl vid Nissa- fors: en jätte hade kastat i henne. Det var några, som försökte ta upp henne en gång, men när de hade fått henne i vassbryna, tog det eld i hela gölen.
Farsoter
Det var bara två människor här på trakten, men levde över, när digerdöden gått. Det var en mansperson som gick upp på Hestra ås, och han fick se att det rök i pipan i Sval- ås i Källeryds socken. Då gick han dit, och där träffade han ett fruntimmer och de flyttade ihop. Aldrig hört om levande begraven. Ej heller att man vid epi- ### begravit något djur.
Nystan
En gång när pappa var barn och skulle gå till julottan, trillade dett nystan framför honom. Han sprang efter och skulle ta det, men så fort han hade kommit intill det med handen, blev han så sjuk, så han kunde inte fort- sätta utan måste vända om hem. Jag vet inte, vad det var för sorts nystan.
Spökeri
När någon hade dött, skulle man så linfrö för att förhindra, att den döde kom igen. Linfröet såddes från boningshusets trappa ut till porten. De visste, att ingen kunde plocka upp linfröna, och därför strödde de dem på marken. Denna cermonien höll man på, då någon som varit svår under livstiden hade dött. På kyrkogården fick man ej ta något. Det talades om att, när de grävde på kyrkogården, de kastade upp brä- der på kyrkogårdsmurarna. De som hade dåligt att elda med togo sedan sådana bräder Men det gick inte. De fingo bära tillbaks bräderna igen. Naturligtvis får de ej bära något ifrån en sådan plats.