Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
Gasten var inte annat än en död unge, som de hade tagit liv av och gömt. Gasten skrek som en unge. Det var en som mötte gasten och fråga: "Vad vill du, mitt lille barn?" Då tala han om, att mor hans hade tagit liv av honom och stuckit honom under en tuva. Så bad han, att karlen skulle vara så snäll och frakta honom till kyrkogården. "Det skall jag göra i Jesu namn", svarade han, och sen blev gasten borta.
Gastar
Gastar gick ofta och vaktade över någon nedgrävd skatt. Därför skulle man passa på och sätta "treamål" på gasten. Men då skulle man vara två och springa en bra bit ifrån varandra, när man fick syn på gasten och så sätta ner var sin käpp i marken, och sedan sikta in den punkt, där gasten uppenbarade sig, från dessa två punkter och sätta ner en ny käpp, där synlinjerna skuro varandra. Där skulle man gräva, så fann man skatten. Ibland brukade gasten ha en massa pengar och kasta upp dem i luften och låta dem falla ned igen. En gång kom en gast in till en gubbe. / Gasten såg ut som ett lik. Gubben blev rädd och ville springa sin väg, men han satt bakom det stora bordet i stugan och kom inte upp i hast. Då tog gasten och välte det stora bor- det, så att det slog benet av gubben.
Gastar
Gastarna kommer från de döda. Det är dö- da människor, som går igen och spökar. När man gick ute, så kunde man bli gastakrammad. Då blev man tvärt sjuk och måste gå till sängs. Hedningar, som inte var döpta, blev gastar och sådana som levde som hedningar och inte läste ett Guds ord eller frågade efter Gud. Det var en sådan gast i S:t Olof. Gamla gubbar talade om det, när jag var barn. Det var ett barn. Det skrek om nätterna. Men ingen hade kunnat komma i närheten av det. Det skrek vissa nätter.
Skyddsmedel mot gastar
Näcken, trollen och gastarna äro fallna andar som störtats av Gud. Om man var ute och körde nattetid igenom skogar kom gasten och satte sig upp bakpå för att få åka, det syntes strax på hästen, ty denne blev genomsvettig och orkade knappast draga vagnen. Då skulle man läsa "fader vår" baklänges, samt taga betslet av hästen och se igenom, då försvann gasten, men var man icke kvick nog att sätta det på igen, fick man en så kraf- tig örfil att man föll omkull på vägen.
Spöken
I min barndom hade far och jag varit körande i Sölvesborg. Då vi kommo uppåt backarna mot Näsum blev vagnen slutligen så tung att hästen knappast orkade ined densamma. Han blev alldeles vitlöddrig av svett. Vi sågo dock ingenting. Om en stund blev det åter lätt. Det var spöken eller gastar, som där drevo sitt spel.
Ingar Fridh
Div. prat. Söka tjänst. En orättvis lärare. Söka tjänst. I skolan. En orättvis lärare. Första tjänsten. Läsa för prästen. Namnbyte. Binda fiskegarn. Prästen Collin och namnet Köno. Föräldrarna. Bödetös. Trelleborg. Barka garn. Rep. Div. prat. Torsk. Ålfiske. Sälja fisk. Plocka sillen ur garnen. Grönsaker. Mathållning. Vinterfiske. Spöke. Med. Skeppsbrutna spanjorer. Anekdoter. På Skåre. Strandningar. Drunkning. Segelrännan. Åska. Åska. Dans. Julkalas. Julottan. Kyrkan. "Smittens" ungdomar. Dans. Midsommar. Julkalas. "Smittens" ungdomar. Hus. Lotsar. Strandgods.