Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
Trollen bodde i bergklyftorna i Höråsen. På Holma ö fanns det också troll. Ett troll het Skotte. Han simmar på en stor, lång sten över Byasjön. Den stenen står nu i Öströö utmark. - Jag har hört tal om att de tog ett korn från trollen, och trollen kom efter dem, men de kom undan. - Trollen lånte ut sina stora kopparkärl, och sen skulle folket lämna nåt i kärlen, då de satte dem tillbaka. Men en gång bar de sig illa åt, drängen tömde ut gröten, som bonden lagt i kärlet, och gjorde sitt behov i det. Sen fick de aldrig låna mer av trollen.
Svartkonst
Det var en som bodde i rået mellan Skarshult (Skagershult) och Nysund som hade svartkonstbok. Det var röd stil i den. Trolla riktigt gjorde han också, så han fick lov att skjuta sig till sist. Skämma bössorna för varann kunde de göra. När man hörde en annan skjuta, skulle man ta tre steg baklänges, ta opp en grästorva och spotta på den o så sätta den tillbaka i backen, då sköt han bom nästa gång. Det var en gammal gubbe här som kunde "stämme blog", men / hur han bar sig åt, vet jag inte. Han kom från Ekan här i Nysund o bodde slutligen i Sinnerud här. De sprang dit en gång från ett ställe här, då sa' han bara att de skulle gå hem o binda om, när de kom hem, hade blodet slutat att rinna.
Svartkonst
Abraham Viberg i Edsbacken här i Nysund stoppa alltid något i västfickan när han for bort. Och när han mötte en körare, kunde han kasta detta framför hästen, o då kunde den hästen inte dra ett dugg sedan, men Abraham Vibergs häst kunde dra desto mer. Och ägaren till hästen, som blev "skämd" så där, kunde ingenting göra. Abraham Viberg var född där i Edsbacken. "Skämma bösser" kunde han också, han var styv skytt själv. Men såg han en annan kar borta / i buskarna, så var det omöjligt för den att skjuta, men Abraham sköt allt. Abraham Viberg var aldrig tyst när han sela hästen, utan han stod där o muttra o talte. Men ingen hörde vad han sa. Och så tog han opp något ur fickan o stack framme i grimman o så i bogträna. Och sen, när det var selat, så spotta han tre gånger över hästryggen. Och om vintern, när de körde tim- mer o det blev tunga lass, så såg hans hästar ut som om de ingen- ting haft att dra. En i Lövnäshagen här i Nysund (stället är borta nu) var skylld för att ha svartkonstbok. Men i en sådan är det bara tre sidor som inte vem som helst kan läsa, o de är tryckta med / röd stil. Så har jag hört det berättas. Det andra i den kan vem som helst läsa. När mannen i Lövnäshagen blev död, så skulle de ha bort boken, men det gick inte. Då kom en o sa': "Elle bakugnen o bränn opp 'a!" Men ho brann inte ändå. Där de la 'a, där låg ho, o sen kom det nytt folk dit, men jag vet inte vad de gjorde mä 'a. De bodde där länge, men nu är de döda o stället borta, o jag vet inte ifall boken är kvar på den öde platsen än. Det var en gammal kyrkstöt här i Nysund som de kalla Stöt-Erland. Han var på körrgårn mest varan- nan natt, men ingen visste vad han gjorde där. Ur gravar, som han grävde, tog han tre nypor mull i en pappersstrut, men de visste ej vad han tog det till.
Svartkonst
En flicka i Gökhult här borta blev förälskad i en gardist som var dräng i Fallet, ej så långt därifrån. I hennes hem trodde de att flickan "blev förgjord" av honom. Det fick han reda på, o en gång gjorde han i ordning ett äpple så det såg litet konstigt ut, han stack hål i det o satte dit nån färg i hålen. Han bad den som skulle ta det med till henne att försöka ordna så att hennes mor fick se det. När han räckte det till flickan o tala om från vem det var, var modern också framme som en pil o tog det. / Men det fanns bot för sådant. Om man tog något av dens kläder som "förgjort" en annan o brände o gav askan åt den som blivit för- gjord, så gick det om. En syster till flickan tjänade i gården intill där gardisten var, o hon lyckades komma över ett par av hans byxor. Det fick han också reda på, o sen gjorde han en visa om historien, han var spelman o en riktig filur. Bl.a. stod det: "Modren hon sade till tredje dottren sin, nu skall vi bränna pulver o ge den förgjorda in." Att få borax i kaffe skulle vara alldeles särskilt farlig medel för sådant, att "väcka kärlek" med.
Svartkonst
En gumma i Klippan här i Nysund bota ormbett. En gång bota hon en ko på ett ställe här, då rörde hon i krubban o gav henne en brödbit som hon haft med sig hemifrån. Så muttra hon nånting, o då svor hon bland annat, ty de måste svära när de botar. Men kon blev bra. Det var en i Koltorp i Kvistbro sn. som kunde trolla lite. När det var bonde i torpet Brunstorp här under Ölsboda, så var det ett år som korna aldrig gick hem om kvällarna. De gick o tala med gubben. "När körde ni iväg korna i morse?" sa' han. / "Klockan åtta", sa' de. "Mellan sju o åtta i kväll kommer de hem också," sa han. Och vid den tiden kom de också som skjutna ur en kanon. Men dagen efter var det lika illa. "***Kôler-Erker" (Kolar-Erik) kalla de gubben. Det var en också som bodde lite längre in i Kvistbro sn., de kalla honom "Ann-Lis-Kalle" (Anna-Lisas-Kalle). En ko här på ett ställe gick bort när hon skulle kalva. De gick efter honom, o han gick opp på skullen över kons bås o gjorde nånting, men de visste inte vad han gjorde. Men vid samma timme på dagen som de saknat kon så kom hon igen o hade en stor kalv med sig. Hon kom i full fart, o de hann inte öppna grinden för henne, utan hon satte full fart över gärdsgården. Ann-Lis-Kalle hade "svartboka" / också. Han var en gång på ett ställe här, o de ville titta i denna, men det fick de inte. De ville då, att han skulle visa dem litet av vad han kunde. "Ja, ja ska vise er lite," sa han. "Den förste som kommer o åker här förbi ska sel- stickera hoppe ur för." Det kom också en snart efter, o selstickerna hoppa ur, o skäckerna föll ner. Den, som körde, satt kvar o höll i tömmarna, han hade vagn o åkte i.
Svartkonst
En torpare i Sirbo här i Nysund kunde "dämpe blod", om de högg sig t.ex. Det var en här som högg sig i skogen, då tog torparen tag om såret med handen o muttra nå- got, o blodet stanna med samma. Och sen kunde den som huggit sig gå hem själv. En person ville lära sig konsten, men torparen sa': "Nej, det får du inte."
Svartkonst
De sa' att en del skicka ut "***skôt" (skott), o krittera låg o dog, o då kunde bara sådana bota som också kunde skicka ut. Jag hade en ko en gång som fick, o hon kunde inte flytta sig, hon var så stinn. Jag gick till Fredriks-Lovisa här i Lämåsen o fick en bröbete av henne o gav kon, o sen blev hon bra. Den såg ut som en annan bröbete.
Frimurare
Frimurarna var de rädda för, de slakta folk o skicka dem till hundturken, sa' de. Ett fruntimmer härifrån kom opp till Stockholm för att hälsa på en bror. De var ute o såg på stan o när de kom dit där det stod "Frimurarlogen", höll hon på att svimma, hon trodde att brodern ville ha in henne där.
Gåtor
Dä kom e tönne frå främmande land, med lite te lagger o inge te band, o två slags öl te tönna. Ägget. Tvåfota stod på förtifota o ropa ätter Vindspjäll. "Släpp ut Lurbom dä kommer Naverskaft ifrå Häcklefjäll o vill äte opp våre rotmöss." Mannen stod på harven o ropa på drängen att han skulle släppa ut hunden, för vargarna / kom o ville äta opp svinen. Två små kommer före o två store springa ätter, springa fort ibland men hinna aldrig varann. Vagnshjulen. Oppför backe o utför backe o skär svarte remmer. Plogen. Går o går o kommer aldri te ***dôrra. Klockan.
Gåtor
Boen stod på Bonkaloen o sa te Rökulla: Kast ifrå däj ***Skvalingen o släpp ut Vittingen, för grå-Ola äter opp alle våre rotmöss. Bonden stod o tröska o sa' te sin hustru att hon skulle kasta från sig barnet o släppa ut hunden, för vargarna kom o ville äta opp svinen. Hogget å stubbe, å klövet å tall. Låmmat i fårhus / o ***fôlat i stall. Ligger på bolet å säjer tralall! Fiolen. Va ä dä ***sôm springer ikring å sk-r vitt? Kvarnstenen. Va ä dä ***sôm går bå natt å da å aldri kommer te ***dôrra? Klockan. ***Lô, ***lô lätte ***hôppa över stätte, utpå ***sôm en ia (?) lågere än halla. Skatan. Trint ***sôm sola svart ***sôm jola / ätter mä en stjärt. Pannkakelaggen.
Folklekar
"Du töcker fälle du ä vacker, men dä töcker inte ja. Å ängen va grön o flickan va skön, kom valsa mä mäj, kär håller ja däj!" Jag minns inte att de lekte denna här, utan de dansa efter den. När jag var en pojke, så dansa de myc- ket efter det någon sjöng, för det var inte ofta som de hade musik. När de tog norsen på våren här i sjön, så samlades mycket folk här. En gång bröt de sig in i en en loge till en ödestuga här i Vårbo för att få dansa. / Då satt en oppe på skullen där o sjöng: "Adam i Paradis slakta sin rara gris. Fläsket dä sålde han rompa behållde han." Och detta dansa de efter nästan hela natten där. "Läse för prästen" gjorde de någon gång. De la' ikull två stolar o la' en schal över, o så satte sig en på var sida. Sen stod en framför som skulle vara präst o hade en bok. Och så skulle en läsa som inte visste hur det var. Prästen sa: "Sitt!" o han (hon) fick sätta sig i mitten. Då reste sig de andra, o så ramla han i golvet. Att leka "låne varme" var mycket allmänt. De lekande sutto / runt rummet några steg från varann. En av de lekande stod mitt i cirkeln med en käpp som han stötte i o frågade undan för undan: "Får ja låne varme?" "Gå te näste granne," svara den tillfrågade. Så för- sökte de lekande byta platser, men om den, som var uppe, kunde stöta sin käpp i en stol som var tom, så fick han sätta sig där, o den, som egentligen skulle dit, fick vara oppe o fråga. En lek var, att de satt runt ett rum, o en gick omkring o sa' till var o en: "Mi fru skicka däj en pen- ning, du får köpa va du vill utom svart o vitt o nej o ja." Och när han gått över, fick han börja om igen o förhöra sig vad de köpt. Svara de då något av det förbjudna, så fick de ge pant. / Det var en härifrån som de kalla Ruske-Per. Han börja som barn "gå med påsen" o tigga o tidigt som barn börja han med snus o tobak. Så börja han danse för att få nån slant till detta, o på det sättet fort- satte han som vuxen. Det var något som de kalla "Ruske-Pers polske": "Otten totten ta ierie ra otten, otten ta liten talla!" Det dansa han efter o tog om o om igen. Han vandra landsvägen fram från Finnerödja station o opp till Kristinehamn.
Födelse och dop
Om det var ett nyfött barn på ett ställe, så skulle lampan brinna hela tiden tills barnet var döpt. Och i de stora spisarna elda de hela nätterna. En nål satte de i barnets kläder när de for med det till dopet, då skulle intet ont drabba det.
Frieri och bröllop
I min barndom bruka bröllopen vara mest åtta dar. De hade upp- tåg för sig, klädde ut sig o så där. Min mor tala om, att på ett bröllop här i grannstugan var det en som klädde ut sig till oxe med kohud o horn o gick fyrfota oppför trappan. De vigdes mycket förr i brudens hem, o prästen o klockaren var där. De sutto till bords omkring stora bord. Brud o brudgum satt först o sen brudparets föräldrar o så prästens o klockarns. Det var mat av alla sorter, lutfisk, potatis o kött o kål, o så kom / ostkaka. Alla, som var med, hade förningar med sig, ostkakor, smör, vetelimpor o veteringar. Prästen läste bordsbönen vid bröllop, o sen efter maten blev det dans. Brud o brudgum skulle opp o dansa först. En del långväga gäster bruka stanna kvar i bröllopsgården över natten, o även i granngår- darna fick de ta emot. På morron efter själva bröllopsdagen kunde brud o brudgum o någon mer gå runt o bjuda dessa på något, men det var före min tid, jag hörde bara talas om det. När jag var en pojke, var brudarna vanligen svartklädda. På vintern satte de opp / granar utanför bröllopsgården, men ej barkade, de satte opp dem som de var. Och om sommaren satte de björkar för dörren o vid porten som de böjde i båge. Närmaste gårdsgrannar (by-) skulle bjudas på bröllopet o alla släktingar till brud o brudgum. De sköt mycket utanför på bröllop, så skulle de ut o försöka få fatt på dem som sköt, men de sprang undan. Spelpengar kunde de ta opp åt spelmännen. Om det var lugnt o regna under bröllopet, skulle de bli rika o bra sams i äktenskapet, men var det blåsigt, skulle de bli osams. De tog mest ut lysedeln på ny.