Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det var en kväll en man var ute och red på sin häst. Då träffade han på en stor skara troll, och där- ibland ett troll som hade ett horn och en pipa. Hor- net användes att dricka i, och pappan att samla hop trollen med. Riddaren stannade och lyssnade. Då sa trol- len: "Släng hit en bit!", och alla trollen drucko ur hor- net. Då bad riddaren att även han skulle få känna på det som fanns i hornet, men när riddaren fick hornet, tömde han ut dess innehåll, och det var väl, ty det innehöll gift. Med den andra handen tog han pipan, se'n red han in på en korsarjader åker och befriade sig för trollen när solen gick upp. Och hornet och pipan finnas på Trolle Ljungby slott. Trollen beklaga sig att de ald- rig kan få ihop släkten mer, sen de förlorat pipan.
Trollar till sig kitteln
Jag har hört berättas om en lapp som bruka spå [trolla], och han var ner på lanne nånstans och köpte en stor kittel och skulle ha han opp till fjället. Men hur skulle han få den dit? Ja, det var inte alls farligt. Han som hade sålt den skulle ställa den på bron, sa lappen. Det var visst nån viss dag, men det minns jag inte. Och första taget hade det smullit till i han, och andra kvällen hade den rörts åstad, men tredje kvällen då hade det burit iväg med den i luften.
Den trollkunnige Stor-Nila
Det var en lapp som kallades Stor-Nila, som bruka spå (trolla). Då hade han varit på ett ställe och råkat en apotekarsfru, och hon blev arg på honom för nånting och sa: "Du luslapp!" Då fråga han om hon ville ha lusa. Och hon blev så lusig. Hon var på ett kalas, och då fick hon se lusa på händerna, och hon sopa bort dem, men det var detsamma. Och hon bytte kläder, men det var detsamma, hon var lusig lika fullt. Hon måste fara till 'n Stor-Nila och komma sams med honom. Jag vet inte varifrån Stor-Nila var, men han och gumman hans skulle ha frussi ihjäl oppi na fjälla här.
Vargens magiska förmåga och sätt att jaga
Om man skriker åt vargen så blir man hes. Det har jag själv varit med om också. Det ansågs att det var vargen som orsakade det, men det kunde ju hända att man var för ivrig, tog i för hårt. Men han kunde trolla sömn på en också. Och det är då säkert. Om han är i närheten och vill anfalla men inte kan, för man vaktar, så blir man så sömnig, och det blir en så tung sömn. Det där har jag själv varit med på. Det var en gång jag vakta, och så blev jag så sömnig. Jag såg att en liten skock skilde sig från de andra renarna och for, och jag borde fara efter dem, men jag hade blivit så sömnig, så jag kunde inte. Och dom hade varnat mej — jag var ung då — och sagt att var vargen i närheten, så blev man sömnig. Men jag trodde det inte. Men bäst det var hade jag vargen i skocken. Och så har det hänt flera gånger. Vargen han håller sej bakom (under) vinden, så inte renarna ska få lukt utav honom. Men om han inte kan komma åt någon, då springer han frammanför vinden, så dom får lukt utav honom. Då blir dom rädd och börjar springa och skingras, så då kan han lätt få tag i någon.
Troll
Följande historia har berättats av 68-årig Julia Sundberg, N. Forsnäs Harads Norrb. Län. Hon har hört den av den, som trott sig ”uppleva” äventyret, en gammal skräddare, kallad ”finn-skräddaren”, som för c:a 25 år sedan plägade gå här från by till by. Det är att märka att mannen i fråga var absolut viss på att han upplevat följande. Skall försöka att så mycket som möjligt följa berätterskans ord, vilken å sin sida åter- ger den med finnskräddarens ord. Jag var en sommardag på väg från Holmträsk till Puottaori (inom Jockmocks sock. Norrb.) En afton kom jag till en myr, över vilken en bäck flöt. Jag hade flera gånger gått den vägen, men nu visste jag helt plötsligt ej åt vilket håll jag skulle gå. Jag gick in i en lada o beslöt att tillbringa natten där. Vid 10 tiden på kvällen (sommarnätterna här ljusa) kom det en man till ladan, klädd i näver kläder. Han stannade i ladudörren / o jag sade till honom: ”Visa mig vägen till Puottaori!” Han svarade ingenting och nu fick jag se en hel skara komma tågande, boskap och människor. I ett nu var myren förvandlat till en by med flera gårdar, där var och en sysslade o grejjade hela natten så jag inte kunde sova, men så vid 3-tiden på morron tågade alla bort och allt blev som förut. Följande dag kunde jag ej heller finna vägen hur jag än letade. Ingen mat hade jag heller med mig, endast ett stycke socker som jag blötte i vatten o förtärde. Så slog jag mig till ro o väntade att någon skulle komma vägen fram. Samma tid som kvällen förut kom den näverklädde åter fram och efter honom hela det andra sällskapet o allt blev som föregående kväll. Jag fick ej sova för de trollen utan måste vaka om nätterna som de. Och i åtta dagar måste jag vara där o till slut fick jag / nästan som ett sällskap av dem. Här levde de nu ungefär som folket i en by. De hade barn o kreatur som de vårdade, o tvättade kläder m. m. Unga flickor gingo omkring o viftade med lövkvistar. En gång satt jag o doppade socker i vatten o åt och några barn stod o såg på. ”Gå till din mamma o bed att jag får köpa lite mjölk,” sade jag till en flicka. Hon gick o kom tillbaka med ett mått med mjölk men när jag skulle dricka kom jag ihåg mig och doppade fingret i mjölken o då blev det bara gräs. ”Jag sa’ ju att jag ville köpa mjölk,” sa’ jag åt flickan. ”Ja, mamma skickade det där,” sade hon. En natt gick jag ner till bäcken för att tvätta min skjorta och då stod de och skrattade åt mig. ”Stå inte där o skratta,” sade jag, ”kom o hjälp mig att gnugga!” Men de svarade ingenting, skratt- ade bara. En natt kom jag in i en gård, där det låg en man på en säng / han såg så underligt på mig, jag tror att det var en människa de fått i sitt våld. Men jag talade med honom o predikade Guds ord för honom, och han grät, ja, han grät, tårar, så stora som ärter trillade nedför kinderna på honom. Natten mot Lördag kom den näver- klädde till mig och sade: ”På två dagar skall du slippa härifrån.” Och så gick det även. På måndagsmorron kommo slåtterfolk till myren o dessa visade mig nu till rätta, och vägen var endast ett stycke bortom ladan ehuru jag ej kunnat se den förut, nu först kände jag igen mig och såg vart jag skulle gå o sedan jag fått ett mål mat av dem kunde jag gå därifrån.
Lappen trollar fisk till flickan
Hä var en lapp noli [i norr] här, en renlapp — men hättna [det där] tycker jag då låter unnerligt, int vet jag om det kan ha hänt — och han hade flyttat neråt, och då han skulle hem hade han lämnat flickan hans åt något svenskfolk, som ville ha henne till jetare. Det skulle vara i Degerfors socken (Västerbotten). Men flickan hon ville inte stanna, men då sa han åt henne, att hon skulle inte vara ledsen, han skulle då lova att på midsommarsmorgon skulle hon få äta fet och god fjällfisk. Och så på midsommarsmorgon så kom det en stor kittel med fetrödingen till henne. Men hättna tycker jag då låter konstigt!