Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Näcken
Näcken brukade man skrämma barnen med förr för att de inte skulle luta sig över brunnen. Han hade far- liga näcketrådar. Men det var inte alltid så vist, för barnen ville gärna se, hur näcken såg ut. Näcken skulle vara en gubbe med skägg.
Selbu bebyggare efter digerdöden
I Selbu i Norge blev hela socknen öde under digerdöden. Bara en kvinna levde kvar. Då hade en lappgubbe kommit dit och stannat där och hjälpt henne med arbete. Och dom levde tillsammans och fick barn, och så blev det folk igen. Och alla i Selbu, som lever där nu, dom ska ha kommit utav den där lappsläkten.
Kyrkklockorna ringa av sig själv för lappen
En gammal lappman fördes till Ljusnedal och skulle begravas. Men dom sa: "Är bara en gammal tiggarlapp, behövs inte ringa för den." Men då ringde klockorna av sej själv, då han begravdes.
Underjordiska, "små folk."
Det finns ett folk, som kallas underjordiska eller små folk. Dom har renar och hundar också. Många ha sett och hört dom. Och kan man kasta kniven över renarna, så får man så många renar som kniven nådde över har dom sagt. Och om man har satt upp en koja, där underjordiska har sin plats då är det inte bra. Då blir det rubbat där, man måste flytta kojan.
Tomten flätar hästmanen
Ja ha sagt haft tomtn i stallet jag också. Jag hade lånt en häst, men jag köpte'n sen. Han hade ingen fläta då, då jag fick-en. Men då jag hade hadd'n ett par månader, då hade-n digre fläta. Men då lånte jag bort-n ett par dar, och han som lånte-n for illa mä-n, han blev tröttkörd. Och då han då komme hem, då var fläta borta då. Hon hade gått opp. Och jag tala mä hästen och tyckte det var synd om-en, att han hadde fari så illa. Men morgon efter då börja-ne bli lite grand snodd då, någre strån, och snart hadde-n två digre fläter igen. Det var två fläter opptill, och så togs dom ihop nerpå [till en]. Likadant vet jag det var med en annan häst å. Han hade tomtflätta, och han blev illa körd och behandla en gång, då han var utlånt, och då hade fläta gått bort. Det är tur och lycka med hästen då han har tomtfläta.
Ser de underjordiskas kreatur och gätare(BE: sätare? Gätare=getter?) och hör lockning
Det är en vall som hete Björnvålvalln dan i Tenndala, ystest för Rôfjälla der nea Björnvåln. Dom gjol volln där kring 1830-40. Det var bara Störrös och kåvvo, ittna fjös, tjyn låg ute. Ho hette Brita e, och andra Märit, som var i sätren, och en som jetta, som hette Lill-Else. Då sola geck opp – kring kl. 3 – dro tjyn te at, och då fick ho ut och jetta då. Och det fanns inte kröttör på milvis, men ho såg kröttörhopa och jettaran och hörde hur dom kôke och locke. Det var de underjordiska. Men det var ingen som hade sånt gagn uto tjyn som dom. [Sätter alltså denna tur i förbindelse med att de sågo de underjordiska och deras kreatur gå där.]
Skogsväsen
Morfar letade i skogen efter sin häst. Hästen hade tappat bort bjällran, så han blev svår att gå igen. Emellertid fann han honom. Han tog honom i manen och leddde honom. När han kom till en bäck, som kallades Råbäcken, så stannade han där för att vattna hästen. Nedåt bäcken till var det stora kvistfria granar och vacker mossa under dem. Som han stod där, så tyckte han sig höra musik och skratt nedåt bäcken. Han tog hästen med sig och följde bäcken. Han trodde nämligen, att det var något ungdomslag som var på väg till fäbodarna. Han gick längre och längre. Han trodde, att han skulle nå dem. Ständigt hörde han skrattet och muskken. När han kom till ett stup i bäcken, så hörde han musiken tydligt. Så blev det tyst. En stund därefter fick han höra ett hånskratt eka mellan tallarna bortåt [...]. Nu förstod han att "skogsfrun" lockat honom. Han höll inte på att kunna komma hem igen.
Offer för fiske
Dom har kastat en 10-öring i tjärn för att få tur med fiske, det vet jag. N.L.A. har samma uppgift, skrattar och gör en åtbörd som om han slängde något lång ut.
Om rötmånaden
Första rötdygna (3 dygn) skulle man inte ta in renhjorden i gärde och mjölka. Var inte bra. I rötmånaden var allt otyg, alla troll framme. Det var inte heller bra att bada första dagarna i rötmånaden.
Om rötmånaden
Sjukdom för renar är särskilt svårt i rötmånan. Det är en ömtålig månan för renarna.
Intervju med Karin Ljungberg (f. 1900)
Intervju med Karin Ljungberg, född år 1900. Inspelningen gjordes i Tännäs, Härjedalen år 1970 av Anders Lööv och Torsten Ordéus.
Möter "febern"
Min pappa och en gumma till for till Hede och hade var sin ren. Men hennes ren var lat att springa, så pappa fick stå och vänta på henne. Då kom det en gammal bonde och körde, och han var svart klädd och hade lång rock. Och han [bonden] svor åt honom och sa: "Att man inte kan bli fri de här satans lapparna! Stå här och vänta och skrämma hästen!" Han sa, att han hade en lös häst efter, som blev skrämd. Och så gick han tillbaka och skulle hämta den. Men aldrig kom han tillbaka. Och hästen, som han körde med, han stod kvar. Men då dom då skulle köra vidare, då var det fart på renarna! Och då var inte andra ren lat. Då dom kom till Långå då fråga pappa de andra lapparna om dom hade mött nån bonde, som var svartklädd och så fin. Men inte hade dom sett någon. Det var febern, som körde. – Men blev inte dom sjuk då? – Nej, han var på färd utöver. Det var inte dom [det gällde].
Bot för gulsot
Hunnlort – men han skulle vara gammal och vit – har dom bakat in och gett dom för gulsot.