Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Det var en, som inte fick vara i fred för mara. Det var en grann pojk, och mara hon var som ett fint fruntimmer. Men hon kom in genom ett hål, som de borrat under fönstret, för att regnvattnet skulle gå ut. Till slut så gifte pojken sig med mara. En söndagsmorgon satt de vid fönstret och slarvade. Då sa pojken: "Vet du var du är kommen ifrån?" Nej, det visste hon inte. " Jo, du är kommen in här", sa han och visade på hålet. I detsamma tog han ut pluggen, som han satt i det. Då sade mara: "Hör Engelands klockor!" och så for hon i väg.
Knyta bort vårtor
Man skall ta' en ullgarnsände och knyta mot solen över var vårta. Min svägerska har lärt mig det.
Ett gammalt sätt att taga bort riset (=mask i ryggen på barn)
En torsdagskväll i nedan tvättas barnet. Sedan kastas tvättvattnet över ett hustak, som är i den riktningen att vattnet kan kastas över taket mot norr. När den, som kastat vattnet, kommit in, får ej någon gå ut genom dörren den kvällen.
Bot för allmän svaghet
För allmän svaghet är ett gott botemedel att på nio slags löv koka tvätevatten och med detsamma tvätta sig över hela krop- pen med början av halsen och nedåt. Bäst är 3 torsdagskvällar i rad och på nedan. Det kvarblivna vattnet uthälles på golvet på den plats man tvättat sig samt fri taga vägen vart som helst. Jänfr. I. F. G. H. ecc. nr. sid.
Stöpa bly
Jag var väl på åttonde året och hade fått en för- färlig värk. Då stöpte de bly över mig hemma. Jag fick sitta upp och ovan huvudet höll de ett lakan eller ett skynke, vad det var; ovan huvudet och la- kanet höll de ett kärl med vatten. På härden hade de kokande bly. Med stöpsleven slog de litet av det kokande blyet ned i vattnet. Då bildades en häst. (Den hade jag förvarad till för lite sedan.) Och mycket riktigt. Jag hade varit rädd för en häst, och "då fastnade något på dej", sade de. Jag behövde ej mer än minna mig på det, så gick värken bort.
Bot mot "att väta under sig"
När man vet, att det skall bli begravning och graven är grävd, då skall man gå dit på söndagen, så bittida att ingen är där och då skall man gå ner och göra sina behover i graven. Det gör ###. Lasses mora tog "yttersta snytten" av råttrumpen och brände den till ### och gav sonen - August - i kaffet. Pojken visste ej av det och han vätte aldrig under sig mer.
Bot av stamning
När jag var liten stammade jag så illa. Så slaktade de en kalv en dag hemma. Jag var ute och sprang och mor skrek på mig, att jag skulle in och få kaffe. Alldeles som jag rusade in slog hon till med lungorna för munnen, så blodet spru- tade; tre gånger slog hon till mig. Sedan gick stamningen bort mer och mer.
Döva getingar
Man går till getingboet och blåser 3 gånger och säger också 3 gånger: "Dôpp gadden men biss inte!" Men getingarna måste lösas, annars svälter de ihjäl men hur de löses har jag aldrig fått lära mig.
Förgörning
Bjäss-August på Sör-åsen var en av de största trollkarlarna här i Säfsnäs. Staffans Henrik och Henrik Pensa var också goda. Bjäss-August tyckte om min kusin från Tybyn som hette Klara. När hon gifte sig med en annan för- gjorde han henne. Han tog livet av en klossa och snickrade själv en likkista åt henne och svepte henne. Själv var präst och begrov klossen och det drabbade människan, så hon vart död. Klossa ) tossa = en art av grodorna. (Upptecknare har lämnat hedersord att detta ej får publiceras)
Sätta fast (binda) tjuvar
Man köper jord från kyrkegården en torsdagskväll eller söndagskväll. Priset får man bestämma själv (ej för litet) och lägger ner myntet i graven. Sedan lägger man jorden i ett runt rör eller en gummiring fullständigt tätt. och lägger ringen i en krets. Alla som befinna sig inom denna krets kommer ej ur fläcken.
Skilja älskande
Min far har lärt mig, att om någon passar på att stjäla nålen från en som syr ett svep, utan att hon vet av det, bevarar nålen och sedan, utan att de älskande vet det, bryter av nålen mellan dem, så vilja de aldrig se åt varandra mer. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ ett svep = svepning åt död
Bot för gikt
1) Man skall plocka olmer. Dessa skall man släppa i tjära och smörja sig med. 2) Man skall varje morgon smörja sig med sin egen urin. David Abrahamsson, född år 1878, bor nu i Håen, Säfs- näs socken. Påstår, att olm i tjära är bot mot bölder ej mot gikt.
Bot av värk i örat, bot när "bröstet är nere".
Av tunnt papper göres en lur (= strut). Den vaxas utanpå. Grannandan (= den spetsiga ändan) stickes in i örat. Så tänder man eld på den andra ändan, som får brinna tills det slocknar. (= en slags tryckning i mellangårdet). Då tog man 2 talg- dankar och tände eld på dem, lade 2 papperslappar en på vardera sidan på själva bröstkorgen, ställde de små brinnande ljusen därpå och välvde över ett glas eller vanligare förr ett renskrapat oxhorn. Över varje ljus: Då liksom sögs bröstet upp.