Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Trollen bodde över allt i bergen, och i skogen. Det fanns troll över allt förr i världen. Om det stod en sten för sig själv, så bodde det troll under den också. Trollen tålde inte ljus. Om dagen så höll de sej inne, men när det blev kväll, så kom de ut. Det fanns bergasmeder också. Det var troll det med. De smidde, åt folk. Men de riktiga trollen kunde inte smi'. Om man fick se att det lyste i bergen om kvällen, så var det från trollen. De hade stora skatter i bergen.
Lars Hemming och Stina Andersson
Många förlorade sina gårdar till bolagen. Folk var fattiga och hade inga fackföreningar. HL körde kol. Två dryga dagar tog transporten till bruken. När HL var liten bodde det tio personer i ett rum. Familjen levde på råg. Gris slaktades en gång om året. En gång dog grisen för dem. De fiskade och snarade fågel. Det var olagligt att snara fågel. Tjuvskytte bedrevs. Hur man gillrar en fågelsnara. Det var stor efterfrågan på vildfågel. Prästen och doktorn i byn köpte gärna fågel. En man hade tusen snaror ute. Han sålde bytet i socknarna. Fåglarna försvann nästan. Tjäder- och orrspel samt fågeljakt. Barnen fick hjälpa till att elda och städa i skolan. Läraren agade barnen. Grannkvinnan var ensam med tre barn. Hon kånkade vatten jämt från älven eller grannens brunn. Tyg vävdes hemma. Det vävdes för hårt. Männen hade blaggarnsskjortor. Kvinnor bar säcktröjor och grövre kjolar. Pälsar hade man. HLs farfar var skinnskräddare. HL hade päls och förskinn med knäbracka. På fötterna hade han näverskor. Skidor gjordes av silltunnsbrädor. Skarbågar (snöskor) gjordes av björkvidjor. Snöskor för hästar kallas trugor. De första av björk fastnade snön i. De av järn var bättre. Vinterhässjor stod ute i skogen. Fodret skulle hem före jul. Granris och mossa kunde blandas med ströet. En del fäbodar var påkostade. Man fick stora marker för billig penning vid bodarna, men jorden i byarna var bättre. Råg, korn, havre och potatis odlades. Tunnbrödsbak. Potatis och kall gröt kunde klämmas i degen. HLs syster berättar hur systern Kari tuggade mat åt de yngre syskonen. Björnjakt. HLs far lejdes av Leksands kommun för att jaga björn. Han använde flintlås. Björnen sköts när den stod på två ben. En björn blev skadeskjuten. I Nässen flåddes djuren. Årtalet för första flåningen inhugget i sten. Retad björn slog kor vid Dragsberget. Fäbodkullar skrämde bort björn genom att slå med yxa i träd. En kvinna blir jagad av björn. En sägen om en tjur och en björn som kämpar tills båda stupar vid en tall som fick namnet Bjönnfuro. En finne slåss med en björn. Fäbodar. Förr hade även prästen och doktorn bodar. Man fick inte valla över rårna, ej heller på slogmyrarna. HL och hans syster vallade mycket. Korna roddes över Bysjön i pråm och fördes sedan längs "buffôsväjjän" till fäbodarna. Korna gick över sjön på isen en kall försommar. Ost och smör tillverkades. Man tog hand om andras kor mot ersättning. Kullorna stickad i skogen medan de vallade. Kvastar och vispar av björkris tillverkades. Fäbodgrannar hade uppesittarkvällar och täljde skedar och tråg. Tjockmjölk/filbunke tillverkades på somrarna. Som löpe användes en sorts gräs som växer längs sjöarna. Filkultur i lapp skickades till bl.a. en faster i Jerusalem. Faster som bodde i Jerusalem tänkte inte komma hem förrän gud ville det. Hon dog i Jerusalem. Den dag hon skulle lämna Nås slog ett åskväder och hagelstorm upp.
Intervju med Karin Kimmer Hermansson (f. 1887)
Karin Kimmer Henriksson är född 1887 i Gagnef. Intervjun gjordes år 1959 av Stig Björklund och Torsten Ordéus.
Jans Alfred Jansson och Jens-Alfred Jansson
Dialekt/Folkminnes inspelning.