Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Naturföremål
Nygårdskällan här borta på gränsen till Väst sn. var en offer- källa. Dit vallfärda de på mid- sommar о̄ skulle dricka о̄ offra där.
Stadstraditioner: Stadens handel med landsbygden.
Uddevallas handelsområde i forna tiden var först och främst Bohuslän norr och söder om staden och så Dalsland. Uddevallaköp- männen gjorde inga resor för inkör på detta handelsområde, utan bönderna förde sina produkter till dem. Däremot foro uddevallaköpmännen årligen till höstmark- naderna i V:a Ed i Dalsland och till "Sandens marknad", som ägde rum nära Kvistrums gästgivaregård. Även stadens hantverkare gåvo sig iväg till des- sa marknader, som vanligen pågingo i tre dagar, och där det såldes produk- ter av alla slag. Varje bonde hade sin handlande i staden, där han dels sålde egna produkter såsom spannmål, smör och ägg, och dels gjorde sina inköp av specerier och annat. Några särskilda forbönder kände herr Krok ej till att det funnits i Uddevalla, utan var och en körde hem sina inköp. Några särskilda inköpare kände herr Krok icke till, / att det funnits i Uddevalla. Det var vanligt, att handlanden bjöd på en sup, när affärerna voro avslutade. Vid Jul kunde det till och med vankas en cigarr och en tvål. Att bönderna fingo kredit var inget ovanligt. Innan årets skörd var bärgad, hade bönderna i regel ont om mynt, men då skörden var klar, reglerades vanligen skulden till handlanden. Hantverkarne i Uddevalla brukade ej fara ut på lands- bygden för att taga upp order på sina alster. Ej heller idkade hantverkar- ne och handlandena i Uddevalla gårdfarihandel. Handlandena i Uddevalla gjorde för det mesta sina upp- köp hos de stora handelshusen i Göteborg, dit de brukade att resa ett par gånger om året. Varorna fraktades sedan med båt till Uddevalla. Några torgdagar existerade ej i det gamla Uddevalla. Angående bondkvarter och huru bönderna bodde, då de besökte Uddevalla, hän- visar jag till, vad jag skrivit under: "Svenska städer och stadsbor". I Uddevalla fanns tre tullar: Norrtull, Södertull och Östertull. Norrtull låg i närheten av där Sannes Minne nu ligger. Söder- tull låg i närheten av Sörkällegatan och Östertull låg i närheten av nu- varande elementarläroverket. Herr Krok har inget minne av, att det erlades / någon tull vid dessa tullar. Staden hade två torg: Stora Torget, som nu kallas för Kungs- torget, och lilla torget strax öster om nuvarande elementarläroverket. Då ingen torghandel förekom i Uddevalla, så fanns det ej heller något salutorg. Kom emellertid en bonde in till staden med något, som han ville sälja, t. ex ved, och icke hade tingat bort detta, så ställ- de han sig på Stora Torget med sitt lass, och sedan gav han sig till att springa ikring i husen och bjuda ut sin bed. Bönderna runt Uddevalla sålde mycket av sina produkter till hemmen i staden. Ett sådant bestämt ställe, där man levererade t. ex. smör, kallades för ett "smörstöe" o.s.v. Hade bönderna varor med sig, som icke i förväg voro borttingade till "stöet", så var det att springa ikring i husen och bjuda ut det medförda tills det blev sålt. Barnungar kunde gå löpa milen eller mera med en butelj grädde och sedan gå från dörr till dörr för att få grädden såld. Ingen stadsbo köpte emellertid vare sig smör eller grädde utan att avsmaka varan först. Smöred avsmakades genom att man tog något smör med tumnageln och stoppade i munnen, och gräddes avsmakades genom att man satte flaskan för munnen och tog sig en tår grädde, som sedan väl vändes i munnen.
Stadstraditioner: Stadens handel med landsbygden.
Fru Lundberg sade, att det hände, att bönderna i Ok- tober månad, då det allmänt slaktades på landet, ibland om lördagarne ställde sig med sina kärror på Stora Torget för att sälja kött. Hon på- stod, att hon redan som en liten flicka såg detta. Herr Lundberg ville emel- lertid icke gå med på detta, utan påstod att det vat mycket senare, som det blev någon handel på torget om lördagarne. Förr i tiden exporterades det stora mängder havre från Uddevalla och till England. Bönderna kommo ofta långväga ifrån med sina lass, som handlandena i staden slogos om att få köpa. Handlandena sände ut sina ombud, som mötte bönderna ett stycke utanför staden, stoppa- de böndernas skjutsar och försökte att få affärerna avslutade ute på själva landsvägen. Även stora mängder pitprops exporterades i forna tider från Uddevalla.
Stadstraditioner: Stadens handel med landsbygden
Fröken Olsson minns, när lantfolk om lördagarne börja- de att ställa sig på Stora Torget och ägg, smör, mjölk och potatis, men vågar icke ge något bestämt besked om när detta började. I övrigt lämnade hon samma uppgifter som mina andra berättare.
Tilltal
Herr Krok säger, att det förr i tiden liksom nu säges "pappa" och "mamma" av barnen här i staden, då de tilltala sina föräldrar.
Stadstraditioner: Lucia
Då jag fann herr Kroks uppgifter om "lussekatterna" och kaffet på Luciadagens morgon egendomliga, har jag talat även med fa- brikör Andersson om denna sak. Han säger, att hans mor brukade att baka lussekatter, och att sådana funnits så länge han minns. Han minns även, att då han som lärpojke i snickeri vistades i Uddevalla, det var i början på 1870-talet, så gingo flickor ikring på Luciadagens morgon och bjödo på kaffe och brännvin. Huru det bland herrskapen i denna sak kände han emellertid ej till. Herr Kroks familj hörde till de mera besuttna i stad- en, och detta kanske kan förklara de mot varandra stridande uppgifterna om lussekatterna och kaffet på Luciadagens morgon.
Stadstraditioner: Lucia
Fru Morell minns i likhet med herr Krok, att de äldsta Luciorna kommo på kvällen före Luciadagen, sjöngo och tiggde. Versen, som de sjöngo, kunde fru Morell emellertid icke erinra sig. Sedan ändrades det så att de kommo tidigt på Luciadag- ens morgon, men fru Morell har för sig, att tiggeriet då redan upphört, och att de bjödo på kaffe med dopp och brännvin. Lussekatter fanns i fru Morells hem, och hon tror, att detta bakverk är mycket gammalt.
Stadstraditioner: Lucia
Båda mindes, att de äldsta Luciorna alltid kommo på aftonen före Luciadagen, sjöngo och tiggde. Sedan ville fru Lundberg min- nas, att det med en gång blev ändring till att de istället kommo på Lucia- dagens morgon och bjödo på kaffe. Detta ville herr Lundberg emellertid icke gå med på. Han sade, att det en tid kom såväl småflickor på kvällen före Lucia som äldre flickor på Luciadagens morgon, men till slut upphörde småflickorna att komma. I fru Lundbergs hem serverades det alltid frukost kl. 6 på Luciadagens morgon. Denna bestod av stekt fläsk och stekta potatis, och efteråt blev det ett par "uddevallare".
Piskning med ris
Fru Lundberg minns, att en av hennes lekkamrater vid namn Anna Albrektsson varje Långfredagsmorgon blev piskad med björkris av sin moder för att hon skulle bli en snäll flicka. Detta är det enda fall av piskning med ris i Uddevalla, som fru Lundberg känner till. När fru Lundberg sedan blev gift, brukade hon ha ett litet ris, som för det mesta låg på kanten av spiskupan i köket, för att kunna hålla reda på sina egna ungar. Det användes emellertid mest för att skrämma med. Var gång hennes gamla lekkamrat kom till henne och fick se riset på spiskupan, bad hon fru Lundberg ta bort riset, då ett sådant all- tid påminde henne om det ris, som hon brukade få varje Långfredagsmorgon, då hon var en liten flicka.
Gastar.
Utdrag ur ett brev. -- En del av det som i häftena berättas känner jag igen från min hem- trakt, t.ex. om gasten som ville ha alla med fötterna på samma linje. Om folket inte låg såsom önskade, drog han dem, somliga i huvudet och som- liga i fötterna och yttrade därvid: "En liden å en lang, en krogete å en svang, dra dom alla liga." Såvitt jag vill minnas var det på Lövön i Solberga socken som denne gasten huserade. En annan gast tyckte inte om att där fanns något föremål av rönnträ i fiskebåtar, såsom årtullar eller dylikt och en gång när han undersökte en fiskebåt hörde fiskaren honom förnöjt mumla den ene gången efter den and- re: "Smått, smått pötträgn" till dess han fick tag i en fiskekorg av rönn då han vredgat utbrast: "Stort stort rönnepågerägn", varpå han bröt sönder korgen och kastade bitarna i sjön.
Påsk.
Långfredagsris skulle de ha om morron, om de låg länge. De hade brått att ge sej upp för att de skulle slippa riset. Kors över dörrarna till fähus och logar ritade de med krita påskafton; det var för att inga trollkäring- ar skulle komma in och förstöra deras kreatur. Skärtorsdag har barn klätt ut sej till påskekäring- er så långt jag minns; en del gjorde det på torsdan, andra på lördan. Ägg om påsk påskdan om morron och påskafton med - omålade. Äggtoddy var det de som gjorde. Påskbrev har de ock gjort av gammalt, men jag har aldrig fått något. De kom utkläddade och kastade påskbrev med adress på i trappuppgångar.
Gast
Det var en, som frös ihjäl på en stor ö utanför Mol- lösund. Ön ligger som skydd för Mollösund och kallas Mollösunds hamn. Därifrån kunde man höra gastrop sedan. Han dog före min tid. Lars hette han. "Lars ro- par", sa man. Jag vet inte om det var inbillning eller inte. Jag har tyckt mig höra det själv några gånger. Men nu har det inte hörts på några år. Lars hade varit Mollösundsbo. Folk hade drunknat vid Söskär och därifrån hördes också gastrop, sa de. Men inte nu på senare år.
Spöken och smuggling
En gubbe fick alltid bära på en käring, när han kom till en lid i Mollösund. Olle hette gubben. Vilken käringen var visste han inte. Känner inte till några kasthögar. Ej heller seden att binda spöket med linfrö. Det var ett stort handelshus i Mollösund. Där sa de, att det syntes alle sorters djur. Hästar och hundar. På kvällarna förstås. Det var en stor trädgård till. De hade väggfasta bänkar. De blev rika på smuggling det där paret. En gammal gubbe talte om, att det kom tullare - om det var ifrån Lysekil eller från Gullhol- men eller Marstrand - för att de skulle kontrollera, vad de hade för sig. De bjöd tullarna på brännvin och gjorde dem fulla och stängde sedan in dem och sedan fick de i fred lassa på hela lassen på natten. Varor- kom väl ifrån Danmark, kan jag tro.