Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
En bonde hade stulet ett "dryckeshorn" från trol- len. Han red vägen fram och trollen var nära att hinna fatt honom. Då fick han höra en jätte skrika från ett berg "rid tväråkers du arme man så hinner du i rättan tid fram." Då red han av vägen och tvärs över en plögsel. Nu kunde inte trollen springa över fårorna utan bara längs efter dem. Så kom han undan trollen med dryckeshornet.
Troll (?)
I en dalgång från Kålröd till Röra vandrade en ung man en kväll på väg mot sitt hem i Röra, upprymd och glad. Då fick han se en tuva mitt i vägen, som han aldrig sett där förut. Han sparkade till den men det skulle han aldrig ha gjort, för det kom så många andar kring honom, så han kom inte ur fläcken. Men äntligen lyckades han komma in på en åker. De onda makterna dansade kring åkern och hade alle- handa upptåg för sig, bland annat fick han se sina föräldrars hus brinna. Till slut kom han så nära sitt hem, så han kunde ropa på sin far. Denne kom ut och hjälpte honom in, men trollen förföljde ho- nom till dörren. Om det var tomtar eller troll, visste han inte, men otyg var det.
Troll
I Aleklätten bodde det troll för länge sen. En dräng lade sig att sova där en gång. När han vaknade, låg det en kakfjöl bredvid honom, som var spräckt mitt itu. Drängen tog bitarna och satte ihop dem. När han gjort detta, så låg där en nygräddad bakekaka på kakefjölen.
Skogsväsen
En karl var ute för "skogvrån". Denna var framtill som ett fruntimmer, baktill hade hon hästsvans. Han kämpade med henne i fle- ra timmar, blev svårt sjuk efteråt. En strax vid Bokenäs gräns boende person (Drags- mark) säger sig ha sett trollens kreatur beta i skogen om nätterna.
Jättar
Kyrkeklockan kallte troll och jättar för "bjälleko". När det blev så många "bjälle- kor" här, måste troll och jättar ge sig iväg; det är därför här inte finns några nu. Såna här stora, runda stenar, som lig- ger mångastans, kallar de "jättestenar". Det var en jätte, som skulle ha varit där och där och kastat på kyrkan, men så orka inte stenen längre än dit och dit. Det finns det flera stycken såna stora, runda stenar här på Koön. När jätten fick höra kyrk- klockorna, blev han så arg, så han kasta och skulle slå ner kyrkan, men han råka inte. Där är på Tjörn en mil härifrån en brygga, / som sticker rakt ut i vattnet. Den kallar de "Jättesbroa". Det trodde de en jätte hade byggt den, för där är en på Inlandssidan mitt emot. De trodde det var en jätte på Tjörn och en på Inland, som skulle bygga, så de kunde komma till varandra. Men de rådde väl inte med det.
Jättar
De gamle berättade om en bonde eller dräng, som var gift med en jättedotter. Då han en dag skodde hästen, var en sko för liten, jättedottern "töjde" ut den med handen, då frågade drängen: "Varför tar du, som är så stark, stryk av mig?" Jättar och troll förblandas i Bokenäs med bergagubben, man anser denne samtidigt vara jätte.
Häxor
En bonde mötte en dag en finnkäring. Han ville ha henne att trolla. "Kan du göra något åt de tre makterna som går på åkern?" frågade han. Och hon stannade den andre. Men den tredje fortsatte. "Varför kan du inget göra åt den?" sade bonden. "Förstfödd häst och förstfödd karl och al till selepinne, det kan inte den onde rå på!" sade finnkäringen.
Troll
På Kärrebergs gård, där de gamla husen stod på Gläffseberg, är en skråma i berget. Där såg man ofta ljus brinna. Det troddes, att en skatt låg gömd där, som bevakades av trollen. En man skulle gå dit och ta skat- ten. Han gick rakt på ljuset och stirrade på det utan att blinka, men han kom rakt på en gärdsgård och i detsamma slack ljuset. Ingen tvivlade på att där bodde troll. Till mor Inger på Kärreberg kom en gång en kvinna, som mor Inger inte kände eller hade sett förr. "Vill du vara snäll och låna mig eld?" frågade denna. Inger såg att kvinnan var trasigt och dåligt klädd och hon gav henne en kjortel. Kvinnan blev myc- ket glad för gåvan. Som belöning fick mor Inger strax därefter ett svart får. Av det fåret blev det en svart fårras, som de haft länge på Kärre- berg, och alltid har det varit god tur med de fåren.
Bot för tandvärk
Vi sjömän bruka alltid när vi ha tandvärk ta en bit stål och en silverpenning. Då tog vi med silvret i tanden och satte in stålet intill silvret, det skall ovillkorligen hjälpa. Jag botade med detta en flicka på Lindön, där fanns en gumma som hette Snära, hon kunde trolla, och hon trodde då att jag också kunde trolla, så hon bugade sig för mig.
Troll
Mor min talade om, att det var en far och en mor, som red med sitt barn åt kyrkan i Romelanda för att få det döpt, Då de kom mitt för Aleklätt, kom ett troll ut och sade: "Vart ska lelle Kristian hän?" och ungen svarade: "Di ska rida mej till kristna körka, så ska ja kristen bli."
Troll
Vid Hjälteby finns det en hög, som det har bott troll i. En gång gick en full karl och lade sig vdi högen. Då fick han höra att det talade inne i högen. "Hatt, hatt!" sa det. Då ropade karlen också "Hatt, hatt!" Då svarade det inifrån högen: "Ja, här är ingen annan hatt äm gottfrans." - "Ja, tahit den då!" svarade karlen. Då fick han en hatt och satte på sig den. Så ville han späda på sitt rus och gick till granngården Uteby, där det var bröllop. Där träffade han far i huset och sa till honom: "Det var fasligt så många gäster I har." "Nej, vi har inga gäster," svarade bonden "De är uppe i bergen och dricker flip (av dricka, socker, sirap - flip var en fruntimmers- dryck!). "Jo, där sitter fullt med folk", sa karlen och tog av sej hatten och satte den på bondens huvus. Då såg han också trollen.
Kloka
Det skulle finnas de som kunde trolla. Det var en som bodde på Röningen i Kville socken, Jonas i Röningen, som de hade för sig kunde. Min far tjänade dräng i Valeby här i Bottna, där hade de skurit en tjur. Och när de såg efter höll han på att förrinna. Min far fick rida till Röningen mitt i natten. Han talade om sitt ärende. ”Det är som det är, det är mitt i natten,” sa’ Jonas, ”jag skall komma fram på dagen.” När de kunde anta på Valeby att / far framfört sitt ärende så stannade blodet. Det var en som hette Stolpe som kom hit till Bottna. Jag vet inte var- ifrån han kom, men han språka’ stadsmål. Han gjorde brödkavlar och sån’t som hans käring sålde sen, och så trollade han för resten. Far kom dit en gång, och han funderade på en främmande man som låg där. Då berättade Stolpe att mannen varit alldeles ifrån sig för tand- värk. ”Men nu har jag stillat värken,” sa’ Stolpe, ”nu ligger han och sover, stackars man!” Men han / talade inte om hur han burit sig åt.
Troll
Bettys mormor härinne talade om, att hon eller någon av hennes förfäder gick och vaktade kor vid ett berg. Då ropade det i berget: "Fyra vita getter för den svarta kon". Det ropade så flera gånger. Slutligen svarade hon ja. Då öppnades en port i berget och det kom ut fyra vita getter och den svarta kon tog trollen.