Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsväsen
Här fanns ju skogsrå med. Det fanns de, som hade sett så- dana. De var så rysligt granna framtill, men baktill var de som ett ihåligt baketråg. De hade för sej det skulle vara något skogsrå som förvillade dem, om de gick vilse. Då skulle de vränga huvudduken eller också en tröja eller något annat de hade på sej, så hjälpte det.
Krig och fejder
Gamla gubbar talade om det. Det var en svensk kung, som bodde på Olofsborg, som ligger på en bergås i Grimland vid Bullarsjön. Norskarna eller danskarna hade kommit ner till Kvistrum, de ämnade sej ner för att ta kungen på Olofsborg. De gick till Klôva strax intill prästgården och därifrån över isen till Olofsborg. Svenskarna pokulerade och var fulla. De blev över- mannade, men kungen kröp in i en madrass och rullade nerför berget på södersidan. Han blev bärgad och några till.
Kungar
Karl XII påstod att de skulle inte kunna skjuta ho- nom utom med en knapp ur hans regementsrock. En morgon fick han se, att det fattades en knapp i rocken. Då sa han: "Nu är en knapp borte, nu är mitt liv snart änt."
Zigenare
Enligt ett rykte kom det en zigenare in till kyrkoherde Ekerot och begärde få gravplats på kyrkoherden för sin hustru. "Jag kan inte lova det utan kyrkorådets hörande", svarade kyrkoherden. Så frågade han, när hon dog. "Hon är inte död än, men vi ska skjuta henne", svarade zigenaren." "Åh, bevara mej väl! Gå med er. Jag vill inte ha med er att göra", sa kyrkoherden. Men sedan sköt de gumman på fjället vid Fagerhult och grävde ner henne där.
Befolkningen. Tattare
Tattare gick här mycket, när jag var liten. De bodde i många hyttor på Snarsmon. Det var Skojare-Wilhelm och Sodarn (sotaren) - han var så svart - och Sobe-Linus och Sodare-Johan, han såg inte pen ut. De var snälla att komma till. Wilhelm Korsgård (=Skojare-Wilhelm) var ljus- lagd och såg inte ut som en skojare. Han har en dotter- dotter som heter Märta och är hemsyster här nu. Hon är en grann tös. Wilhelm hade pene ungar. Bille-Gustav var en skojare. Han gjorde vävskedar. Han ha- de en kvinna, som inte hade gått och läst. Men Gustav var svår till att skriva och läsa. Hans son Albin Rosen- gren blev järnvägsman. Han bodde på Varp i Skee. Han var så svart. Bille-Gustav hette också Rosengren. De som bodde på mon var fasligt näsvisa. De tiggde / överallt på ställena. Det var på Ejde, de bodde. Sikten på Gapås hade köpt den marken, och där fick skojarna hållas. De bodde i gamla (?) jordkällare i en jordbank.1) De hade mu- rat med sten och hade något lite timmer i väggarna, men golvet var av jord. Ibland slogs skojarna med varandra och det var ett fasligt spektakel. De blev skingrade, folk gick dit och rev ner hyttorna för dem. De tog till Rölanda på Dal. 1) jordbrant (brink, sluttning)
Odens jakt
Har aldrig hört talas om Odens jakt. Instämmanden från flera andra gamla från Naverstad. Inte heller om något med Odens jakt jämförligt.
Vattenväsen
Vet ingenting om näcken eller om sjörået. Men Strömkarn har funnits i kvarnar. Han kunde sätta sej och stoppa hela kvarnen, satt och höllt grejerna. Då fick mjölnaren ut med en eldbrand och kasta i vattnet, så blev han skrämd och gav sig iväg. Han var rädd för vär- men.
Vattenväsen
De har aldrig sett skogsrå här. Men sjöråa sitter på vattnet och kammar sig. Hon vill narra till sej ynglingar. Näcken var speleman. En som kallade Olle Bull hade lärt av näcken. Han håller till i vattenfall, där det är mycket stenar.
Skogsväsen
Skogsråt förvillade folk. Den var de rädda för, när jag var barn. I synnerhet ynglingar ville hon förgöra. Hon var vac- ker framtill men baktill var hon som ett ihåligt träd.
Tomtar
Nissar eller tomtar har varit här i sena dagar. Alfred i Vassbotten hade och de drog väldig rikedom till honom. Men nu är det inga nissar där, för Manne – son till Alfred – håller rent efter dem. Manne är vårdslös till allt möjligt, super gör han och går aldrig fint klädd, har förjämnan en skinnjacka på sej. Men pengarna hänger vid honom. Nissarna tog från dem de inte tyckte om till dem, de tyckte om.
Tomtar
De hade så fete, pene kreatur, där de hade en nisse. De hade mycket att ge dem, för nissen drog dit foder från andra. Bror min fick ett slag av en nisse, när han tjänade på ett ställe. Han hade inte varit hemma och gett hästarna något ####. Han såg honom inte; han hade aldrig sett honom.
Husligt arbete.
Om vällingen var vidbränd var tecken till att kockan höll sej med karlar. En del kastade förklät över gry- tan; det plär hjälpa. De skulle koka stallgödsel efter häst i grytan, så skulle hon inte bränna vid eller släppa talg i. Man skulle ha värme i mjölk, som man skulle ge bort, för att den, som tog emot mjölken, inte skulle kun- na förgöra kreaturen.
Naturfenomen
Åskan kallade de gamle för Torna eller Tornevär. Om de satte sej och läste Guds ord, när åskan gick, skulle åskan inte slå ner hos dem, trodde de. "Det börjar torna." "Dä bleggar. Såg du dä blegga?" Känner ej till benämning- arna forkil eller åskekil. Kornnogen, det finns folk som tror att det är en sär- skild blegging, men det är vanlig åska, fast den är långt borte. Norrskenet - de sa att det skulle bli hård vinter, om de fick se norrsken. Inte krig.