Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
På midsommar skulle de plocka sju olika slags blommor på sju gärden o sova på, och det de då drömde, skulle slå in.
Sjöjungfru varnar fiskare för storm
Vid Hunskär i Stenkyrka församling hände att då två fiskare voro ute på fiske i det allra härligaste väder, så inget tydde på storm, att de plötsligt framför båten sågo en härlig kvinnokropp resa sig ur vattnet och vinka emot dem, i det hon sade, Käre män, ro i lann, det blir ett herrans oväder." Fiskarna förstodo att det var av välmening sjö- jungfrun varnade, och skyndade fortast möjligt emot land. När de kommit nära landningsplatsen uppstod en så häftig storm att tackel och tåg brusto, men de båda fiskarna räddade ändock både sig och båten.
Uppgiften rör När ja satte ut julgröt till tomten.
När vi hade gården i Hagen så satte ja ut julgröt te tomten i lagårn. Ja vet inte om tomten eller råtter åt upp gröten, men borte va den. Men antingen i vill trot det eller inte så fattades det allri foras sedan. Förut hade vi fått köpt ### varje år, men allre sen ja sätte ut risgrynsgröt te tomten.
Gamla hästnamn
Grålle, Brunte, Balder, Frej, Thure ock Bläsen. Märren: Stina, Blenda, Mina, Docka Freja och Blåsa.
Tomten
Tomtarna brukade stjäla från varandra och voro därför stora ovänner och kommo ofta i slagsmål med varandra. En gumma hade en gång sett två tomtar slåss, emedan den ene stulit från den andre.
Kloka
En gammal barnmorska bruka göra satser att tagas in mot finnskott. Dessa satser hjälpte även mot tandvärk och huvudvärk. Satsen skulle tagas in hastigt och sköljas ned med vatten. Berättaren fick en gång en sådan sats när han hade tandvärk och tandvärken släppte med- samma.
Väderleksmärken
Västaglätta ger våt hätta. En röd solnedgång bådar solsken eller storm dagen efter. När fiskmåsarna söker sig långt in på land blir det snart storm.
Vidskepelse. Sjöfart
När man på fartyget fick se en vålnad i fören stå och mana in en ände blev det storm, då antingen skeppet gick under eller någon av manskapet spolades över bord och drunknade.
Kyrkor och kyrkklockor
Då Stenkyrka Kyrka byggdes, så revs alltid det ner om natten som bygg- des om dan, och därför spände de två oxar för en vagn och dit de gingo, där skul- le kyrkan stå i stället för där de förut försökt. Detta skedde, och då kyrkan stod färdig skulle lilla klockan sättas upp, men dagen efter låg den långt nere på ett gärde. Den sattes upp igen, men jättarna i berget bredvid voro framme och tog ned den en gång till. Det var de som hade stört arbetet hela tiden. Till slut blev klangen så stark, att de måste fly därifrån. Men hur det var, så kom stora klockan bort också, den låg i en sjö, och klangen av den hördes varje natt mellan 12 och ett. Tre man begåvo sig emellertid ut en natt i en båt för att få tag i den. De lyssnade till klangen och hörde, att de bara skulle ro i land i- gen, så skulle de få upp den. De skulle inte få säga något och inte se sig om. De kunde inte låta bli att se sig om förrän tredje gången, och då kom de lyck- ligt i land. På morgonen efter hängde klockan i kyrkan. (Utformad?)
Digerdöden
Då digerdöden hade gått på Orust och Tjörn, så fanns det bara två människor kvar på de båda öarna. Det var en karl, som steg upp på ett högt berg på Orust och där fick han se ett fruntimmer, som stod på ett berg på Tjörn. De flyttade ihop, och det nuvarande folket på öarna härstammar från dem.
Präster
De hade en kyrkoherde i Valla, som de ville bli av med. Detta visste denne också mycket väl, och därför hade han en gång sin dräng att kläda sig i prästkläder och hålla predikan. Och han var naturligtvis så pass för- ändrad i ansiktet med, så att folket inte kände igen honom. Han talade om Stefani martyrdöd, och för att riktigt visa åhörarna, hur det gått till, så tog han upp en massa stenar ur fickorna och började kasta på dem. Då flydde folket för- skräckt ur kyrkan och sade, att deras egen präst var mycket bättre. Och då kom kyrkoherden med ens och sade, att han var glad över att de älskade honom så. Förden- skull ville han gärna stanna hos dem. Det skulle bli biskopsvisitation i en kyrka på Tjörn, och prästen var rädd, så han tog med sig en stut för att blidka biskopen. Men då biskopen fick se honom, sa han: "Det är allt bäst, att de båda stutarna ge sig i väg."
De gamle Asarna
På Bovall i Dingle bodde förr i tiden de gamle Asarna. Från Bovall hade de anlagt en väg ner till kusten och där hade de sina båtar. Denna väg, Dinglevägen, är den äldsta i Bohus Län. När folket sedan blev kristet så byggdes Dingle kyrka. När kyrkklockorna började ringa flyttade gudarna från trakten längre mot norr.
Hur tjuvgods tillrättaskaffas
Om någonting stulits kunde detta till- rättaskaffas på följande sätt: Den bestulne skulle gå till kyrkogården och där taga ett människoben. Därvid skulle sägas: "Här är jag för att låna ett ben, när jag får det stulna återlemnar jag benet." Den som lånat benet fick ej vända sig om på återvägen och iakttaga fullkomlig tystnad. Personen skulle sedan uppsöka en bäck eller annat vattendrag där det fanns något ställe som vattnet forsade. Det lånade benet skulle fastbinds vid ett snöre och läggas ner i forsen. / Tjuven fick efter detta ingen ro förr än det stulna blev återlemnat. Det "gnydde" i huset hos honom, sängkläderna drogs av tjuven om natten o.s.v. När ägaren fått hem det stulna, skulle det lånade benet genast bäras hem i annat fall spökade det på samma sätt hos den som varit bestulen.